Förra gången berättade jag lite om foder, främst grovfoder, och vilken betydelse det har för hästen. Jag nämnde också hur man räknar ut Torrsubstansen och varför den är så viktig.

Nu tänkte jag gå vidare lite grann och det är inte helt enkelt att hålla sig på rakt spår. Foder är ett otroligt stort ämne och det är lätt att glida iväg. Men jag ska försöka hålla mig till hur man räknar foderstater  

Olika hästar har olika behov.

Det här vet jag att jag var inne och nosade lite på i förra foderinlägget.

Men kort och gott handlar det om att vissa hästar kräver mer än andra för att må bra.

De allra flesta har säkert hört talas om lätt- och svårfödda hästar. Detta är delvis styrt beroende på ras, man samtidigt är det väldigt individuellt.

Underhållsbehov av energi (för vuxna hästar)

Underhållsbehovet är det behov hästen har när den inte utför något arbete och när dess vikt varken ska öka eller minska.

Man delar in underhållsbehovet i tre olika "nivåer" beroende på vad man har för häst.

För kallblodiga hästar och oförädlade ponnier (hästar som är lättfödda med andra ord) räknar man ut behovet såhär: 0,5MJ * hästens vikt upphöjt i 0,75.

Enkelt va???  

Själv har jag en liten "fusklapp" med de vanligaste vikterna uppskrivna  

Hästar i grupp 2, varmblodiga hästar och kallblodstravare, är behovet 5% högre än i grupp 1.

Hästar i grupp 3, Fullblodshästar (svårfödda hästar) beräknas behovet vara 10% högre än i grupp 1.

Klimatet påverkar också behovet. Regn, rusk och kyla gör att behovet ökar och om man har en häst som enbart äter sitt grundbehov så behöver man vara extra noga att kolla dess hull så att den plötligt inte bara faller ur.

Energi förkortas MJ (megajoule) och behövs för att hästen ska orka prestera, för att den ska vara hållbar och må bra.

Protein

Nu kommer vi in på ett omtalat ämne. Proteinets vara eller inte vara.

Förr sa man att fång (en sjukdom som ofta är relaterad till foder) utlöses av för mkt protein. Detta har fått många hästmänniskor att dra åt sig öronen och vara lite rädda för protein.

Idag är man inte lals lika övertygad om att det faktist är så. Enligt den föreläsaren från SLU så har forskning gjorts med hästar som fått massor av överskott av protein, och det enda som hände var att hästarna drack något mer och därmed kissade lite mer. Ingen av hästarna som var med i testet fick fång.

(Man tror istället att fång orsakas av socker, men det är en annan historia)

Hästen måste få protein för att kunna bygga muskler och därmed orka.

Hästar som får proteinbrist tappar muskler och ser tillslut förfärliga ut. Tyvärr är det ofta så att dessa hästar får en jättestor buk och många oförstående tror då att de har en fet häst och börjar banta dem, vilket gör bekymret ännu värre.

Ser du en häst som är rund om magen, men halsen är tunn, och manke och ryggrad sticker upp så är det med största sannolikhet en häst med proteinbrist.

Hästens proteinbehov är i alla fall 6 gånger så stort som energibehovet (nu pratar vi fortfarande om underhållsbehov för vuxen häst) Det innebär att om man vet att energibehovet är 45, så är proteinbehovet 45*6. Om man råkar hamna lite över 6 så är det ingen katastrof, men man ska hålla sig så nära som möjligt.

Ökar behovet om hästen arbetar?

Ja, det gör det. Hur mkt det ökar beror på hur mkt din häst arbetar.

Lätt arbete är tex longering, nybörjarlektioner, promenadridning och lätta körturer på mindre än 3 timmar. Vid lätt arbete ökar behovet 25%.

Medelhårt arbete är längre och lite mer intensiva träningspass, lektioner på högre nivå, rid- och körträning i terräng eller i längre arbetspass. Jag skulle tro att de flesta ridskolehästar tränar medelhårt. Behovet ökar med 50%

Hårt arbete är hårda och krävande arbetspass, mer än tre lektionstimmar, intervallträning, terrängträning och jordbruks-och skogsbruksträning. Behovet ökar med 75%.

