Idag har hela dagen rullat på.
Det började med att Julie började pipa vid midnatt och tillslut hämtade sambon in henne så att hon fick sova mellan oss. Fram till klockan tre i morse härjade hon rätt rejält mellan oss och vid fyrasnäret beordrade jag sambon att fixa fram lite alvedon eftersom jäntan fortfarande var orolig och dessutom varm.
Hon tog snällt alvedonen och somnade sedan sittande i min famn. Jag lirkade mig försiktigt ned så att hon sov en stund mellan mina ben, men sen lyfte jag över henne till mitten av sängen.
Halv åtta pep min väckarklocka. Upp och i kläderna och traska till hälsocentralen för att lämna ett blodtryck.
Jag dras ju med en envis huvudvärk som emellanåt blir så kraftig att jag inte klarar av att ta mig ur sängen. Jag kan inte se ljus, alla ljud skär i öronen på mig och jag mår illa.
Klassisk migrän sitter oftast i en del av huvudet men det här sitter i hela huvudet och kommer och går molande. Det gör så fruktansvärt ont!
Ni ska veta att jag dragits med mkt huvudvärk och har haft en hel del migrän under min uppväxt, men det är ingenting i jämnförelse med detta.

Hur som helst, jag låg lite högt i det undre trycket. Knappast någon överraskning direkt. Sköterskan tyckte i alla fall att jag ska för vidare utredning och VIPS! så hade hon fixat fram en tid hos min läkare på torsdag förmiddag.
Jag har mina misstankar om vad det kan bero på, men vi får se.

Därefter gick jag raka vägen hem, käkade frukost tillsammans med familjen som nyligen vaknat och därefter gick jag och la mig en stund. Julie kom också och la sig och snart sov vi tillsammans. Skönt!

Sambon väckte oss efter en stund, fixade Julie medan jag ordnade skötväskan och lånade en hund av grannen och därefter gav vi oss av till Hemlingby. Jag och hunden, som för övrigt heter Foxy, tog Julie och barnvagnen och gick runt 2,5an medan sambon joggade runt 6an. Dessa två spår startar på samma ställe och går ihop på slutet, så sista biten hann han ikapp mig och fick då ta Foxy med sig så att hon fick springa lite.
Foxy var överlycklig. Hon är helt galen i kottar och i Hemlingby är det kottar överallt. Hon har dessutom energi för hur många hundar som helst, så när jag puttat barnvagnen 2,5 km så hade nog Foxi gått 3-4km eftersom hon srang fram och tillbaka (så långt kopplet räckte) vid barnvagnen.

Hem, äta och trösta Julie som haft det riktigt jobbigt med tänderna under dagen. Febern kommer och går och magen krånglar. Det är också svårt att få henne att äta, men vi har sagt att om hennes önskan är att leva på välling när tänderna värker så får hon göra det. Huvudsaken är att hon får näring i sig.
Hon är dock nyfiken på vår mat när hon sitter med vid bordet och får då så klart smaka. Lite grann slinker ner, men det är inte alls min lilla matglada tjej som jag är van vid.

Nåja, nog om det.
På eftermiddagen packade vi in oss i bilen och åkte till stallet. Mocka, fixa mat, fram med transporte och försöka få av värsta dammet på hästen. In med hästen i transporten och sedan iväg mot Hofors och deras Pay and ride.
Sambon var tillsagd att lägga allt krut på Julie och sysselsätta henne med det hon tyckte var roligt så skulle jag och J klara oss själva. När jag står och ska sadla så inser jag att jag lyckats åka från hjälmen.   
Hoppsan!!!
Ni ska veta att om det här varit för några år sedan så hade min värld gått under. Jag hade blivit helt knäckt och strukit mig och sedan suttit och grinat hela vägen hem och tyckt att alla var dumma (inklusive jag själv).
Idag ryckte jag på axlarna. "Vad tusan. Vi är på en ridskola. Nog finns det en hjälm att låna alltid!"
Skickade iväg J medan jag fixade Jumme och J kom snart tillbaka med den mest gigantiska hjälm jag någonsin burit. Men nöden har ingen lag, upp på hästen och in på banan. Dessutom visade det sig vara ändrad startordning så jag började först i båda klasserna.

För att göra en lång historia kort så mindes jag båda programmen. Som vanligt fanns det ingen gas på Jumme så jag fick driva. Och när jag drev så slog han sig fri. J lyckades få en inte allt för smickrande bild då Jumme kör näsan i vädret som svar på min galoppskänkel... Lyckades skrapa ihop 52,2%.
Red sen lite på framridningen och då hade den gula traktorn vaknat till lite grann och det kändes roligt att rida.
Tyvärr tappar han ju lite framåtbjudning när han kommer in ensam på banan, men vi kämpade på, höll formen något bättre genom detta program, men det är ju inte hans fel att jag inte kan rida. Fick till en liten längning i traven (första gången som det känns riktigt bra under en tävling) men inget som imponerade på domaren.
Jag red ganska dåliga vägar, men det är som sagt inte hans fel. Jag lade fokus på framåt och sitta så still jag kunde och tyvärr fick ridvägarna då stryka på foten istället.
I galoppen tyckte hon att han var springig, vilket jag kan hålla med om, men jag valde ju att lägga krutet framåt så den kritiken kan jag ta idag.
54,8% räckte det till. Och även små stjärnor lyser ju.  

Vissa delar var bättre än andra och det är bara att åka hem och träna och lära sig mer.
Jag tyckte i alla fall att det kändes bra och det är egentligen det enda som är viktigt.
Jag vet vilken väg vi vandrat hittills och jag vet att det finns folk som inte trott att det skulle gå att genomföra en tävling med Jumme.

Det bästa av allt är ändå att sambon är så nöjd. Han pratade i bilen på vägen hem om att vissa delar av programmen (särskilt B1an) sett riktigt bra ut och att det är stor förändring sedan vår första tävling ihop på Fältis för några år sedan.

 
För övrigt låter jag nog bilden tala för sig själv.

/Kastrullhäxan  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morse väckte sambon mig 04.30.Sådana mornar undrar man varför man har häst egentligen...Men jag lyckades ta mig ur sängen, krypa i kläderna och få en smörgås i magen.Sambon fixade Julie (gissa om hon var trött!) och 05.20 hämtade vi upp C för vidar...

De senaste dagarna har jag känt att jag balanserar lite grann när det gäller mitt humör.Jag kämpar fortfarande mycket med mig själv. Framförallt den där lilla detaljen att en åsikt om någon som jag har gjort faktiskt inte speglar vad personen som utt...

      En hund som jag hade hand om och som jag saknar otroligt mycket.Även om  hon hade sina sämre sidor så vet jag att jag aldrig får en sån hund igen.Lisa Katinka Johansson.Jag saknar dig hjärtat.  /Kastrullhäxan ...

För bara en liten stund sedan kom jag på att det är 5 år sedan jag var till Fjugesta och hämtade Jum-Jum.Då visste jag fortfarande inte att han en dag skulle bli min alldeles egna eller att vi skulle starta ett SM tillsammans, eller att jag skulle ly...

Eftersom Vickan var här nyligen så fick jag rota ordentligt i arkivet för att hitta en bild på mig OCH en vän.Jag har en förmåga att bara hamna på bild när jag sitter till häst av någon anledning. Jag hittade i alla fall denna:   En bild som är sna...