Min dag har faktiskt varit bra, men ändå sitte rjag här nu på kvällskvisten (nåja klockan är nästan midnatt) och känner mig bara så hemsk.

Jag funderar över varför livet är såhär... Det finns inga svar. Tusen frågor som bara ekar tomma tillbaka.

Jag kommer aldrig att få några svar. Jag kommer aldrig att förstå.

Och det kommer ingen annan att göra heller...

Ändå bubblar frågorna inom mig, de vill ut, fyllas av svar! Men jag kan inte släppa ut dem.

Jag är så van att kunna lägga locket på och låtsas som ingenting, eller att ställa mig på sidan av och säga att jag inte har någon åsikt alls i frågan.

Men nu har jag en åsikt, en stark sådan, men så kan jag inte uttrycka den. Jag kan inte lägga fram den på ett fint sätt. Om jag låter den komma ut så kommer jag obönhörligen trampa någon på tårna, någon kommer bli sårad, ledsen och arg och jag är rädd för konsekvenserna som det kommer att få.

Så min taktik nu är att stoppa huvudet i sanden och försöka undvika människan i möjligaste mån, för jag kommer verkligen inte kunna hålla käften.

Om jag ska lägga locket på nu och bara fly från situationen så kommer det dra med sig massor med saker som jag inte vill. Jag är inte beredd att offra allt det.

Hur som helst. Här i Gävle har det snöat, och inga små flingor heller. Jag har fullt upp med att styra Saaben runt Gävles gator utan att den far iväg åt något annat håll. De är verkligen snö överallt! Och min kära sambo tror inte på mig så jag har fått skicka massor av MMS och visa honom.

Jum-Jum fick gå ut med regntäcke i morse. Jag tycker inte att 5-6 minusgrader ska kräva något tjockare täcke på en run och go fjording. Men eftersom snön smälter uppepå täcket för att sedan frysa till is och förvandla täcket till en isbit uppepå ryggen fick Jum-Jum komma in på förmiddagen och få på sig ett vintertäcka istället. Jag har ju bara köpt tunna vintertäcken då jag tycker att han ska klara sig rätt bra ändå.  

Och detta täcket var faktiskt torrt när han kom in sedan. Hoppas att det fortsätter vara lika bra i fortsättningen också.

Öronen var alldeles frusna på honom när jag tog in honom, stackaren. Men efter några minuter inomhus där snön inte yrde runt honom började han tina upp. Han hade ju tom istappar som hängde i vinterpälsen på honom!  

Nu börjar det nog bli dags att krypa ner i sängen. Jag klagar ju ofta på för lite sömn, så nu när jag känner mig lite trött får jag väl passa på!    

Snöigt värre!

Jag kan avsluta med att pappa fick sin julklapp idag, lite för tidigt. Det är min bror som har hittat på den åt honom och frågade om vi ville vara med. Och ja, det ska vi nog vara. Vi har ju egentligen dragit in på julklapparna i år, men förhoppningsvs kan vi spara ihop till lite klappar åt er som redan köpt åt oss (mamma tex) efter nyår. Känns dumt att köpa till en del men inte till andra.

Hur som helst, pappa fick en gasolvärmare (och jag har ingen aning om hur den fungerar eller hur den ser ut så fråga inte!) som han ska ha i stugan.

Brorsan hade tom lyckats hitta en billig gasoltub (som pappa dock inte fått än) men jag fick SMS av pappa som tackade för julklappen.

Sen gick det nog iaf en halvtimma eller nåt så fick jag ytterligare ett SMS av honom: "Tack barn ni är UNDERBARA"

Och jag blir så rörd inombords. Min pappa är ganska fåordig och det är sällan som det kommer såna här saker från honom. Jag kan verkligen se honom framför mig, hur han sitter i sin stuga och tittar på sin gasolvärmare och blir glad.

Jag hoppas också att han kan få fart på bilen igen så att han kan ta sig till och från stugan för egen maskin.

Nu är det bäst att jag hoppar i säng så att jag orkar med att sköta om hästen, sköta om mig själv och lämna iväg bilen i morgon.

God natt med er!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morse väckte sambon mig 04.30.Sådana mornar undrar man varför man har häst egentligen...Men jag lyckades ta mig ur sängen, krypa i kläderna och få en smörgås i magen.Sambon fixade Julie (gissa om hon var trött!) och 05.20 hämtade vi upp C för vidar...

De senaste dagarna har jag känt att jag balanserar lite grann när det gäller mitt humör.Jag kämpar fortfarande mycket med mig själv. Framförallt den där lilla detaljen att en åsikt om någon som jag har gjort faktiskt inte speglar vad personen som utt...

      En hund som jag hade hand om och som jag saknar otroligt mycket.Även om  hon hade sina sämre sidor så vet jag att jag aldrig får en sån hund igen.Lisa Katinka Johansson.Jag saknar dig hjärtat.  /Kastrullhäxan ...

För bara en liten stund sedan kom jag på att det är 5 år sedan jag var till Fjugesta och hämtade Jum-Jum.Då visste jag fortfarande inte att han en dag skulle bli min alldeles egna eller att vi skulle starta ett SM tillsammans, eller att jag skulle ly...

Eftersom Vickan var här nyligen så fick jag rota ordentligt i arkivet för att hitta en bild på mig OCH en vän.Jag har en förmåga att bara hamna på bild när jag sitter till häst av någon anledning. Jag hittade i alla fall denna:   En bild som är sna...