Denna helgen kommer nog gå i rasande fart misstänker jag.

Igårlämnade jag bilen på verkstaden för service. Dyrt men välbehövligt. Jag hjälpte svärmor med en sista minuten-resa (vilket krångel med betalningen!!!) och hade samtidigt en lite smågnällig Julie att ta hand om. Jag tror att det är lite tänder på g igen + att hon sovit lite för lite. Efter någon timmas sömn var hon sig själv igen.

Sen kom först C och hälsade på oss (hoppas att du tog dig hem helskinnad på cykeln) och hon och Julie lekte massor.
Senare kom grannen ner och vi åkte iväg och hyrde en film, köte lite godis och mat från pizzerian.
Gott och mycket trevligt!

 
Vi såg A good day to die hard. Jag gillar ju Die Hard-filmerna och även denna, trots att den fått dålig kritik.

I eftermiddag ska vi lasta Jumme och åka och hälsa på Gimli. De ska dela transport i morgon så idag ska då få möjlighet att umgås lite. Varken jag eller Gimlis ägare känner oss oroliga utan tror att de kommer leka med varann bara.

I morgon ska desom sagt dela transport och vi åker till Mora för att tävla dressyr. Jag har anmält mig o Jumme till två klasser. Den ena har jag aldrig ridit tidigare så det är bäst att sätta igång att lära sig programmet idag.

På söndag är det 3-årskalas hos svägerskan.
Jag vet inte riktigt hur jag ska orka allt, men jag år väl helt enkelt ta det lite lugnare i veckan som kommer och ladda för #fjordsm då.
På torsdag eller freda fixas Jummes hovar så att de är riktigt fina till SM.
   
Förberedelser inför SM. Julie hjälper till som ni ser.

Lite annat smått och gott som hänt är att blombuketten som jag fick i samband med min födelsedag fortfarande lever. Rätt otroligt, men jag har snittat om den två gånger. Nu är den rätt så kort, men ganska fin ändå.
 

Och en bekant håller på att flytta och rensade därför ut en hel del av sina saker som hon gav bort till Julie.
Jag är ju inte den som gillar rosa, men jag tycker att det var fint att skänka det till Julie och hon är jättenöjd med alla fina saker!
Tack så jättemycket!
 
(Några av de saker som hon fick. Tavlan med texten har jag dock fått av min mamma)

/Kastrullhäxan  

Vaknade 06.45 i går morse av ett envist prasslande. Så fort jag kom till medvetande förstod jag att det kom från Julies säng så jag studsade omedelbart upp för att kolla vad det var.
Julie hade då legat och vridit sig fram och tillbaka i sängen, lyckats greppa tag om lakanen och kiss-

skyddet och rullat in sig i det. Så hon såg ut som en liten mumie som låg där i spjälsängen.
Hon var inte vaken och vaknade inte heller när jag slet isär skyddet och rullade ut henne ur lakanet igen.

 
Mycket skräp blev det i alla fall då det gått sönder och innehållet rasade ur.

Igår lekte i med grannen och hennes pojk en stund i lekparken.  Julie tycker både om att gunga och åka rutchkana. Känns skönt att veta såhär inför dagisstarten
 
Nästa sommar är de nog tre som kivas med varann i lekparken då L ska få ett syskon.
Spännande!

Själv känner jag mig (fortfarande) inte särskilt sugen på en till. Jag är så nöjd och tacksam över min prinsessa och tycker att det räcker gott och väl för min del.

 
Hon har ju blivit så stor och hon är så duktig på alla uppgifter som hon tar sig an.
För er som inte vet så går hon på egen hand (även om hon gärna varierar det med att gå intill någon och hålla handen och att krypa) och idag försökte hon ta på sig sina skor själv.
Hon iaktar oss andra, ser hur vi gör och försöker göra likadant!

Dessutom har hon lärt sig smacka med läpparna och hon smackar hela tiden. Tur att hon inte var med i vagnen idag, för Jumme var på hugget.

