I natt har jag drömt något väldigt otrevligt...  

Det hela började med att jag var ute och gick på stan med en vän (han finns i verkligheten och jag har förtroende för honom)

Han var nog lite full (vi skulle till en fest, men jag var nykter eftersom jag skulle köra bil hem sen) och vi gick ganska nära och pratade med varann.

Han säger: "Jag är så glad att du har öppnat dig för mig. Kommer du ihåg i början när du hade ont i magen varje dag för att du var så orolig?"

Jag svarade: "Ja, jag minns. Och jag har börjat tycka om dig."

Han: "Jag tycker om dig också."

Här vet jag att jag fick en känsla av att jag var tvungen att stoppa saker och ting så att det inte skulle gå över styr. Jag tycker om honom, men inte på det viset, och vi har ansvar gentemot andra, så längre än så här får det inte gå.

Han sa: "Jag kan inte förstå vem som gjort dig illa. Jag ser det ju på dig, men jag förstår inte vad det är som hänt."

Det som han pratar om är saker som jag bara pratar om när jag själv känner för det. Och det är inte alla om jag pratar med det om. Han vet ingenting, och jag valde att dra mig undan.

Helt plötsligt blir han som förbytt, han hoppar på mig bakifrån och börjar tafsa på mig och verkar tycka att det är jätteroligt. Han sliter i mina kläder och hänger sig fast. Han är inte så tung, men stark.

Jag blir helt galen. Jag reagerar enbart på instinkt och lyckas vända mig om och få loss honom från mig och ger honom tre rejäla örfilar (varför örfilar i det här läget???) och sedan en knuff så att han far baklänges. Han ger sig dock inte, utan försöker hålla fast mitt ben, så med det andra benet sparkar jag honom medan han ligger. Jag sparkar honom överallt utom mot huvudet och jag skriker åt honom att jag ska sluta när han släpper mig.

Tillslut kommer jag loss, jag är trött och andfådd och jag är tvungen att hämta andan två sekunder innan jag försöker bege mig från platsen. Min kompis ligger kvar som ett paket på marken. Han har ont men är vid medvetande.

Jag börjar gå därifrån, tar upp min blå Ericsson-telefon (förstår ni vilka detaljer jag ändå minns?) och är fast besluten att ringa polisen och anmäla.

Min kompis reser sig up och börjar stappla efter mig.

"Vad gör du?" skriker han.

"Jag tänker ringa polisen, din idiot!" svarar jag och ökar takten medan jag slår 112.

"Men jag tycker bara att du har så fina bröst!" skriker han tillbaka.

"Säg det då för i ******* istället för att försöka våldta mig!"

"Jag försökte inte våldta dig, jag ville bara känna lite!"

Känslorna var helt skruvade inne i mig. Jag var så arg, jag var rädd och jag var ledsen. Det här är ju en kille som jag faktiskt tycker om, och som jag blivit vän med. Nu var det sabbat, det förtroende som jag haft för honom var borta.

Så kom jag fram till polisen. När man ringer 112 brukar det ju gå fort, men istället för att hamna hos en larmcentral som kvickt skickade mig vidare så hamnade jag i någon sorts telefonsvarare.

"Hej och välkommen till polisen. Idag är det polisen i Göteborg som sköter om alla ärenden, och just nu har vi mycket att göra. DU är placerad i kö och har könummer 1000. Vi jobbar givetvis så fort vi kan och kommer strax ta ditt samtal. För oss är alla lika viktiga och därför tar vi alla samtal i tur och ordning. Det finns ju många olika brott att bekämpa och man kanske tycker att ett inbrott får vänta om någon vill anmäla tex en misshandel..."

Jag la på. Vad ska polisen i Göteborg kunna göra när jag befinner mig över 30 mil därifrån? Och om de ska ta 999 anmälningar om inbrott och cykelstölder före ett  försök till en våldtäck (som pågår!) så är det nog ingen idé att ens försöka...

Jag vet inte hur drömmen slutade, jag vaknade där. Och det var nog lika bra....

/Kastrullhäxan