Mycket hårt arbete/högpresterande hästar.

Intensiva träningspass, intensiv terrängträning, krävande jordbruks- och skogsarbete. Här pratar vi om hästar som presterar sitt yttersta, riktiga elithästar. Behovet ökar med 100%.

Hoppas att ni lärt ert något och att ni kan börja räkna lite smått själva. Jag vet inte om ni tycker att jag mest pratar smörja och att ni inte förstår, men ni får höra av er.

Nästa gång tänkte jag skriva lite om behovet av mineraler och sedan stega vidare till vad olika foder är bra för.

Vilka foder vill ni veta mer om?

/Kastrullhäxan     Kallblodig häst med ett minimalt extra behov. Här var han dessutom fortfarande inne i en fas av viktnedgång.

Egentligen borde jag skriva mer om foder, men just nu hinner jag inte eftersom jag ska åka till jobbet.

Idag är det julbord... Jiiihaaa!

Ses vid ett lämpligare tillfälle.

/Kastrullhäxan  

Det här med att räkan foderstater till hästar är egentligen ganska enkelt -om man vet hur man ska göra!

Jag har problem med själva räknandet, men har lite koll på vilket foder som tillför vad och sådär.

Jag försöker också hålla mig uppdaterad och förra året var jag på en föreläsning om foder som var väldigt givande.

Då var det en expert från SLU som föreläste för oss och det är bra eftersom hon inte är bunden till något särskilt märke.

Självklart kan man rådfråga någon på KRAFFT också, jag är lövertygad om att de är jätteduktiga på sin sak (även om jag aldrig behövt rådfråga dem själv hittills) men de kommer garanterat att rekommenera sitt eget foder, även om något annat kanske skulle passa ännu bättre.

De vanligaste utfodrinsfelen som människor gör idag är

*För liten mängd grovfoder

*Hygieniskt dåligt grovfoder

*Inget analyserat foder

*Inga mineraler, eller felaktiga mineraler

*Näringsmässigt fel grovfoder

*Felaktigt kraftfoder

*För snabba foderbyten

Vad är då ett grovfoder?

Grovfoder är foder som tar lång tid för hästen att äta, tex hö, hösilage eller halm.

Nu hittar jag inte exakt i mina papper, men jag vill minnas att grovfoder ocks jäser i tjocktarmen/grovtarmen och det får hästen att hålla värmen.

Även lucern fungerar som grovfoder.

Hästen behöver grovfoder för att hålla magen igång. Om hästen får för lite grovfoder så ökar risken för olika sjukdomar och beteendestörningar.

Under en tid verkar trenden ha varit att dra ner på grovfodret och istället ge mer kraftfoder. Detta blir bakvänt.

Hästen är gjord för att gå och äta egentligen hela tiden (sen ska man komma ihåg att vissa raser har haft tillgång till magrare beten än andra!) och när man ger kraftfoder så slukar många hästar det i ett enda nafs och står sedan länge utan mat.

Mitt råd är att ge så mkt grovfoder man bara vågar och kan och sedan kompletterar man med kraftfoder utifrån det behov man har.

Kan alla hästar ha fri tillgång till grovfoder?

Min åsikt och erfarenhet är att de allra flesta hästar klarar av att ha fri tillgång på mat -förutsatt att man har rätt sorts mat till de hästar man har!

Själv har jag ju en fjording, lättfödd som tusan och förra vintern hade han fri tillgång på grovfoder dagtid. Då gick han tillsammans med en fd travmärr som var väldigt elak vid fodringar och som hade sparkat andra hästar tidigare. Vi valde att prova att lägga ut halm i en binge till dem och det fungerade riktigt bra.

Sen finns det hästar som faktiskt inte klarar av det. I år går min häst ihop med en valack som är väldigt känslig för damm. Att ge den hästen halm är enbart korkat så vi får fodra med hösilage, och min häst får halm inne i boxen till natten.