Det har ju varit både blåst och regn här idag och Jumme har inte gjort något tuffare arbete de senaste dagarna så det kröp väl lite i skinnet på honom (han brukar dock inte bli dum när han vilar) men idag började han med att backa vagnen in i trädgården och vi hamnade lite tokigt mellan en stege och hästtransporten så jag fick fortsätta backa honom lite grann och sedan försöka vända honom samtidigt som han skulle gå fram. Han böjde dock bara på halsen och spelade ofröstående så jag fick backa lite till och slutligen morra åt honom innan han gjorde det jag bad honom om.
Han är inte dum den lille gule, tvärtom!

Resten av turen var han PIGG och letade spöken i buskarna. 

Idag övervägde han dock att försöka springa ifrån ett spöke.
Det är bara larv från hans sida och jag blir inte rädd när han gör så eftersom jag vet att jag har kontroll, men givetvis är det något jag, av säkerhetsskäl, hoppas att han slutar upp med.
Jag har alltid sagt att en häst med vagn efter som blir osäker gärna ska manas framåt så att man inte råkar backa ner i något dike med vagnen, eller ger sig själv fällknivsverkan (på större vagnar) då det kan sluta riktigt otrevligt.
Så jag får vara rätt nöjd att han drev framåt istället för att stanna och backa denna gången.

/Kastrullhäxan  

Idag börjar jag med att bjuda på ett trevlig videoklipp när Julie är ute med traktorn.
Vad är det med små barn och traktorer?
Jag har inte på något vis försökt vägleda Julie in på traktorer men ändå har hon ivrigt pekat på dem hela helgen.

Vi har varit hos min pappa utanför Örebro och firat midsommar.
Ja, vi har ju bott hos min kusin men hon bor i närheten av pappa.

   
Vi åkte ner i torsdags och hann umgås lite grann innan det var dags för att sova och på midsommaraftonens morgon fick jag hjälpa pappa med några får då en tacka lammat och inte riktigt förstod vad hon varit med om.
Med gemensamma krafter (ok då, mest pappas) flyttade vi baggen och den andra tackan till en ny box och sen började vi försöka få lammungen att dia.
Han kan inte ha varit gammal för pappa fick dra av lite hinnor som satt på hans kropp fortfarande och ullen var alldeles kladdig. Det var svårt att dia så tillslut fick jag ge honom i flaska (mina kusiners pappa kom och mjölkade ur tackan lite grann så lammet fick mjölk från henne).
Det var lite spännande att få en så färsk bebis att ta hand om. Dock försökte han dia på min tröja som jag hade på mig.
När vi åkte hem igår så diade han bara tackan stod still, så jag tror att det kommer gå bra.
 
 
Midsommar firades nere hos pappa. Jag och sambon hjälptes åt att klä stången medan Julie sov i vagnen. Jag försökte binda kransar, men först blev det fel så pappa fick ta isär dem och så fick jag börja om igen. Typiskt. Men det blev br anär det blev klart.

Snabbt ner till min kusin, mata Julie och in i duschen innan det var dags att fara tillbaka till pappa igen.
Då hade min farmor kommit och satt på en  trädgårdsstol och väntade på oss.
Det är första gången som hon och Julie träffas men Julie sträckte sig direkt efter henne och satt i hennes knä en stund.
 
Ni får leva med att alla bilder är åt fel håll, tyvärr.

Vickan kom med Novalie på eftermiddagen och barnen har lekt och dansat kring stånden (Julie hade både kusiner och sysslingar där) och de har haft riktigt roligt.
Brorsans dotter hade så roligt att hon inte ville åka hem när det blev kväll. Hon ville vara kvar hos sin farfar. Lilltjejen då   Hon tycker så mkt om sin farfar. Han fick lova henne att hon skulle få komma en annan kväll och sova över hos honom och nu när de åkte hem skulle de stanna till och titta på lammungen.
Men jag förstår barnen, att de inte vill åka hem.
För när man kommer till pappas stuga så blir man alldeles lugn inombords. Telefonerna fungerar sådär, täckningen mot internet fungerar enbart om man har en rejäl portion tur och man slutar stressa! Det är så skönt! Och det känner säkert barnen också.
Jag har mina misstankar om att Julie kanske också kommer bli stormförtjust i sin morfar när hon blir större och då är det vår tur att stå där och vänta medan min pappa kramar och lovar att en annan gång ska hon få sova kvar.

