Tänk att man måste stöta på precis rätt människor här i livet för att det ska fungera på ett tillfredsställande sätt.

Nåja... Snart vankas det betestid för hästarna, men jag har ju agit beslutet att Jum-Jum ska få gå hemma och knappra på rötter. Skittrist känns det, men eftersom han inte har vett att äta lugnt och sakta så är det det enda rätta beslut jag kan ta.

I morgon ska vi iväg och hämta hö, pust. Det är jobbigt att lyfta och grejja. Såg dessutom att det rasat en massa plast där vi ska ha höet så vi måste ordna med det också. Ännu mer pust! Vissa dagar undrar man varför man har häst och inte samlar på frimärken istället?

Jag har jobbat hela veckan (ingen är förvånad antar jag!) och det har gått bra. Varje dag jobbar jag 2 timmar mindre än de andra i mitt lag så jag är lagom förvirrad när jag kommer på dagarna.

Jag måste dessutom ta tag i mig själv och sluta vara så osäker...

Idag har jag varit i stallet och pysslat om min favorithäst.   E grejjade med Limus men var klar före mig så hon gick ut med henne i hagen och så stod jag kvar inne med Jum-Jum eftersom jag höll på att frisera honom. Han har blivit så duktig! För bara ett år sedan blev han väldigt upprörd om han blev ensam, men nu grejjar han det jättefint. Visst stannar han upp och lyssnar, gnäggar någon gång och tittar sig extra omkring, men han blir ju inte stollig som förr.

Jag gjorde förresten ett expriment med honom idag, och klippte s.k sorgkant i manen. Jag vet att detta är omtvistat, vissa tycker att det är snyggt och andra säger att man absolut inte får göra så på en fjording.

Jag har aldrig klippt så innan, så det var skoj och jag tyckte sådär vid första anblicken att det blev fränt. Men vi får se, tröttnar jag så klipper jag väl av kanten bara...  

Dock ska det finjusteras, det ska ju inte finnas några vita strån i det svarta (vilket det finns nu)

  Jum-Jum med sorgkant i manen.

Vad tycker ni???

/Kastrullhäxan