Dum fråga, kanske ni tycker.
Men ärligt talat har jag kommit till en punkt i livet där jag börjat fundera lite över vem jag är, eller kanske snarare vem jag vill vara. Eller så är det en blandning av vem jag vill vara och vem andra förväntar sig att jag är.

De allra flesta här i världen känner mig som Lillan.
Första gången jag presenterar mig för någon brukar ögonbrynen åka upp lite förvånat. "Ehhh.. Jaha. Lillan alltså?"
Jag är ju varken kort eller liten på något annat sätt så just Lillan är lite uppseendeväckande i början.
Men sen blir det så naturligt, alla säger Lillan till mig och tänker inte mer på varför.

MEN. Bakom smeknamnet Lillan finns det ett dubbelnamn. Det är egentligen inget fel på det, mer än att det är långt och det finns massor av sätt att stava det. (Inte ens min mamma stavar det rätt alla gånger ska ni veta!)
Och att det ständigt råkar bli så att ett av namnen byts ut mot något annat. (Som kanske känns naturligare än mina två namn tillsammans?)
Och det är här som jag för tillfället fastnat lite i livet.

Jag är nämligen på väg att sakta men säkert skaffa mig mer ansvar på mitt jobb. Det innebär mer kontakt med andra inom kommunen och plötsligt vet jag inte hur jag ska presentera mig.
Min mailadress kommer i framtiden bestå av mitt förnamn.förnamn.efternamn@kommunensnamn.se och då känns det lite konstigt att avsluta alla mail med Lillan.

Lika är det när jag ringer till det stora produktionsköket i kommunen för att fråga om något.
Är jag då Lillan eller hon med det där lite udda dubbelnamnet? (Vi är för övrigt tre med dubbelnamn på min arbetsplats). Och om jag presenterar mig som den ena eller den andra, vet de då vem de pratar med?

Mja... Jag ska fundera vidare. Det är kanske dags att bli vuxen, knyta mig till mitt riktiga namn ordentligt och skrota "Lillan" en gång för alltid... Andra (tex mina kollegor) kallas ju vid båda sina namn i dubbelnamnen så det borde ju fungera även för mig. Eller?

/Kastrullhäxan