Jag är vid liv, allt är bra och ni behöver inte oroa er.

Jag vaknade första gången 6.40 och var tvungen att tömma blåsan. Bestämde mig i alla fall för att somna om men Lumi, Drottningen av störande oordning, kom och började hoppa omkring i sängen och jaga mina fötter (som jag inte ens rörde på!)   Så jag skickade henne ur sängen och lyckades sedan somna om.

Drömde att jag höll på att ta på mig en BH. BHn i fråga finns i verkligheten och den brukar aldrig vara så svår att få på sig som den var i drömmen.

Jag satt där och trixade med det där dumma spännet när min väckarklocka plötsligt började ringa. Jag vet att jag tänkte att klockan minsann hade kunna vänta med att ringa tills jag var klar med idiot-BHn. Sträckte mig för att stänga av alarmet när jag plösligt hör att det smäller till och jag blir med ens klarvaken. Jag har lyckats putta ner ansiktskrämen i golvet så locket gick sönder. Himla tur att inget kladd rann ut på golvet i alla fall!

Sätter mig upp lite yrvaket och börjar känna efter om kroppen är med mig idag, plötsligt tänker jag "Fasen vad snorig jag är då!?"

I nästa sekund inser jag att jag blöder näsblod! Jag som inte blött näsblod på fler år! Det var bara att leta reda på nåt att ta på sig och ila till badrummet i jakt på papper.

Jobbet är fortfarande kanon. Jag har varit på så gott humör idag.

Vi har kokat 300kg potatis som ska betas ner och bli potatissallad i morgon. Så kl 6.30 i morgon bitti är det jag som står med en potatis i ena näven och en liten kniv i den andra.   Efter att ha kokat all den där potatisen så kan jag ju nämna att jag inte är så himla glad i potatis. 3 fulla ugnar har vi kokat och sen ska potatisen hällas av och kylas ner snabbt.

Nej, i morgon är det uppstigning (förhoppningsvis utan näsblod den här gången) kl 4.45 så nu är det bäst att jag går o lägger mig!

/Kastrullhäxan  

Nu är jag omnämnd i Zätis blogg   

http://jzackrisson.blogg.se/2010/may/mohahaha.html

Tyckte att klippet var så himla bra och stämde in på dig gumman!  

I morse hann jag inte ens ur sängen innan allt började... Tänkte "fan vad snorig jag är då!" och i nästa ögonblick upptäckte jag att jag blödde näsblod! Vad tusan!

/kastrullhäxan  

Jag ska strax krypa ner i sängen. Huvudet värker och jag är trött.

Dagen började med att jag klev in på jobbet, bytte om och gick ut i köket. På vägen möter jag en arbetskamrat som har samlat ihop morötter till min pålle och hon kommer inte på vad jag heter, utan fumlar med orden oh hasplar tillslut ur sig: "Hör du, stanna Gnägget!"  

Har i alla fall varit ute en sväng efter järnvägen med min pålle. Han tycker inte om de stora stenarna som ligger där, det gör ont i hans hovar säger han. Stackars liten!

I morgon får han i alla fall en ny kamrat i hagen. Limus ska ju gå på bete i sommar och Jum-Jum får inte följa med. Det svider i mitt hjärta, men Jum-Jum äter bokstavligt talat ihjäl sig. Och jag vill inte ha varken sjuk häst eller död häst. Så han får gå hemma och beta på gräsknopparna som lyckas sticka upp och sen får jag sticka till honom hö vid sidan av.   Vi ska i alla fall prova att släppa ihop honom med Allram. Vi får se hur det går. Dock innebär detta att jag kommer få slå tillbaka skorna på honom sen. Det lär bli skitjobbigt! Nåja...

Det kommer en ny pålle till stallet också, en varmblodig travardam på... vad är hon nu? 12 år? Vi får se i vilken hage hon hamnar.

