Det här har, som ni förstår, varit en lång helg. Samtidig som man längtar hem efter sin egen säng, hemlagad mat och barnsäkrade rum så önskar man att det aldrig skulle ta slut.

Ikväll orkar jag inte blogga så mkt, och jag har inte bloggat någonting under själva SM heller då jag dels haft lite knackig uppkoppling och dels inte haft ork.

Min lilla gula traktor har i alla fall burit mig ända till, och igen ett Fjord-SM. Det känns väldigt roligt och jag är stolt samtidigt som det känns så overkligt!
Jag red fram väldigt kort stund, det var varmt och mycket broms i luften. Jumme kändes lugn men lyssnade bra. När vi travade över startlinjen, bort från publiken, så hann jag tänka: "Nu har vi startat SM tillsamans. Nu är det på riktigt!" och så log jag och blev alldeles varm inombords.

Min envisa lilla gula åsna har förvandlats till en liten gul traktor. Godmodig, snäll och tuffar fram överallt.
Den här helgen har vi passerat genom en köldridå (som dessutom var mörk i färgen), travat över träbro och genom vatten. Allt gör han på ett lika lugnt och trevlig sätt.
Dessutom hoppade vi tre hinder, där i alla fall ett var på 80cm och visst, jag var tveksam, men när jag styrde emot så var jag inte sådär rädd som jag brukar vara. Jag vågade lita på att om jag bestämmer mig för att jag vill över -då hoppar han. Och gentleman som han är så gjorde han precis det.

Det finns nog inte så mkt mer att tillägga. Ni vet redan hur innerligt jag älskar honom och ni vet att han funnit för mig genom svårare stunder, känslomässigt, än det här.
Vi är oense ibland, han kan vara en klumpeduns och jag kan vara lite för het i humöret, särskilt när nerverna spökar. Men den här helgen har vi kommunicerat, ställt upp och berömt varandra.

Jag, som sagt att jag ska lägga av med tävlandet, har helt plötsligt bestämt mig för att få Jumme i fyrhjulsvagn och satsa på allrounden (dressyr, brukskörning, precisionskörning och hoppning) parallellt med bruksridningen. En så här fin häst ska man inte spilla bort -särskilt inte när han också tycker att det är roligt.

Jag hoppas på ett SM för vår del även nästa år.
Jättetack till alla er som varit och är en del av Team Jum-Jum, till er som stöttat oss, som peppat mig, som torkat mina tårar när jag nästan tappat orken och som håller varsin tumme för oss när vi är ute på tävlingsbanorna.

Det största tacket vill jag ändå rikta till min sambo som står ut med mig och som varit väldigt drivande för min skull i frågan om SM. "Det är ju det här du vill. Det har du ju sagt sedan vi hämtade Jumme!" har han sagt och sen kört oss land och rike runt för att jag ska kunna uppfylla en av mina stora drömmar.

Tack också till Jum-Jum. Den mest centrala delen och den stora stjärnan i Team Jum-Jum.
Utan dig hade vi inte existerat som ett team. Du har uppfyllt en dröm för mig och du ska veta att vi är många som är stolta över det som du och jag åstadkommit i helgen.
Tack för ditt tålamod med mig.

 
Jag har lov att använda bilden tillsammans med vattenstämpeln :)

/Kastrullhäxan

Tänkte mest bara ge ifrån mig ett livstecken.
I morgon kommer antagligen startlistorna till SM och så ska jag försöka åka runt i skogen uppe på Adas rygg. Så efter de två upplevelserna samma dag är det inte säkert att jag lever längre. (Jag är rätt fjantig när jag ska rida nya hästar, bara så att ni vet!)

Nåja. Den dagen, den sorgen.

Jumme har dragit mkt vagn senaste tiden. 7 km i går med rockarden och två vändor uppför backen i trav. Idag fick han ytterligade 7 km i kroppen med rockarden (den är TUNG!) men en annan vända men mycket trav. Han hade nog lite träningsvärk idag då han kändes lite trött (det var varmt också) men annars kändes han verkligen jättetrevlig!
Det har varit riktigt bra för hans insulinresistens och nu hoppas jag att de här turerna så sakta börjar bita på de fettdepåer som han samlat på sig trots att jag försökt hålla honom på ganska strikt grästillgång. Men när man roar sig med att rymma ur hagen så får man i sig mer än vad matte tänkt!

I morgon får han lite välförtjänt vila i alla fall. Det kan han behöva inför SM.

Julie har börjat sova i eget rum. Hon sover riktigt bra tycker jag och hon har vid flera tillfällen själv gått fram till sin säng och bett om att vi ska lyfta i henne där. Så jag antar att det innebär att hon är nöjd.

Själv har jag fixat håret så att jag ser någolunda anständig ut inför SM och min första arbetsdag.
Jag har en helt suverän väninna som hjälper mig med håret och jag är lika nöjd varje gång jag går därifrån. :) Tack så jättemkt för hjälpen!

Nu sa jag gå o lägga mig. I morgon är det upstigning tidigt då de fyrbenta ska ha frukost!

Jag har en dröm där jag är stark, står på egna ben o allt löser sig.
Sista året känns det som om det varit en hel massa omkring mig o det är tack vare riktigt fina vänner som jag orkat mig igenom många saker.
Samtidigt blir jag allt mer säker på att det jag känner är äkta o att jag måste lita på mig själv. Det är då jag mår som bäst.

Jag har funderat över hösten.
Julie fick inte plats på förskolan här hemmao vi vet inte exakt hur det kommer se ut på mitt jobb. Vi vet att det är förändringar, men inte hur en vardag kommer att se ut riktigt.

Det är flera små saker som gör att jag funderar fram o tillbaka, o det är samma små saker som gjort att jag tagit beslutet att lämna ifrån mig Jumme ytterligare lite mer.
Även detta har jag funderat på. Vem litar jag tillräckligt mkt på för att låna iväg min bästa kompis till? O vem av alla dessa har tid, råd o engagemang i tillräcklig omfattning?
Så pratade jag med min medryttare, bara häromdagen faktiskt. O då säger hon, efter några timmars fundering, att hon vill ha honom mot att jag stallar upp honom närmare henne.

Allt har gått väldigt fort. Innan jag hann blinka så hittade jag en stallplats o några av dem som står där har nästan skrikit åt mig att flytta in, helst nu. Men jag sa att de iaf får vänta till efter SM innan vi kommer.