JIPPI!!!

Dagens bästa merförsäljare för tredje dagen i rad (Jag vet ju inte om JT kanske slog mig efter att jag hade gått hem men men...)

Idag kom jag upp i 152% och det är rktigt bra! Om ni vill veta lite kuriosa så har ja sålt 93 mål.

Jag har mest stått i kassan, men även backat driven och efter min rast fick jag stå i Driven en stund. Och hua vad bilar det rasade in ett tag!

De som är vana kan ju ta beställningen och göra drickor samtidigt, men så långt har inte jag kommit än (jag har väl stått i driven tre gånger eller nåt sånt).

Men jag fick beröm för att jag var trevlig emot gästerna trots att det blev mkt och trots att jag råkade krångla till en nota.

Och så var JT lite smått imponerad över att jag försökte med merförsäljningen. Och jag stod nästan och hoppade på stället när jag frågade en om han ville ha plusmeny och han svarade "Ja det kan vi ta"

(även när jag stod i den vanliga kassan fick jag några att ta pplusmenyer och så) och nu har det plötsligt blivit lite sport för mig att merförsälja! 

Jag vet att man kan få ett pris, men det lockar faktiskt inte så mkt, utan det är mer att jag ska fixa den där gränsen.

Och efter att ha kollat lite (igår) hur det där egentligen fungerar så har jag förstått att jag behöver merförsälja en hel del för att jämna ut för de som inte klarar nivån (är man helt ny på jobbet så är det inte så himla lätt att sälja mer än det gästen ber om, jag vet för jag har varit i den sitsen själv).

Så... Nu är det nya tag som gäller!

I morgon ska jag och sambon träffa våra springare igen. Jag tänkte föreslå att han skulle sitta på min vita och jag tar hans svarta, men vi får se. Jag är lite sugen på att prova Brandy med sidepullet igen och det kan jag ju göra när sambon är med. (Jag litar på att han stannar om jag inte kan styra)

Jag tänkte försöka släpa med honom på någon lite längre tur så att vi kan trava och galoppera också.

Men som sagt, vi får se!

Ha det gott. God natt.

och fick veta att jag har fel anställningsform.

Så nu är det visst bara att gadda upp sig och påtala detta för chefen.

Blev inringd idag och eftersom jag inte har något bättre för mig så tackade jag ja.

Om jag jobbar på lite så kanske jag kan betala skatten på min egen bil själv iaf. Så behöver inte sambon ta alla kostnader för den (fast han ville betala skatten sa han).

Fick lönespecifikationen idag, tydligen ska jag ha jobbat 66 timmar på 17 dagar. Om det stämmer så är det kanske inte så konstigt att jag är trött?

Och det blev det igår.

Den kille som jobbade extra hos oss kunde inte få till mitt namn (och han är inte den första kan jag lova) så tillslut stod han och rpoade "Lilian", vilket alla av någon anledning tyckte var jätteroligt. (De var nog trötta kanske?)

Jag reagerar ju, det är liksom inte första gången som någon säger fel så. (Fast jag brukar höra "Liljan", alltså som blomman) så när det blev prat om det idag så slurade det hela med att jag fick heta "Prinsessan Lilian" och "Ers Höghet" resten av kvällen. 

Förresten, bara en liten parants sådär, gissa vem som var bäst på merförsäljningen igår!!!! *NÖJD*

Guuuuuud vilken krogrush vi hade.

Och A var lite trött så jag bytte och tog förstakassan åt henne och sen friterade vi pommes och chilisar och grejer halva natten tror jag!

Jag hade 175 på merförsäljningen. Det är NÄSTAN 2 grejer/mål! JIIIIHAAA! *nöjd* Det ska tydligen vara bra.

 Hoppas att det fortsätter såhär nu. Tydligen är det ett pris som man kan vara med och tävla om och jag har ju aldrig förut trott att jag varit i närheten av att kunna få det, men om jag fortsätter att sälja nästa 2 saker/mål så kanske... Så köp plusmenyer gott folk! =)

Sen skulle jag köra hem en arbetskamrat. Han hör egentligen till den andra restaurangen men idag fick han hoppa in hos oss eftersom vi var kort om folk.

Först fick jag skrapa rutorna, framrutan var värst, det satt som berget så jag startade bilen för jag har ju eluppvärmd ruta. Två minuter senare hade alltihop tinat. =)

Arbetskamraten var imponerad av bilen (alla är visst det av någon anledning?) och jag berättade då för honom (precis som med alla andra som säger något om bilen) att jag har fått den av min sambo.

Jag körde genom stan hem, för arbetskamraten bodde efter den vägen och det blir ju inte särskilt mkt längre för mig. Hugget som stucket, hackat som malet liksom.

Men ni anar inte hur halt det är strax efter 5 på mornarna! Vid ett rödljus spann jag ända upp på treans växel!

Och när jag lämnat av honom och åkte hem efter östarbågen där det i vanliga fall är 70 kunde jag nätt och jämnt komma upp i ungefär 45 km/tim innan bilen började göra rörelser som jag inte riktigt bad om. Och jag chansar inte, jag kände när jag tryckte ner bromsen att den pulserade tillbaka medan bilen fortfarande bara gled.

Så det blev till att ta det lugnt i alla korsningar och rondeller.

