Som de allra flesta vet så har jag ju en jättegullig sambo, men det är inte så ofta som han kommer med små söta saker.

Alltså, han säger att han älskar o uppskattar mig varje dag, och han gör saker för mig. Ber jag honom om hjälp med något ställer han upp osv osv osv.

Men han är inte den där killen som lägger en rod på min kudde innan sänggående liksom.

Så när jag kom hem från stallet idag och han inte ville prata med mig i telefon när jag gick över parkeringen (det gör vi ALLTID annars) så fick jag en liten rynka i pannan. Jag blev inte bekymrad eller så, han kör ju faktiskt långtradare så det är klart att han inte kan prata med mig jämt då heller...

Men när jag kom in så förstod jag...

  Min söta sambo som ALDRIG gör såna här saker annars hade gjort en kraftansträning och skrivit ihop en liten kärleksförklaring  

Ni som känner mig vet att jag smälter som smör i solsken över sånt här. Vilken kille!!!

Igår jagade jag snorungar på parkeringen utanför. De går in i soprummen o hämtar glödlampor som de krossar. Skitungar. Nu fick vi inte tag på nån, men en av dem blev så rädd att han började grina och så drog de hem. Kommer jag på dem någon mer gång så ska jag personligen bära hem dem till föräldrarna så de får förklara sig!

I söndags red jag lektion, men det vill jag helst inte prata om. Usch... Hästen är ju jättefin, men jag kan inte rida. Vet inte vad jag ska ta mig till för att lösa det, men men...

Ska se om jag kan få in en filmsnutt från lektionen.