Jag har vårkänslor! Det spritter i hela kroppen och jag känner mig så lycklig!

En arbetskamrat till mig sa häromveckan att vi kvinnor var konstiga varelser, så fulla med känslor liksom. Jag vet inte vilket svar som förväntades, men tröstade med att vi kvinnor inte förstår os på oss själva heller.

Livet är en känslomässig berg- och dalbana och just nu, precis i den här stunden, är jag allra högst uppe och bara väntar på det där kittlande suget i magen.

Dock har livet lärt mig att om det smakar så lär det kosta också, så jag får helt enkelt försöka hålla styr på alla de här känslorna och inte förhasta mig med lite allt möjligt.

Det är ju så, att endera så drar man ut på smaken ordentligt, som när man äter en riktigt god sås och verkligen skrapar tallriken för att få med de sista dropparna, och då får man stå ut med ljudet när besticken möter porslinet också. Eller så låter man bli och försöker vara nöjd ändå och inväntar kaffet istället.

Såna här val ställs vi inför hela tiden, tusentals små vägskäl i livet och ibland är det så självklart var man ska gå och ibland måste man stanna och fundera lite. Det hände rju också att man är så upptagen med nåt att man missar att det var en avtagsväg.

Själv behöver jag inte välja, jag vet redan vad jag vill och vad som är bäst för mig. Men jag kan inte låta bli att låta känslorna svalla över lite grann, för det är en bra känsla jag har, jag vill hoppa runt med en korg blommor i ena handen och strö dem runt mig med den andra och jag vill dela den här känslan, liksom låta den smitta av sig på alla i min närhet...

Hoppas att ni haft en fin valborgsmässoafton. Själv har jag spenderat den nerbädda i soffan tillsammans med Kurt Wallander (tyvärr inte Stefan Lindman  som annars är min favorit!) och våra två myskatter.

Nu är det nog dags att krama kudde. Det kommer ju en morgondag också.

/Kastrullhäxan