Jag hinner bara kasta in ett kort inlägg eftersom jag vet att sambon kommer att vara på hemgång snart och innan dess måste jag ha plockat undan alla saker som jag har i hallen. Jag är världsmästare på att sprida saker omkring mig när han inte är hemma.

Igår var jag till min gamla arbetsplats och åt lunch. Och vilka fina och underbara människor det finns där. En av tjejerna kom ut och gav mig enbamsekram och pratade en stund.

Jag vet att jag eldade upp mig när jag berättade om allt som varit.

Men det var ändå skönt på något sätt.

Ingen av dem som var där kunde förstå hur jag kunde drabbas av en depression. Det var så långt från deras världskarta man kunde komma.

Men så är det... Jag har fått skiten och är på väg att försöka kämpa mig ur den.

Men nu är det ju också såhär, att jag har kommit till en vändpunkt. Jag vet att jag inte kan ha det såhär, och jag vet att det faktiskt finns alternativ. Så det är bara att fortsätta kämpa.

Idag har jag varit ute på tur med hästen. Han skötte sig bra. Sedan släppte jag honom i paddocken en stund medan Allram åt sin gröt. Men Jum-Jum rymde säkert 10 gånger eller nåt. Sista gången klev han bara rakt över grinden och när han fick syn på att jag sett honom så drog han iväg i full rulle runt stallet där han hittade min stallkamrat som drog på en silagepåse med mat i. TOKSTOLLE!

Jaja, jag har i alla fall fått skratta.

Sedan har jag tagit ett riktigt tungt beslut idag. Usch vad jag hatar sånt. Men jag måste tänka på vad som är bäst för mig och vilka konsekvenser saker och ting får.

Så även om det här är riktigt tungt så var det nog ändå det bästa.  

Nu måste jag sluta!

/Kastrullhäxan  

Nu ska vi se om jag lyckats fixa några trevliga bilder som ni kan kika på.

Har ni sett de här två bilderna tidigare?

Det är i alla fall våran vackra Lumi. Det är både lätt och svårt att få bilder på henne. Hon ligger oftast still och lyckas placera sig så att det blir en ganska trevlig bild (som här, hon är ju jättefin mot den röda filten) men samtidigt vill hon gärna mysa ner sig (gärna bland alla gosedjur) och hon får ofta röda ögon på bilderna.

Och här ska ni få bilderna från vårt sovrum. De är tagna med mobilen så därför är de inte helt skarpa och snygga, men ni kanske kan föreställa er!

Bokhyllan med ljus

Tavla med ljus intill.

"A depression is like a weed, if you don´t dig all the way to the bottom and take away the whole root it will soon start to spread again.

The way out of a depression is like a flower, all of a sudden you´ll get a seed. But it must rain sometimes or else the seed will not grow"

Fint va?

Fotot är taget  av en vän till mig (Sia) och det är jag som skrivit texten. Dock fick jag hjälp av ytterligare en vän (Mina) att översätta texten till engelska och få ihop bild och text. TACK  

I söndags var vi och tävlade. Vi startade som nr 13 och om man bortser från att Jum-Jum vägrade lämna ridhuset för att lämna plats åt andra så var han verkligen jätteduktig på framridningen. I början drog han lite emot Allram, men sedan slappnade han av och lyssnade bra på mig tycker jag.

Väl inne på banan blev han lite spänd (han vill inte vara själv) och så var han lite sur för att Allram gått ut urridhuset. Men Allram kom tillbaka och stod på framridningen vilket fick Jum-Jum att blir något okoncentrerad. Jag förväntade mig att han skulle dra mot Allram hela tiden, men det gjorde han inte särskilt mkt så därför blev en del vägar lite tokiga.

Vid ett enda tillfälle stannade Jum-Jum vid grindhålet.

Vi fick 127 poäng, 47,04% och placerade oss som nr 13. Jag är jättenöjd med honom, och med mig själv. Det finns saker som vi hade kunnat göra bättre, men alla som känner oss sen tidigare vet vilket framsteg det här är.

  Visst är vi himla fina tillsammans?! Han passar i vitt   

I måndags var det alla hjärtans dag och vi åt middag här hemma. Entrecote blev det. Och jag må säga att jag lyckades himla bra. Köttet blev sådär lagom mört och fint.

Jag har också fixat till det lite extra i sovrummet. Jag ska se om jag kan fixa lite bilder.

Nu får ni hålla er till tåls så länge.

Bye!

/Kastrullhäxan  

Idag åker vi och tävlar. Jag och Jum-Jum alltså.

Det blir en liten LC1, men det är nog stort för oss.

Team Jum-Jum (hajjarklacken) kommer och stöttar och så kommer min nya medryttare och finns med oss hela vägen.

Det har jag ju inte ens berättat, att jag har en tjej som provar att rida honom.

Hittills har det gått jättebra och hon pratade om att hon vill prova Gymkhana.  

För Jum-Jum går det säkert jättebra, men en annan som är vig som en flodhäst så blir det nog svårare.

Det är bara att prova och se vad han tycker. Han är ju en nyfiken och framåt kille när det gäller nya saker!