Visste ni att hästen tuggar ungefär 3000 gånger om den äter 1 kg hö!

En annan viktig sak att komma ihåg när man fodrar är Torrsubstansen (TS)

Torrsubstansen mäts i procent % och berättar egentligen hur mkt vätska ett slags foder innehåller.

Hö innehåller ALLTID ÖVER 84% TS. Vid 84% TS dör nämligen alla microorganismer i och på höstrået.Är det mindre än 84% TS så är det ett hösilage/ensilage.

Hur mycket TS ett foder innehåller står på analysen (om man har skaffat en sån).

Rekommenderad mängd grovfoder är 1,5-2 kg TS/100kg kroppsvikt. Det minsta man får ge är 1,1 kg TS/100kg kroppsvikt. Det är lagstadgad mininivå!

Alltså, om man har ett hö som har 84% TS och en häst som väger 500 kg och man funderar på att ge 10kg hö om dagen så räknar man såhär:

84% TS/10kg hö = 8,4kg TS

8,4/5= 1,7.

Hängde ni med? 5an kommer från hästens vikt (alltså 500kg) och 1,7 är den TS-halt man ger/dag.

Vilket grovfoder man väljer att ge är helt och hållet upp till var och en. Själv föredrar jag silage (gärna av det torrare slaget då det är lite lättare att hantera och inte fryser ihop på vintern) men det finns för- och nackdelar med allt.

Silage behöver gå åt ganska fort, särskilt om det blir varmt. Men det är lättare att förvara eftersom de är inplastade. Var noga med att plasten är hel! Silage är bra för hästar som är dammkänsliga och många hästar föredrar silage framför hö (eftersom silage är blötare och upplevs mer som gräs skulle jag tro)

Men, silage blir snabbt dåligt, framförallt av värme. Och det gäller att det är hanterat rätt från början så att det håller en god kvalité!

En annan nackdel med silage är botulism. Fidrar man med silage så råder jag att man vaccinerar mot botulism. Sjukdomen är sällsynt, men om hästen drabbas så finns det ingen räddning.

Botulism angriper nervimpulser och ger tillslur andningsförlamning, och är man inte hemma  och kan avliva sin häst så kommer den att gå en plågsam död till mötes. Det finns många som inte vaccinerat mot botulism och ger sina hästar silage ändå. Det är ett val man gör som hästägare.

Hö behöver förvaras på en torr plats och är lätt att hitta i både stora rundbalar och mindre fyrkanter. Hö är ganska lätthanterat eftersom det ofta är "plattor" (i de små fyrkantsbalrna) om är lätta att packa och väga.

Hö bleknar fort om det ligger i solljuset och blir lätt dammmigt och/eller mögligt.

Hö är inte lämpligt till dammkänliga hästar (i så fall bör man verkligen blöta igenom det ORDENTLIGT innan).

Vilket foder ni än använde så var noga med att aldrig fodra med foder av dålig kvalité. Dammigt eller mögligt hö, silage som luktar rutten fisk osv ska slängas. Ge inte det till era vänner hästarna!

Om det finns intresse för mer foderprat på min blogg så delar jag gärna med mig! Hör av er!

/Kastrullhäxan  

Idag fick jag veta att det är ok att ta med Jum-Jum i jul . Kanonkul!

Så då får han spendera några dagar i samma hage som Miller igen. De verkade ju bli riktiga kompisar i somras, så det går säkert bra.

  Miller och Jum-Jum i somras.

Annars har väl dagen varit lite upp och ner i vanlig ordning. Jag kämpar för att hänga med, men snubblar över mig själv när rutinerna ändras och varieras.

Men det är bara att stå ut.

Jag har ridit ut på min lilla gula häst idag. Det snöade på tvären och jag hade nog kunnat dra sadelgjorden ett hål till, men annars var det trevligt.