Innan vi åkte hem hann vi också förbi min faster. Hon föder upp taxar och har Hunnabackens Kennel.
Hon har valpar som är drygt 7 veckor gamla just nu och de är så SÖTA!
5 små godbitar var det som kom skuttandes med svansarna i vädret och mötte oss.
   
På de här bilderna är det Hunnabackens Harley Davidson. Jag vet inte om Charina hade tänkt det namnet tidigare, men jag föreslog det åt henne innan valparna föddes.
Harley verkade vara den lite lugnare av valparna, men alla var helt bedårande!
Den här kullen är redan tingad, men om du är sugen på att skaffa en tax i framtiden så tycker jag att du ska kika in här: http://hunnabackens.blogspot.se/ och ev ta kontkat med Charina.
Friska, pigga och vänliga hundar som vill komma till aktiva hem med kärleksfulla människor omkring sig.

Flera av Charinas tidigare uppfödningar har flera priser i olika dicipliner. Och de är väldigt snälla. På midsommarafton satt Julie, drygt ett år, med Hunnabackens Ceasar i knät och båda bara NJÖÖÖÖT av varandras närvaro!

Efter en massa pussar och kramar från hundvalparna åkte vi raka vägen till min andra kusin. Hon hade både kycklingar och ankungar hemma.
Julie tittade nyfiket på både höns, kycklingar, ankor och den belgiska jättekaninen, men mest nöjd tror jag att Novalie (som är ungefär 2,5 år gammal) var.
Hon bor mitt i stan i vanliga fall och plötsligt kunde hon kliva barfota direkt ut på gräset och mötas av alla möjliga sorters djur.
Hon fick klappa både valpar, kycklingar och ankungar. Min kusin hämtade till och med en höna som Novalie fick klappa på. Men kaninen ville inte bli klappad. Han hoppade snabbt iväg när vi närmade oss.
     
Givetvis har vi sett hästar och kor (eller det var mest tjurar vi såg, och en och annan kviga) också.
Det är lycka för en 2,5-årig djurälskande liten jänta!

 

Innan vi åkte hem fick tjejerna låna Julis sysslings traktor och åka lite. Det var två tjejer som log, eller kanske snarare två jättestora leenden som satt på traktorn. Så spännande!!!
Min sambo var "lekledare" och körde runt på dem till tjejernas stora förtjusning.  

Om min uppväxtort har jag tyckt en hel del under årens gång. Jag har inte saknat den sedan jag flyttade därifrån för många år sedan, men igår kände jag att jag gärna hade stannat kvar lite till i alla fall...

Jag hoppas att ni haft en lika lyckad #midsommar som jag har haft.
 

/Kastrullhäxan  

Test

Testar om det funkar sedan sista uppdateringen av appen.

Idag har det varit en sån där dag när ingenting verkar klaffa.

Julie vaknade av sig själv och fick sin medicin men åt dåligt med frukost. Så gör hon ibland nu för tiden och så är det med små barn har jag förstått.
Jag försöker att inte göra så stor deal av det, utan torkar av henne och sätter ner henne på golvet medan jag plcokar av bordet.

I morse kröp Julie in i sitt rum och lekte en stund men blev sedan ledsen och ville vara i min famn så jag tog upp henne. Hon hade dock inga planer på att mysa utan genast började hon peka på saker på skrivbordet som hon tyckte att jag skulle plocka ner åt henne. Bland annat ville hon ha den gula post-it lappen med inköpslistan på. Det tyckte inte jag utan stoppade undan den och då skulle hon ner på golvet istället och började dra ut böcker ur bokhyllan.
Hon är en nyfiken tjej och vill spana in allting, men vissa saker är inte ämnade för henne (än).
Det hela slutade med att hon somnade lugnt i min famn och sov någon timma.

Tanken var att hennes farmor skulle komma och vara med henne medan jag gjorde stallet men allt drog ut på tiden så hon blev tyvärr lite sen hit. Under tiden som Julie sov så hann jag ringa apoteket som berättade att ingredienserna till Julies medicin varit restade.
Varför kan man inte inte ringa till mig då och berätta det så att jag i alla fall vet?
Jag ringde då till barnkliniken och fick lov att hämta ut mer medicin där så nu ha rjag så att vi klarar oss över helgen i alla fall.
På väg ut till stallet ringde apoteket upp. Medicinen skulle skickas i morgon och jag kunde hämta ut den klockan fyra...