Nu är det bedtime som gäller, annars kommer jag vakna med huvudvärk i morgon också och det vill jag inte!

/Kastrullhäxan  

Den här dagen hade jag lika gärna kunnat hoppa över.

Jag fick göra 10 liter vaniljsås på jobbet och hela härligeheten skar sig. Den blev verkligen jättekonstig. De två första jag tömde upp trodde jag skulle kunna räddas, men nej... Skittråkigt då smaken blev kanonbra!

Det var nästan sorgligt att hålla väck det.

När jag skulle åka hem hade jag fått ett sms. Tjejen som ev ville hjälpa med mig Jum-Jum drar sig ur. Så nu är jag tillbaka på ruta ett. Än så länge löser jag det med hjälp av min sambo, men jag vet att det kommer komma tunga veckor i höst när det blir mörkt och kallt. Jag jobbar till 17 vissa veckor och om sambon är i Skåne så...

Direkt efter jobbet åkte jag till stallet och bytte om där. Det blåste ganska rejält och fy vad jag frös när jag bytte om!

En väninna ska ta bort sin häst och mitt hjärta blöder för dem. Det finns ingen annan utväg, men det är tungt i alla fall!

Om du läser det här så tänker jag väldigt mkt på er  

Jag var uppe på skullen och packade hö när jag fick SMS, en släkting till mig, som inte är särskilt gammal alls (ett barn) har blivit jättedålig. Hjärnhinneinflammation, och ligger nedsövd på sjukhuset. Det är otäckt, och orättvist! Hur kan sådant få hända någon så liten!?!?!

Det som väger upp den här dagen är att en kamrat till mig ska söka stallplats hos oss. Det blev ju plötsligt en box över nu. Vi får se hur det går!

När jag kom hem från stallet, efter att han borstat en hårig och dammig Jum-Jum *host host* och sett till att det finns mat och vatten åt dem + grejjat med hans hovar och skavsår så står det en blomma utanför min dörr. Jag blir helt paff. Vem vill skicka blommor till mig??? Den enda som slog mig var min sambo och eftersom jag hade honom i telefon så frågade jag, men han var lika förvånad han! Nyfiken som jag är så öppnade jag och det var tre jättefina bommor (antar att jag måste ta kort på dem sen) och ett litet kort:

"Tack för hjälpen med deklarationen och för att du är en sån fin vän! Kram Elin"

Jag hjälpte henne nämligen med att deklarera häromdagen. Ingen konst för mig, och inget som jag förväntade mig något tillbaka för. Man gör såna saker för en vän helt enkelt. Men självklart är jag jättetacksam för de fina blommorna. Det är alltid trevligt att känna sig uppskattad.

Tack Elin för att du förgyller min dag!  

Jag ska resa nu. Gråt inte! Jag vet att du är ledsen. Luta dig mot min varma hals, jag lovar att stå alldeles stilla!
Jag ska inte åka alldeles ännu. Än en stund finns jag kvar här hos dig.
Du kramar mig och smeker mig och ber mig, snälla stanna kvar!
Du säger att jag måste bli frisk och hel igen.
Förstår du inte? Jag orkar inte mer.
Mina ben värker, jag är så trött.
Låt mig få slippa springa mer!
Jag längtar efter att få sluta ögonen och sova.
Mitt huvud känns så tungt.
Nu kommer bilen som ska hämta mig.
Jag är inte rädd, så gråt inte du heller!
Jag försvinner ju inte, jag bara reser bort,
-nej,jag vet inte vad det landet heter och du kan inte följa efter, men jag vet, att där får jag vila i daggvått gräs på vitklöverängar.
Så gråt inte mer är du snäll!
Men när du känner vinden, den mjuka ljumma vinden om sommaren, den som blåser över stigarna i skogen där jag en gång bar dig på min rygg
-då ska du känna som en hälsning långt ifrån en hastig sammetsmjuk smekning, som från en varm len mule mot din kind!!!!

-Okänd