Jag sådde några blommor

en för varje vän.

Jag tror att det var fyr,

men särskilt minns jag en.

Det blev höst och vinter

och blommorna de dog.

Men på våren kom de åter,

men bara tre stod kvar och log.

Sen kom regnet med moln stora grå.

Näste gång jag fann dem var de bara två.

Sen kom solen med allt ljus den har.

Plötsligt stod det bara en ensam blomma kvar.

Du härdades i solsken,

du drunknade i regn.

Men en sak är säker,

du är en riktig vän!

Jag kysser din kropp,

du är så het.

Jag kysser din kropp,

du är det bästa jag vet.

Jag kysser din panna,

din röst är som musik.

Jag kysser din panna,

du är speciell och unik.

Jag kysser dina händer,

jag älskar ditt sätt.

Jag kysser dina händer,

du känns så rätt.

Jag kysser dina kinder,

jag vill ge dig allt.

Jag kysser dina kinder,

jag vill älska dig tusenfallt.

Jag kysser dina läppar,

du är hjälten på min jord.

Jag vill bara säga,

tre små varma ord:

Jag älskar dig!

Pyret verkar pigg och kry, kliar sig någon enstaka gång, men inte så att han skriker längre.

Just nu försöker jag muta i honom antiinflammatoriskt, men det verkar som att jag blir tvungen att köpa tonfisk för att lyckas med det.

Han i sin tur försöker övertala mig att leka med honom eller släppa ut honom. Ut får han då inte gå i alla fall.

Jag blev väckt strax innan 5 i morse, någon som hade ringt fel. Människan i andra änden lät lite ledsen så jag vet inte vad det var frågan om. Och jag var alldeles för trött för att orka fråga.

Dessutom kan jag inte assistera personlig coach åt alla som råkar gå förbi och se lite ledsna ut (hårt men sant)

Nu måste jag försöka få i mig något ätbart.

Jobbar ju 16-20 ikväll.