Idag är det 5e dagen med medicin. Jag är mest trött (låg i sängen till 11.30 idag, det är LÄNGE sen jag var så trött) och det påverkar ju givetvis hela min vardag.

Hade i alla fall ingen huvudvärk när jag vaknade (den kom senare) men tydligen har jag både snarkat och klappat sambon på baken i natt. Dessutom hade jag tagit tag om skinkan på honom och hållt i mig... Jag har ingen aning om detta. Jag har heller ingen aning om att jag somnade på soffan igår kväll och att han väckte mig och jag gick o la mig i sovrummet. Det är helt borta.

Dagen i dag har som sagt kantats av min trötthet, vilket också gjort att jag känt mig lite tråkig och "grå". Men jag bestämde mig ändå för att rida hästen idag. Vi var in på Granngården och köpte en ny saltsten, nya skor till sambon (hans var verkligen helt slut) och så fick jag en ny grep. Den jag hade avled ju efter mockningarna i hagen i våras. Nu är det slutmockat med mina grepar utomhus, sambon får hållas med sin egen (varav skaftet kommer från min gamla grep, men, men...)

Väl i stallet tittade solen fram och jag njöt. Efter regnandet sista dagarna så är solens varma strålar ungeför som guld. Jag hämtade pålle i hagen och lyckades med hjälp av kanten på gödselstaden klättra upp på hans rygg. Där satt jag, barbacka med bara grimma och grimskaft och hur jag njöt! Han stod förvisso bara och betade, men att umgås med honom ger mig kraft och ork. Jag blir glad bara av att tänka på honom!  

Så dök stallkamraterna upp och så blev det hoppning för oss alla tre. Jum-Jum var först lite trög tyckte jag, men när vi sen kom igång med hoppningen blev han taggad till tusen. Hanbrukar vanligtvis inte bjuda på hinder, hn hoppar ju allt bara man driver tillräckligt, men han suger inte tag i hindren och är "på" utav sig själv. Men idag var det tvärtom, han ville helst inte trava mot hindren alls utan tog galopp (om inte annat fattade han galopp efter hindret) sneddade i kurvorna och det var svårt att hålla avstånd till den före när han gjorde så. Och sedan kom bockprången. Jösses vilka skutt! Och inte bara en eller två, utan det kom serier med krumbukter av blandad art -några sidledes.

Och även om jag vid något enstaka tillfälle kände ett obehag (bla när han var på väg att braka in i rumpan på Allram som inte såg jätteglad ut) så skrattade jag mest bara (och höll i mig). Tur att man har en mjuk sadel och att de helskodda ridbyxorna sitter som ett smäck mot synten  

Jag antar att ni vill ha bilder! Fast det finns inga på själva buset, så det blir ni utan!

Ha ha! Kolla in minen på bilden ovan!!