Jag funderar lite på om det är ett vägskäl jag står i just nu, ett vägskäl i livet liksom. Ibland tror jag på det och ibland är jag övertygad om att det inte alls är så. Det är svårt när man själv inte vet vad man behöver!

Blåmärkena efter helgens bravader ner från höskullen börjar i alla fall ge sig. Skönt. Men jag har som sagt klarat mig riktigt bra. Det är nog bara mitt stora ego som fått ta lite stryk  Men det som inte dödar härdar!

Nej, nu är det raka vägen in i duschen som gäller och sedan borstning av tänder och nedbäddning i sängen. Jag avskyr att sova ensam, men så är det just nu. Jag får trösta mig med att jag har två katter som gärna ligger nära intill i alla fall.

/Kastrullhäxan      

När jag åkt hem hade jag så många ord i mitt huvud, ord som kommit rakt från hjärtat och som så bra skulle beskriva allt jag känner och tänker.

Men nu är det borta... Jag minns ingenting!

Tusan också!

I går kände jag mig så stark. Efter att ha varit hos doktorn och fått positiva besked så kände jag mig så hel, så glad och så lycklig. Jag kände att jag kunde koncentrera mig på det positiva och ljusa här i livet...

Men säg den lycka som varar. Så värdelöst!

Omedelbart blir jag satt på plats.

Egentligen borde jag berätta om kvällen igår, när vi åkte med jobbet till Uppsala och åt julbord. Själva maten var ingen höjdare. Torrt och tråkigt, mkt var faktiskt bränt. Men vi bowlade efteråt och det var himla trevligt att umgås, även om jag åkte på storstryk i bowlingen.

Jag och en kollega gick omkring i Uppsala och fick nästan ingenting gjort, haha! Till slut hittade vi en frisörsalong som kunde fixa kollegans hår i alla fall. Det blev riktigt snyggt.  

Dagen idag har varit desto mer värdelös. Eller det är helt fel ord, för det har den inte alls det, den har i själva verket varit bra och utvecklande för mig, men det har inneburit att det varit jobbigt för mig.

Jag mår mycket bättre än vad jag har gjort på mkt länge, men samtidigt har jag sjunkit ner i en svacka nu. Och fy vad det är tufft!

Jag vill så mkt men jag kan inte.Eller jag kan en massa saker, men jag kan inte just nu.

Varför är det så bråttom? frågar min beteendevetare mig. Och jag vet inte. Jag har faktiskt inte en aning. Jag försöker hänga med i det tempot som alla andra springer, men jag orkar inte.

Jag vill vara alla till lags, göra alla nöjda. Jag vrider och vänder mig ut och in, försöker lyssna på instruktioner men får sedan andra. Vilket ben ska jag stå på?

Och när något blir fel så tar jag på mig skulden, kanske inte utåt, men inombords.

För bara några månader sedan när det blev så här så kände jag att mitt liv var över. Det fanns inget mer att försöka med, jag var värdelös och det spelade ingen roll hur jag försökte. Det saknade ändå mening.

Fokusera på beteendet och be om att få ta det senare. Ta några djupa andetag och fortsätt sedan med uppgiften du påbörjat.

/Kastrullhäxan  

Hihi, vi glömde visst reflexen i svansen över natten   

Min lilla skogshäst    

STORA istappar   Vinterlandskap   Gamla bilrutan som nu är ersatt med en ny. Tack och lov, jag stod knappt ut sista dagarna!

Vilken helg hör ni!

I går förmiddag ringde min stallkamrat och frågade om jag vill träna med hennes häst. Självklart! Så jag övertalade sambon att följa med och det gjorde han på villkoret att han fick ta Jum-Jum.

Det tyckte jag var helt OK eftersom det var hoppning på schemat.

Väl framme skrämde jag och min lånade lilla häst alla andra hästar med våra barfotaskor, så de fick jag sitta av och ta väck och träna utan Tur att jag vet att det funkar!

Därefter fick jag vet att min kompis trillat av tidigare och gjort illa foten riktigt ordentligt. Nu har jag fått mer information, men jag vet inte hur mkt hon vill att jag ska lägga ut såhär öppet.

