Nu har jag varit dålig på att uppdatera min blogg igen. Jag har varit lite trött hela veckan och känt att jag inte riktigt haft tid.

Jag är i alla fall kvar på jobbet och jag trivs jättebra. Men mitt självförtroende har vacklat lite fram och tillbaka. Jag behöver tro lite mer på mig själv, och våga ta för mig mer så kommer det blir bra.

Dock har jag helt underbara arbetskamrater som har uppmärksammat detta ochde puschar mig och lyfter fram mig på ett helt otroligt bra sätt! Så skönt att veta att det alltid finns backup när man själv sviktar lite!  

Igår skulle det göras pepparrotssås och den uppgiften föll på mig. 150 liter skulle det göras. Så jag använde två kokgrytor och det gick ju ganska bra... Fast jag har inte riktigt förstått mig på den stora, nya grytan än. Jag vände mig för att leta efter salt och när jag vänder mig tillbaka så är det en "hinna" på såsen och jag går dit för att vispa och se vad som hade hänt. I nästa sekund har mina 100 liter sås förvandlats till 180 liter och det fortsätter stiga...

Det är ju liksom inte som hemma där man bara drar kastrullen åt sidan och så lugnar allt ner sig... Först måste jag komma på hur man sänker tempen i gryan och därefter tar det ju lite tid innan såsen sjunker under koktemperatur! Behöver jag säga att jag svettades där ett tag???  

Idag har jag varit "kolhydratkock" som killarna kallade det. Haha. Inet så svårt att koka ris och potatis ju! Men de var snabbt framme och fångade mig o parkerade mig vid en kokgryta så att jag fick vara med och se vad som hände och skedde där.

Ingen tvekan om var jag jobbar va???

Jag kan berätta om en annan klantig sak jag gjorde. Jag sköter ju om en stor del av egenkontrollen i vårt lag. Något positivt ska ju även jag bidra till   så det är en hel del tempande av olika saker. Båda värme och kyla ska tempas och skrivas upp och sparas (i två år tror jag!). Så idag stod jag och rengjorde termometern när jag plötsligt slinter och hugger mig själv i fingret med den! Det blev ett liiiiitet hål men det gör MYYYCKET ont kan jag lova! Otroligt hur en termometer kan vara vassare än knivarna i köket!

Jum-Jum har en liten trotsperiod nu tror jag. Eller ja, han är väl lite låg kanske? I söndags gav han mig ett blåmärke på baksidan av högerbenet. Jag skulle lasta och han skulle krafsa med hoven och träffade mig.

Igår knatade han in i en vägbom med mig så jag har ett märke på vänster smalben. Det gjorde SKITONT!

Idag har jag ridit ut på honom ensam, och förutom att han vägrade gå förbi ett gäng lekande mopedister (jag fick sitta av och leda förbi honom) så har han skött sig helt otroligt bra! Jag vågade mig tom ut på hoppstigen och tog några språng! Det ni!!

Igå när jag åkte till stallet fick jag se en bil stå efter 76:an. Lite konstig parkering, eller???

  vågar man gissa att det troligen inte är bilens ägare som ställt den där???

Kan upplysa om att de inet tar bilen därifrån på egenhand i alla fall. Mitt under bilen är det nämligen ett dike!

Annars är livet lite sisådär just nu. På bara några veckor har flera i min närhet fått besked om att deras hästar inte kommer bli friska.

Ni ska veta att jag lider så med er!   Jag finns om ni vill prata!

Fick svar på Jum-Jums träckprov idag och han har ingen mask, det är i alla fall positivt.

Nu är det bäst att jag gör mig redo för att sova. 4.45 ringer min klocka i morgon bitti, sedan är det ca 40 min färd till jobbet, 6 timmars arbete, ca 40 min bilfärd hem, lunchning av hästar och sedan får vi se vad jag ska göra resten av dagen.

Hästarna går ju in tidigt och jag är ensam så jag sitter nog här hemma och möglar...

/Kastrullhäxan