Hej och hå vilken natt jag har haft!

Lyckades somna någon gång runt midnatt (tror jag!) och har drömt så himla mysko saker!

Vi var på någon lägergård och fick in någon otrevlig ande som jag lyckades lura in i en petflaska och slängde iväg. Morgonen därpå stod det en stor "kista" (fast den var full med små lådor och grejer så jag vet inte om det går att kalla den kista direkt) i rummet. Den var vacker men jag fick känlsan av att den inte var trevlig.

I lådorna fanns det bland annat en massa sy-attiraljer. Jag kände bla igen saxen jag har i mitt syskrin här hemma.

En morgon när vi vaknade (allting började efter två nätter tydligen) så var en av oss lägerdeltagare död och vi andra började frenetiskt försöka komma på hur vi skulle bli av med anden i kistan.

När jag skriver om det såhär så kanske det låter löjligt, men känslan jag hade i drömmen var verkligen otäck,

Jag vaknade vid 4- tiden och ringde då min sambo (som tack o lov var vaken fortfarande) och pratade med honom.

Jag vet ju att drömmen inte är farlig, men jag behövde ändå få prata med någon så att jag fick något annat att tänka på än den där dumma kistan.

När jag somnade om så drömde jag om min förra hund, Lisa. Lilla gumman  Jag saknar henne något hemskt mycket. Det här är första gången som jag drömmer om henne.

Hon hade fått vara hos en ytlig bekant till mig (aldrig i mitt liv att jag skulle lämna hennr där IRL!) och när jag hämtade henne så hoppade hon in i bilen direkt. Hon hade blivit väl omhändertagen och hade så otroligt vacker och glänsande päls.

Sista biten hem gick vi och då visade det sig att Lisa kunde prata med oss. Eller vi hörde liksom hennes tankar och hon förstod vad vi sa,

Åhhhh, underbara hund! Aldrig kommer jag få en sån lojal vän i mitt liv igen!

För att nämna något helt annat så var jag hos beteendevetaren igår.

Jag behöver inte gå in närmare på det alls, men det var hemskt vackert att pendla efter E4a till Tierp.

Jag börjar verkligen se grunden till problemet (som inte alls är det jag trodde från början) och därmed börjar jag kunna fundera på lösningar nu. Mer än så tänker jag inte berätta. Punkt.

Jag vet inte om jag berättade att jag höjt dosen på medicinen också (givetvis i samråd med min läkare) och just nu har jag ganska otrevliga biverkningar, BLÄ!

Men alla biverkningar finns med i bipacksedeln, så det är egentligen inget konstigt.

Nya kläderna jag köpte. Jag är riktigt nöjd!

Nu tänker jag avsluta med något positivt.

Många vet ju om det här med min depression och hur det varit ställt och sådär och nu har min "ring mig om du behöver prata eller nåt"-lista verkligen växt.

Tack allihop för det ni gör för mig. Jag kanske aldrig kommer ringa, men det är ändå en trygghet att veta att jag har någonstans att vända mig ifall det kniper.

Tusen tack!  

/Kastrullhäxan