Du vet vem du är och du vet att vi tänker på er!  

Hoppträningen gick i alla fall superbra. Jag kände mig hemskt nöjd och njöt av att sitta på en häst som verkligen var framåt och gillade hoppningen. Trots att han är fjording precis som Jum-Jum så är de väldigt olika att rida!

Sambon fick sitta av två gånger. Första gången hoppade Jum-Jum hinder nr 1, men nitade på nr 2, så Stefan åkte fram över huvudet på Jum-Jum, fick tag i bommen på hindret med händerna och slog en handvolt över hindret. Jag såg det inte själv, men det ska ha sett ganska läckert ut. Andra gången stannade Jum-Jum på samma hinder igen (detta pga att han inte är tillräckligt framme och hoppar av för nära på första hindret och då blir det helt fel när han kommer på nästa) och Stefan landade då på Jum-Jums hals och valde att sitta av. Båda gångerna landade han på fötterna -välbehållen och glad.

Vi lastade, åkte hem och gav hästarna mat. Jag lovade då mina stallkamrater att ta in deras hästar till natten. Jag hade ändå inget för mig så jag kunde ta mig de extra minutrarna. De tyckte också att det var bra, så slapp deras hästar komma in så tidigt.

När vi sedan kom på kvällen så högg jag Divas grimma och gick ut. Jag såg ju att hon stod och ville in. Men när jag kom närmare så ser jag att Divas hagkamrat står i hagen intill... Dit ska hon inte kunna komma. Så jag fick ta med henne in (vilket gjorde Diva hemskt upprörd) och sedan hämta Diva. Jag hittade i alla fall inga skador på de  hästarna som jag höll på med, men vi hittade ett nedrivet staket. Att inte Diva följt efter har varit ett under!

När alla hästar är inne så ska jag fixa fram lite hinkar som vi ska använda att frysa fast stolp i. (Ett tips om ni måste akutfixa något mitt i vintern. Fyll hinkar med vatten och ställ en stolp mitt i och låt frysa över natten, observera att detta är högst provisoriskt!) Jag går i alla fall upp på höloftet/höskullen. Trappan dit är inte snäll, den är smal och brant och jag går med största försiktighet. Jag vet att andra har fallit i den och golvet nedanför är hårt och kallt.

Jag hittar hinken med en gång och ska gå ner. Tyvärr har jag fått snö under sulan på skon och halkar redan på första trappsteget. Jag ramlar baklängen (TACK O LOV!) och åker på rumpan hela vägen ner!

Stallägaren som stod i varmstället hörde bara hur det dundrade till och sedan blev det tvärtyst. Han trodde att jag ramlat ner och slagit ihjäl mig.

Behöver jag beskriva var jag hade ont när jag vaknade i morse???

Vänster skinka skulle någon bara våra ta i, då smäller det! Men jag har haft tur för jag har klarat svanskotan och inte brutit något. Jag är lite bläslagen på höger armbåge och har riktigt ont i en muskel i vänster arm (antagligen försökte jag hålla i mig i trappräcket)

Men jag kom i alla fall upp i sadeln idag. Så Tilde 7 år har fått åka pulka bakom Jum-Jum idag. Det resulterade i en vurpa för Tilde men annars gick det jättebra!

Nej, nu ska jag krypa ner och lägga mig o sova. I morgon ska bilen lämnas för byte av vindruta så jag ska åka tåg i morgon bitti. Hoppas att det inte är förseningar bara!

Ha det fint allihopa!

/Kastrullhäxan  

Hissar och Dissar verkar ju vara på bloggtoppen nu. Och jag gör väl ett undantag och härmar alla andra (jag brukar inte riktigt gilla att göra det annars)

Och givetvis blir det Hissar och Dissar inom hästvärlden.

Fast om ni vill så kan jag hissa och dissa ugnarna på jobbet i tur och ordning någon gång...  

