Jag tänkte att jag skulle skriva lite om besöket uppe på barnavdelningen igår.

Jag hämtade sambon när han slutat jobbet och åkte raka vägen till sjukhuset. Vi anmälde oss i receptionen och fick sitta i väntrummet innan en läkare kom och hämtade oss.

Han kollade Julies hemangiom och berättade om vid vilka tillfällen som det anses finnas skäl för behandling.

Och det gör det i Julies fall. Det finns estetiska skäl.
Även två andra läkare kom in och de tyckte samma sak.
Det finns inga medicinska skäl för någon behandling. (För er som inte vet så är ett hemangiom ofarligt).

Vi som föräldrar har velat ha behandling av två orsaker: Dels för att barn kan vara fruktansvärt elaka mot varann. Julie har inte fyllt ett år än och redan har vi hört kommentarer som att hon ser ut som en clown och folk sjunger Rudolf med Röda mulen. Hon förstår det inte än, men en dag kommer hon att göra det och jag tror inte att det är något som hon kommer att uppskatta.

Det andra skälet är att hunden på hemangiomet är skör. När hon blir förkyld så spricker det upp och hemangiomet blöder. Man vet ju själv hur näsan kan svida och klia när man är förkyld. Föreställ er då att ni har ett märke som spricker sönder varje gång som ni snyter er också!

Eftersom läkarna inte är nöjda med resultatet från behandlingen som vi har använt oss av hittills så är det beslutat att Julie ska få börja äta beta blockerare.
Direkt när vi fick veta att vi skulle få remiss till barnläkaren för detta så började vi prata här hemma och kom fram till att vi skulle lyssna på vad läkarna sa och därefter väga ev biverkningar från medicinen mot ev framtida men pga hemangiomet.

Vi har beslutat att fortsätta behandlingen av hemangiomet och nu väntar vi bara på att Julies medicin ska bli fördig (den ska specialdoseras för henne) och sen kommer behandlingen att starta.
Ganska snart brukar man märka skillnad och hon ska behandlas MINST 3 månader, antagligen längre.

Det är läget just nu. För den som är intresserad så kommer det säkert uppdateringar i ämnet när behandlingen drar igång.

Några bilder på hur märket utvecklats:
 

På väg från förlossningen till BB. Julie är några timmar gammal. Märket finns där men är inte särskilt tydligt.

 
Julie ca 5 dagar gammal.

Julie, efter en kortare tid hemma. Ca 2-3 veckor gammal

  Midsommar 2012. Märket är rödare och större.

Tror att detta är tagit i juli-augusti någon gång 2012.

Julie 4 månader.

     
De tre senaste bilderna är efter att behandligen startat.

  
Och här har behandligen pågått i ca 6 månader.

Nu håller vi en tumme för att den fortsatta behandlingen ger bättre resultat, utan en massa tråkiga biverkningar eller annat elände.

/Kastrullhäxan   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morse väckte sambon mig 04.30.Sådana mornar undrar man varför man har häst egentligen...Men jag lyckades ta mig ur sängen, krypa i kläderna och få en smörgås i magen.Sambon fixade Julie (gissa om hon var trött!) och 05.20 hämtade vi upp C för vidar...

De senaste dagarna har jag känt att jag balanserar lite grann när det gäller mitt humör.Jag kämpar fortfarande mycket med mig själv. Framförallt den där lilla detaljen att en åsikt om någon som jag har gjort faktiskt inte speglar vad personen som utt...

      En hund som jag hade hand om och som jag saknar otroligt mycket.Även om  hon hade sina sämre sidor så vet jag att jag aldrig får en sån hund igen.Lisa Katinka Johansson.Jag saknar dig hjärtat.  /Kastrullhäxan ...

För bara en liten stund sedan kom jag på att det är 5 år sedan jag var till Fjugesta och hämtade Jum-Jum.Då visste jag fortfarande inte att han en dag skulle bli min alldeles egna eller att vi skulle starta ett SM tillsammans, eller att jag skulle ly...

Eftersom Vickan var här nyligen så fick jag rota ordentligt i arkivet för att hitta en bild på mig OCH en vän.Jag har en förmåga att bara hamna på bild när jag sitter till häst av någon anledning. Jag hittade i alla fall denna:   En bild som är sna...