Nu är jag iaf hemma och ska krypa ner i sängen intill min sambo... Ni vet han som har gett mig en jättefin och lyxig bil. =)

God natt med er, eller god morgon kanske?

från jobbet.

Och idag är jag helnöjd.

Jag har kört stenhårt på merförsäljningen och det såg visst ganska bra ut!!

Nu ska jag gå o sova....

Ha det gott.

Idag har jag varit på tur i snön, helt underbart.

Att Brandy dessutom är pigg som en mört och gör galoppombyten i vartannat steg när man tar i honom gör saken roligare.

Heltunderbar ridtur i snön, förutom den snön som ramlade ner innanför chapsen så jag blev blöt.

Sen var det bara hem, äta, duscha och göra sig i ordning. Givetvis passade katten på att vara ute så länge som möjligt så jag fick be svärmor ta honom.

Nu när jag kom hem satt katten på trappen. Klockan är närmare två på natten.

Hur han har tagit sig ut har vi ingen aning om!!!

Huvudsaken är att han mår bra i alla fall.

Om personalfesten kan jag säga att den var trevlig.

Men efter att ha sett vad folk gör på fyllan så började jag fundera på om man verkligen ska veta så mkt privata saker om sin arbetskollegor?

Och just nu känner jag mig så där splittrad som jag gjorde häromdagen. Jag kände för att göra illa mig sådär igen som jag alltid gör.

Och vad jag gör mot mig själv är en sak, det är något jag kan leva med. Men det är ju så att jag inte bara sårar mig själv nu, och DET är något som jag måste ta hänsyn till (och det är något som jag givetvis gör).

Nu är det nog dags att tvätta sv sminket och krypa i sängs tillsammans med katten och invänta sambon som kommer från Skåne.

Igår plockade jag lite bland mina papper här hemma. Det mesta är nere i källaren och jag hittade inte det jag sökte (En dikt om en pojke som räddar en flicka från att göra något dumt.) men jag hittade min gamla dom från tingsrätten.

Det är över 8 år sedan som den domen föll och i sommar är det tio år sedan som en man gjorde mig väldigt, väldigt illa.

Tio år. Det är ju... Jättelänge. Helt ofattbart länge.

Ändå klarade jag inte av att läsa igenom alla de papper som var med (kan det var apå sin höjd MAX 10 st kanske?) och det har jag heller aldri kunnat göra.

Jag börjar läsa, de första två sidorna går bra. Där står det bla namn och adresser och så. Men sen börjar själva förhörsdelen och det är min berättelse som kommer först... På en del ställen har jag citerad, alltså det jag har sagt är satta emellen två " och de återspeglar exakt det jag har sagt.

Och där någonstans kommer alla mina äckelkänslor upp på ytan och jag måste bläddra förbi.

Ändå tvingar jag mig igenom en bit till sen.

Tio helt ofattbara år! Ändå kan jag känna skiten krypa från papprena upp på mina armar och in i mig, på insidan och så kommer allting över mig igen.

Det går inte att beskriva känslan, illamåendet... Beröringarna som jag kan känna fortfarande mot min hy. 

Obehaget och rädslan.

Andas, jag måste andas... Och titta bort en minut för att förstå att det verkligen har hänt mig och att det är det som har satt sina spår inom mig.

Minst en gång varje månad tänker jag: "Vad gör jag om jag möter honom på stan?"

Och varje gång får jag svaret från mig själv: "Jag vet inte..."

Då, för tio år sen var jag så svag, så i hans våld att jag inte vågade säga ifrån. Som en kuvad hund, som aldrig förväntar sig något gott utan som hela tiden måste prestera mer och mer för att räcka till...

Men alla har en rand, en kant, en ravin... Och när man piskar sig själv till blindo så faller man snart utför den.

Var är min kant?

Ändå fortsätter jag att göra mig själv illa. Alldeles nyss, för bara en liten stund sen vaknade jag upp och såg så många saker som jag inte sett förut.

Och det.. Känns hemskt!

Jag har lidit så utan att ens inse det själv.

Utanför har det stått personer som sett allting, som sett mig utsätta mig för allt detta lidande och som velat hjälpa mig.

Förlåt för att jag inte lyssnat, för att jag har känt att jag varit tvungen att gå min egen väg i livet. Förlåt för att den kuvade hunden inom mig slutligen fått nog och blivit ilsken och rest ragg åt er...

Nu gör det faktiskt inte så ont längre.

Och till dig som gjorde allt detta mot mig:

Du kommer antagligen aldrig att läsa det här, men du ska veta att du förstörde så mycket för mig. Du tog en bit av mitt liv ifrån mig.

Jag har sett dig en gång, innan rättegången, då fick min kompis leda mig bort och hjälpa mig för då grät jag av rädsla.

Jag har även mött dig en gång, då stod du bakom mig i bankomatkön. Jag vet inte om du kände igen mig, men jag klarade knappt av att ta ut mina pengar för jag var så rädd.

Då var det min fd kille som räddade mig genom att vända sig om och blänga på dig så du backade. Minns du hans ögon?

Det är snart tio år sen du utsatte mig för allt det där, men jag är fortfarande rädd!

Men du ska veta, att jag hatar dig inte längre. Det tjänar ingenting till.

Jag önskar bara, att du en dag ska vakna och inse att det var DU som gjorde fel och inte jag.

 (Nu är klockan 00.21)