Min första Hiss går till: *trumvirvel*

    SÄKERHETSSTIGBYGLAR! (på den övre bilden är det Kwick-out)

Det finns flera olika sorter av säkerhetsstigbyglar och alla är de omdiskuterade.

Själv använder jag ett par Kwick-out (på hoppsadeln) och de med gummisnodd på dressyrsadeln.

Jag vet att många inte tycker om de med gummisnodd då de kan ge vika (jag har sett det själv) och att man kan fastna med tex skosnöret i.

Själv avskyr jag stigbyglarna med båge/böj på. Dels har jag själv fastnat i dem och dels får jag grymt ont i fotterna. De är inte ens stabila tycker jag.

Kwick-out kan börja gnissla (behöver då smörjas) och behöver givetvis ses över emellanåt så att de löser ut lätt vid en ofrivillig avsittning.

Jag pratade med en kvinna från Agria och hon berättade att det finns två bra sätt att skydda sig mot allvarligare ridolyckor.

1. Ha tampen på stigläderkrampan nedfälld så att stiglädret kan lossna från sadeln.

2. Använd säkerhetsstigbygel.

Nästa hiss går tilll:

REFLEXER!

Man kan aldrig få för mkt reflexer och man kan aldrig synas för mkt. Så överös er med reflexer, ju fler desta bättre. En pannlampa är också bra att ha, men tänk på att inte lysa rakt in i mötande bilar för då kan ni blända dem!

Jag själv använder en benreflex (modell mjukare) runt svansroten på Jum-Jum.Det är en jättebra reflex bakåt! 

     Reflexer finns i många utföranden och prisklasser och de kan sättas nästan var som helst! Det är bara fantasin (och hästens tålamod) som sätter gränser!

Bett med fasta ringar får också en HISS av mig. De ligger lite mer stilla i munnen på hästen och skaver inte så lätt i mungipan som rörliga ringar.

Jum-Jum trivs bäst på rakt bett med svag böjning och på tvådelat bett.

Folk säger att tredelade bett ska vara så himla bra, en i själva verket måste man fråga sin häst vad den tycker. Jum-Jum går knappt att styra på tredelat. Dessutom ska man se till att få en kort mittdel så att inte "skarven" mellan delarna kan skava någonstns inne i munnen.

För övrigt vänder jag mitt bett ibland. Eftersom tvådelade bett aldrig har lika långa delar så kan det vara bra att sätta höger sida på vänster eller tvärtom. Dock får man aldrig vända bettet fel.

Diskhandskar!

Skaffa ett par såna här och ha i stallet. Jag använder mina när jag badar min häst eller när jag ska rengöra skitiga hovar på hösten. De är också jättebra att använda om man tex ska tjära hovar

(fast då kan det vara bra att ha ett par speciellt för det)

Om man inte har så stora händer så kan man ha ett par "magiska" vantar under dessa. Blir man blöt om händerna så fryser man snart, men med ett par diskhandskar så håller man vätan ute.

    Och sista hissen går till två av mina täcken.

Det övre är ett tunnare vintertäcke. Weaterbetha Landa tror jag det stavas och heter. Det har halvhals, superbra passform till min grovhalsade och storbogade ponny, håller vätan ute och verkar tåla en hel del.

Det har små reflexdetaljer (fast jag hade gärna sett fler, tex baktill på svansskyddet) och så har det ett helt enormt svansskydd. SÅ regnar det en dag så kan man helt enkelt ställa sig bakom hästen, fälla ut svansskyddet och därmed slippa bli blöt av regn!  

Absolut sist ska jag slänga in en stor fet diss!  

Skydd som ALDRIG passar. Det gäller både transportskydd och vanliga skydd.

Är de tillräckligt stora så att de når runt min ponnys gula, grova ben så är de för långa. Är de tillräckligt korta för att inte hamna någonstans vid hakan på honom, ja, då når de inte runt så man kan inte knäppa!

Så få kan väl inte vi med större typen av ponnier vara?!

Nu ska jag vila en kvart, det behöver jag efter den här långa dagen!

See you!

/Kastrullhäxan