Att såna här saker inte bara kan flyta på gör mig alldeles... Less! Jag förstår att saker och ting kan vara restade, men varför kan man inte ringa mig och berätta att det kommer att dröja? I så fall hade jag kunnat lösa det här igår medan min sambo var hemma, vilket hade varit i alla fall något lättare än idag när jag är själv.

Jag var lite gråmulen ett tag och eftersom klockan hunnit rinna iväg och jag inte hunnit få i mig mat så fick jag stanna på macken och köpa en baguette. Jag var i alla fall duktig och köpte kolsyrat vatten istället för läsk att dricka till. Jag blev lite snällare efter den måltiden.

Tack vare C gick stallet vansinnigt fort att göra klart och snart hade vi öppnat upp lite mer gräs i Jummes hage samt selat ut honom och idag fick C äran att prova att köra.
Hon har kört honom kortare bitar förut, men idag tog hon kommandot hela turen och det gick kalasbra trots att Jumme såg ett spöke bakom en skylt och tvärnitade vid ett tillfälle.
Lite konstigt kändes det att sitta intill. Det är inte ofta som jag får den möjligheten!

Vi busade lite med Jumme i hagen och provade sen att få honom att buga. Hon blir grymt intresserad av godiset och man får ständigt påminna honom om att ta fint för han blir verkligen "PÅ" och vill ha mer godis. Det är nästan så ögonen snurrar runt i skallen på honom. Knasbollen!

Efter stallet åkte jag in på City gross för att handla inför midsommar och upptäcker då att jag glömt inköpslistan hemma.   Det är så TYPISKT mig!
Jag måste få hålla på med det jag gör utan att bli avbruten. Min hjärna verkar gå på högvarv för jämnan och klarar inte av att hålla reda på mer längre.

Nu ska jag försöka avsluta allt jag påbörjat här hemma och försöka få ordning på Julies alla leksaker som hon och jag hjälpts åt att sprida runt i lägenheten under förmiddagen.

Vi får se hur längt jag kommer!
/Kastrullhäxan  

Ibland har jag tänkt att det är jag som fostrat Jum-Jum och så tänker jag på hur han är...
Varje gång har jag fnittrat lite för mig själv när jag insett att det är min uppgift att fostra Julie också.
Det kan nästan bara sluta på ett sätt: En glad tjej med mycket åsikter.

Se och njut. Det här är vardag här hemma nu för tiden   


 
/Kastrullhäxan  

I onsdags förra veckan var jag till apoteket här hemma och beställde hem medicin till Julie.
De hade ringt frn barnkliniken och bett mig göra det så fort som möjligt eftersom Julie är i behov av sin medicin och den bhöver tllverkas i hennes dos.
De sa till mig att om jag hann dit på onsdagen så KANSKE jag, med en rejäl portion tur, skulle hinna få medicinen på fredagen.
På apoteket fick de mitt telefonnummer så de kan skicka ett SMS när medicinen är klar för uthämtning och sedan dess har jag väntat.
När vi åkte hem från barnkliniken i torsdags fick jag med medicin så att det räckte till måndag morgon (alltså i morse) och vid lunchtid idag ringde jag till apoteket och frågade hur lång tid det tog innan medicinen är klar.

Då får jag veta att eftersom det är en medicin som måste tillverkas så kan det ta sju dagar. Och då pratar vi arbetsdagar...
Vid ett ögonkast i kalendern förstår jag att sju dagar är först på fredag -midsommarafton.   

Jag har därför hämtat ut medicin på barnkliniken och har så att det räcker till onsdag morgon och nu hoppas jag verkligen att de människor som tillverkar medicinen brinner för sitt jobb och gör den i raketfart så att jag hinner få den innan midsommar.

Medicinen är förvisso inte livsviktig för Julie. Hon kommer inte att drabbas av ond bråd död om hon missar en eller annan dos, men det är inte bra att hoppa över doserna, och framförallt inte om det blir flera i rad eftersom det kan ge lite utsättningssymptom om jag förstått rätt.

 

/Kastrullhäxan