Vem tror ni anmälde sig frivilligt att hjälpa till vid raspningen? Haha jo jag givetvis.

Såhär blev historien. Kvart över 9 hämtade jag upp L och E vid stallet och åkte bort till betet. Där parkerade jag bilen och så ledde vi hem hästarna.

För er som är intresserade fick jag mellan 3000 och 3500 steg.

Hästarna fixades och donades av veterinär, Gibbe blev jättetrött, Brandy vägrade låta sig påverkas men blev såpass att han skötte sig (men roligt tyckte han inte att det var!) och Limus var någonstans mittemellan.

Sedan körde E upp mig till min bil, jag åkte hem, fikade lite och åkte sedan tillbaka till betet där E hämtade upp mig.

Jag ledde Brandy och Gibbe tillbaka till betet och vilka grabbar det är! Vi mötte en lastbil, som var så snäll att han stannade och slog av motorn (det är väldigt trångt på vägen) och Limus vägrade gå emellan, hennes cellskräck sa verkligen NEJ! Men jag manade på pojkarna, som förvisso undrade varför vi prompt skulle förbi den där jättebilen (Gibbe tyckte att vi kunde stanna och äta istället) men de traskade tappert på.

När hästarna var släppta i hagen körde jag tillbaka E till stallet och hennes bil, där fick jag en grävskopa efter mig lagom till alla rutor och speglar immade igen av regnet.

På med fläkten, hej och hå. Inte vingla på vägen. Jag vet att jag pratade med mig själv.

Vid viadukten fick jag stanna (stopplikt) och jag tror att hela Furuviksparken skulle till Gävle. Det kom så mkt bilar att jag trodde att jag skulle bli stående länge, men grävmaskinen i baken givetvis.

Så fick jag en lucka där jag gled ut och iväg. Inga problem och jag fick ingen bil i baken så då var det ju lugnt. (Nu var dessutom imman borta så att jag såg ordentligt)

Så kommer jag fram till Hemlingbyrondellen, den är ganska vältrafikerad. Jag ser på långt håll att det är en lång kö så jag tar det lugnt och rullar på fyran emot, jag har ju fortfarande ingen i baken som kan bli irriterad. På det viset släpper jag ju också fram bilister som ska svänga in mot Lidl.

Framme i rondellen får jag fritt spelrum (sånt är ju alltid bra, det lönade sig att ta det lugnt tidigare) så jag blinkar och svänger.

En kortare raksträcka kommer där det är 70 men jag håller mig i 60 för att inte komma för nära bilen framför. Jag ser långt fram att det är lång bilkö men att det är grönt så jag förstår ju att jag inte kommer hinna fram till rödljuset. Ligger med kanske två billängder till framförvarande (eftersom jag inte är vaneförare vägrar jag ligga kofångare mot dragkrok) Tror ni inte att det kommer en moped i bussfilen till höger om mig och kör om mig och trycker sig in, ganska nära min motorhuv trots avståndet. BROMS!

Vilket pucko! Jag hade ju lika gärna kunnat köra på honom/henne!

Nu tvärnitade jag inte, men tur att den bakom mig var uppmärksam och att JAG hade bromsberedskap!

Mopedisten gjorde dessutom NÄSTAN en rödkörning. Jag, som lärt mig av mitt misstag på uppkörningen i Sandviken, stannade givetvis och väntade!

Ja jösses vilken dag.