Sista dagen på utbildningen idag och jag har fått svar på många av de frågor jag hade.

Alla som har gått utbildningen var jättetrevliga och vi har haft tre riktigt roliga dagar ihop.

Fast visst har man varit lite trött på eftermiddagarna och det har blivit lite segt, men vi har fått pauser och bensträckare med jämna mellanrum så då orkar man med.

Jag kommer sakna gänget ganska mkt. Jag hoppas att de kommer in på jobbet och hälsar på ibland.

Ang Jumme så fungerar vi inget bra ihop just nu. Han ska bara vara hemma med kompisarna och vägrar gå hemifrån vilket slutar med att vi blir osams. Jag behöver hitta ett verktyg för att få honom på min sidaoch allra helst vill jag hitta det utan att det innebär hot och våld och hårda tag.

Jag går utbildning via facket.

Det är trevligt.

Jag har skrivit ner en hel a4 med frågor till mitt fack.

Sambon hade fixat allt åt mig med hästen idag och han gjorde i ordning Jumme åt mig när jag skulle rida också.

Så det blev en stund på banan.

Och envisare häst får man leta efter. Men nu sänker vi kraven och tar ett steg i taget- *tar ett djupt andetag och samlar ihop tålamodet*

Nu har min häst gjort sig hemstadd och börjat testa var gränserna går.

Nu börjar vi med "Jag tänker minsann inte gå hemifrn förrän matte blir skitförbannad"-grejen.

Och han vägrar gå och sätter mitt tålamod på prov vill jag lova. Och han är så ful för han vet precis när han ska göra det, så att jag ska få så lite utrymme som möjligt för att reda ut problemet.

Idag började han redan på stallbacken, dt är lugnt för vi var själva idag och det fanns inget att backa in i, men sen håller han på utanför hagarna också, och utanför stallen i Sjöäng.

Men vi kom runt idag iaf pust*

Drottning Lumi har gjort sig hemstadd, kommer fram och ska gosa hela tiden.

Pyret är dock inte riktigt så glad åt henne än eftersom hon fräser åt honom. Men vi får se... Allt har sin tid.

Hur ont det än gör så måste livet gå vidare...

Idag har jag skött om häst, varit med när häst blivit skodd (och försökt att inte göra tretusen andra saker samtidigt) Sett sambon motionera denna häst och sedan åkte jag till jobbet...

Nu har jag bara ont i huvudet o ska gå o sova...

Jag bjuder på en bild av Drottning Lumi

Idag har himlen hängt grå över mig...

Det började med lite lätt huvudvärk så jag stoppade i mig en tablett innan jag drog till stallet.

Kan inte påstå att min ridlust var skenande hög.

Väl i stallet är veterinären och tittar till Indio. Jag vill inte gå in på det närmare, men det blev lite sprutor och boxvila några dagar.

Jag fixar till Jum-Jum med vatten och mockning och allt vad skötsel av häst innebär och bestämmer mig sedan för att inte rida. Jag är alldeles för nere.

Så jag bestämmer mig för att mocka i hans hage istället. Och Jumme är med på noterna direkt: "jag tar krattan så kan vi leka!"

*suck*

När jag är klar bestämmer jag mig för att borsta av honom ute i hagen, det är det minsta jag kan göra för honom när han står ut med mig. Så jag hugger några borstar och en hovkrats och går iväg.

Och han tycker att det är skönt, håret rasar av honom och flyger all världens väg. Några gånger är Jumme framme och stjäl kepsen av mig och drar den sen mot gruset i hagen men mest är vi bara vänner och myser ihop.

Precis innan jag ska kratsa hovarna får jag ett sms från min förra hästägare. Hennes gammel är dålig. Han är så dålig att han aldrig mer kommer kunna tränas utan kan bara ridas rakt fram i skogen.

Pålagringar i bägge fram, mer i det ena, + inflammation. Patellaupphakning bak.

Sorgen vällde över mig. Hur kan livet vara så orättvist?

Och genast var Jum-Jum framme hos mig med sin mule och pussade mig i hela ansiktet, snusade mig försiktigt i nacken o försökte på sitt busiga vis snyta kepsen igen. När jag sa ifrån tog han tag i jackärmen och drog precis som om "Kom igen då! Borsta mig, sitt inte bara där!"

Jag sörjer så att Brandy inte kommer finnas så länge till, samtidigt som det är en tröst att jag fått hit Jum-Jum. För vad hade jag gjort om jag inte haft honom? Hålet i mitt hjärta hade varit ännu större.

Långt inne i mitt hjärta kommer det hur som helst alltid att galoppera en vit liten häst, hans namn är Meriadoc Brandybuck.

Skönt att se att han är så trygg att han vågar ligga ner.

Men han vet nog att Lollo ser efter honom.

Som jag fattade så ska hovis komma idag.

Alla bilder i detta inlägg är tagna av Indios Anna.

Min häst är verkligen rolig.

Idag tömkörde jag pållen på förmiddagen. Inget direkt arbete utan la mest på selen för att se om han mindes, och la sen på tömmar och gick bakom (hade ledare fram hela tiden) och slutligen tog vi bort tömmarna och gick en promenad med selen på.

Och selen är ganska illa tilltygad, duger att tömköra med men jag skulle ALDRIG hänga något i den så att den drar något. Vi får se hur djupt vårt körintresse vill gå, om vi ska renovera denna selen eller köpa en annan.

På eftermiddagen hade det kommit upp en så fin trailbana på ridbanan att jag sadlade Herr Gul och provade lite och han sköter sig faktiskt bra. Stjärna fick gå före bland konerna och visa vägen bara.

Sen provade vi grinden. Jag stod först vid sidan om och visade att grinden inte var farlig (för er som inte vet så är "grinden" ett snöre mellan två hinderstöd) och la bla snöret emot honom och han började snart undersöka själv. Duktig häst!

Sen provade jag uppsuttet och han har ju lite svårt att gå sidledes (vi övar på det!) och jag tänkte helt sonika fuska genom att byta hand som jag höll grinden med.

Jumme har ju liksom ingen hals så det är inte svårt att ta snöret över öronen på honom och byta hand. Men när jag skulle göra det tog det emot och när jag släppte snöret föll det inte till marken. Tokhästen hade tagit snöret i munnen och kollade om det gick att äta!!!

Så jag har funderingar på att lära honom lyfta av grinden, gå igenom o lägga på grinden, själv... Hur många dagar tror ni att det tar innan han öppnar grinden i hagen sen? ^^

Jag vet att jag inte riktigt presenterat hästen än, men nu är det ytterligare en familjemedlem på gång.

Detta är en honkatt på tre år som heter Drottning Lumi. Hon är 3 år gammal och får bo hos oss för att henns kattkompis avlidit och hon vill inte vara ensam.

Sambon var inte så svår att övertala, vi har ju tidigare pratat om att skaffa en kompis till Pyret.

Däremot ska vi nu försöka övertala Pyret att Drottning Lumi är en vän och ingenting annat. Håll tummen.

Hovis skulle ha kommit idag, men eftersom hans bil gick sönder så får vi vänta. Elände!

För mig är det ändå ganska lugnt, Jummes skor kan antagligen sitta en vecka till utan större problem. Värre är det för mina kamrater som är lite smått oroliga för sin häst...

Jag håller tummenf ör både dem och Jumme.