Sambon ville inte rida Limus idag eftersom vi skulle få ridsällskap av en häst som Limus inte känner. Brandy och Diva är däremot kompisar och det fungerar jättebra.

Tack och lov att jag tof Limus och sambon Brandy!

Vi har ridit idag var på den biten som är absolut värst när en stor lerpöl uppenbarar sig och på andra sidan lerpölen är det ett omkullfallet träd, som sambon, på minsta hästen i sällskapet, lyckas undvika genom att böja sig rejält åt sidan.
Jag som sitter på häst som HATAR att bli blöt om fötterna, som är väldigt känslig för dåligt underlag och som gärna bara drar rakt fram för att slippa undan det läskiga, väljer att ta en omväg runt lerpölen (jag har dessutom största hästen i sällskapet). Sist jag red där (på hästen som sambon red idag) såg jag att det fanns en stig runt nämligen.
När jag är halvvägs runt pölen och ska styra in på stigen där de andra två är får Limus plötsligt spel, hon blir helgalen, kastar sig framåt och bara ångar på. Jag tror först att hon snubblar men när hon direkt kastar sig på benen igen, kastar sig framåt för att i nästa sekund (när jag drar i tyglarna) stannar och backar och slår med ett bakben (kosparkar) så förstår jag att något har hänt. (hon fotsatte sedan framåt igen)
Och jag kan ju inte kasta mig av heller, det är ju sten och träd överallt, bara att försöka sitta av (lagom osmidig dessutom) är förenat med livsfara.
Två gånger är jag i rumpen på Diva (som tur är är jättesnäll och INTE sparkar) och vid ett tillfälle vänder sig Limus om så att vi står nos i svans med varann.
Min räddning blir att sambon lyckas sitta av Brandy och kommer fram och börja klia Limus på magen, då äntligen stannar hon!

Men vet ni, jag hann inte ens bli rädd för min egen skull! Jag bara tänkte på alla stenar som var överallt och att hästen mot alla odds måste hålla sig på benen.

Antagligen har hon blivit getingstucken. Så jag vet hur det känns att rida tjuren Ferdinand!

Stackars stackars Limus. Hon måste vara född under en olycklig stjärna.

Allt händer ALLTID henne, hon har ju både varit ner i kärret upp till magen och gått omkull så att hon slagit mulen i marken när sambon ridit.