Nej, nu måste jag sluta.

Hejj då!

/Kastrullhäxan  

  Bild från förra året.

Och vad kostar det i så fall?

Vad är man skyldig att göra för sina vänner?

/Kastrullhäxan funderar vidare   

There are many types of ships.

There are wooden ships, plastic ships and metal ships.

But the best and most important types of ships is friendships!

Ditt resultat på självbildstestet

Dina svar visar en person som främst mäter sitt värde i prestationer. Det i kombination med en låg självkänsla brukar ge en person som är aktiv och kapabel, men som har lätt att driva sig själv för hårt och svårt att ta kritik och motgångar.

Du räknar ditt värde i prestationer och är inte mer än din senaste prestation. Ett misslyckande kan vara förödande enligt ditt sätt att se. Det är oftast den här personligheten som går in i väggen, för hur mycket du än gör, uträttar och åstadkommer så är din insats färskvara och behöver hela tiden bevisas om och om igen.

Ditt upplevda värde i prestationer gör också att du har svårt att säga nej. Det är viktigt att vara andra till lags, att duga och att vara omtyckt av andra. Men glöm inte att det allra viktigaste är att tycka om sig själv. För att bli uppriktigt älskad av andra måste du älska dig själv.

Testet hittar ni här: http://www.utbildning-co.se/sv/sjalvbild/sjalvbildstest/low-high/

Varje gång jag loggar in på min blogg så vet jag precis vad jag ska skriva. Men när jag väl ska börja plita ner allting i text så är det bortblåst igen.

Men jag kan visa några fina bilder som jag lyckades fånga på Lumi häromdagen.   Nu när jag har min gamla kamera igen så blev det plötsligt mkt lättare att ta liet bättre bilder. Jag borde ta med den till stallet och göra en liten ansträning för att kunna få någon vettig bild på Jum-Jum också.

Rent fotografiskt är de kanske inte korrekta pga bakgrunden, men jag som glad amatör gillar dem.

Annars kan jag prata om alla roliga smileys jag har i min blogg. Många av dem har ni ju redan sett eftersom jag tycker om att använda dem bland texten.

Men ni har inte sett alla, det kan jag lova. Det finns massor, både roliga och tråkiga. En del kanske man inte ens riktigt förstår sig på.

Här har vi en hel liten orkester. Jag har ljudet av Roxettes "It must have been love" här hemma. Vad spelar de för er andra?

     Och ja... En del smileys är lite svårare att förstå sig på helst enkelt!

     Andra är helt enkelt bara för söta!

Mina favoriter är ändå de små smileysarna med lila rosetter i håret.  

Jag fastnade för dem direkt, och ännu mer när jag upptäckte den som flyger på kvasten! Jag tycker att de är "jag" på något vis! Jag kanske ska börja ha två flätor med lila rosetter i håret?  

Nej, men seriöst, är de inte söta?  

Vad ska jag annars berätta? Idag har det varit en tjej och provridit Jum-Jum. Vi får se om hon vill fortsätta hålla på med honom. Förhoppningsvis kommer hon att kunna avlasta mig och min sambo lite från stallet. Hur det än är, och hur mkt jag än älskar min häst så behöver jag ha lite paus och framförallt så behöver jag och Stefan få tid för oss själva. Tid när vi bara ligger intill varann i soffan och myser.

Dessutom dör inte Jum-Jum av att bli riden av någon annan någon gång emellanåt.

I morgon ska jag äta mat hos svärmor. MUMS! Man blir riktigt bortskämd när man är där kan jag lova. På tisdag har jag ingen aning om vad vi ska äta, men på onsdag sa jag att vi skulle äta tacos och på torsdag blir det någon typ av köttsoppa.

Jag har så otroligt dålig fantasi när det gäller matsedel. Att jag sedan har en sambo som inte kan äta fisk gör det inte ett dugg lättare.

Nu är det 20 dagar kvar på min sjukskrivning. Egentligen ska jag inte tänka på det, utan leva här och nu och hämta kraft i det som är positivt.

Men jag hoppas verkligen att biverkningarna av medicinen har lagt sig till dess. Jag ska ringa min doktor i morgon tänkte jag.

Nu är det bäst att jag slutar!

Hej på er!

/Kastrullhäxan  

Idag har jag varit och dressyrtränat med Jum-Jum och vad duktiga vi var!

Jum-Jum gick så himla fint och det var nästan som om jag dansade ihop med honom ibland. Och snacka om att hans galopp har utvecklats, även om vi har en bit kvar!

På kvällssidan var jag ut och fikade ihop med en nyfunnen kompis. Vi var på Java och pratade ganska länge. Jag fick verkligen träna min engelska, för det är det språk han talar!

På väg hem hämtade jag upp min sambo, han hade tagit en promenad då han behövde lite frisk luft. Älskade människa. Kommer han någonsin förstå hur mkt han betyder för mig?  

Annars är det nog som vanligt. Fötterna upp och huvudet ner. Eller tvärsom kanske?

See you!

/Kastrullhäxan