Vaknade 06.45 i går morse av ett envist prasslande. Så fort jag kom till medvetande förstod jag att det kom från Julies säng så jag studsade omedelbart upp för att kolla vad det var.
Julie hade då legat och vridit sig fram och tillbaka i sängen, lyckats greppa tag om lakanen och kiss-

skyddet och rullat in sig i det. Så hon såg ut som en liten mumie som låg där i spjälsängen.
Hon var inte vaken och vaknade inte heller när jag slet isär skyddet och rullade ut henne ur lakanet igen.

 
Mycket skräp blev det i alla fall då det gått sönder och innehållet rasade ur.

Igår lekte i med grannen och hennes pojk en stund i lekparken.  Julie tycker både om att gunga och åka rutchkana. Känns skönt att veta såhär inför dagisstarten
 
Nästa sommar är de nog tre som kivas med varann i lekparken då L ska få ett syskon.
Spännande!

Själv känner jag mig (fortfarande) inte särskilt sugen på en till. Jag är så nöjd och tacksam över min prinsessa och tycker att det räcker gott och väl för min del.

 
Hon har ju blivit så stor och hon är så duktig på alla uppgifter som hon tar sig an.
För er som inte vet så går hon på egen hand (även om hon gärna varierar det med att gå intill någon och hålla handen och att krypa) och idag försökte hon ta på sig sina skor själv.
Hon iaktar oss andra, ser hur vi gör och försöker göra likadant!

Dessutom har hon lärt sig smacka med läpparna och hon smackar hela tiden. Tur att hon inte var med i vagnen idag, för Jumme var på hugget.

Det har ju varit både blåst och regn här idag och Jumme har inte gjort något tuffare arbete de senaste dagarna så det kröp väl lite i skinnet på honom (han brukar dock inte bli dum när han vilar) men idag började han med att backa vagnen in i trädgården och vi hamnade lite tokigt mellan en stege och hästtransporten så jag fick fortsätta backa honom lite grann och sedan försöka vända honom samtidigt som han skulle gå fram. Han böjde dock bara på halsen och spelade ofröstående så jag fick backa lite till och slutligen morra åt honom innan han gjorde det jag bad honom om.
Han är inte dum den lille gule, tvärtom!

Resten av turen var han PIGG och letade spöken i buskarna. 

Idag övervägde han dock att försöka springa ifrån ett spöke.
Det är bara larv från hans sida och jag blir inte rädd när han gör så eftersom jag vet att jag har kontroll, men givetvis är det något jag, av säkerhetsskäl, hoppas att han slutar upp med.
Jag har alltid sagt att en häst med vagn efter som blir osäker gärna ska manas framåt så att man inte råkar backa ner i något dike med vagnen, eller ger sig själv fällknivsverkan (på större vagnar) då det kan sluta riktigt otrevligt.
Så jag får vara rätt nöjd att han drev framåt istället för att stanna och backa denna gången.

/Kastrullhäxan