Eftersom jag inte gör så mkt annat än skiter pengar hela dagarna så passade jag på att hämta hem en ny bil.
Jag blev rekommenderad en Hyundai Veloster och ja, än så länge upplever jag den som en väldigt trevlig liten bil. Med betoning på liten nu när man är van att köra runt i Santa Fé som är som ett mindre hus i jämförelse!

  Eftersom den är liten så var det inga problem att få in den i garaget heller  
Annars så... Tja, den är 6-växlad med manuell låda och knappar precis överallt. Rätt söt, eller hur?

Ang hästarna så sköter de sig fortfarande. Jum-Jum är ju i Cs förvar ganska mycket men han ser nöjd ut och C klagar inte utan säger att han sköter sig.
Igår var jag och sambon ute en sväng med Mulle. Vi provade att tolka efter honom. Sambon satt uppepå och bestämde fart och gångart och jag satt bakom i pulkan och höll i mig för glatt livet.
Behöver jag säga att Mulle tyckte att det var roligt och sträckte ut fint i traven. Det är så skönt när han väl tar i och verkligen jobbar på bakifrån och inte bara går och småharvar framåt! 
Och jag satt och log med hela ansiktet precis hela turen. När sambon lät Mulle rulla över i galopp uppför järnvägsviadukten så skrattade jag så tårarna rann utefter kinderna. Det är helt otroligt vad min familj och hästarna betyder för mig.
Och även om jag personligen inte tycker om Mulle rent ridmässigt så är han helt fenomenal i all hantering från marken. När vi ska ta in de andra för kvällen så har det så bråttom och det händer att man får tillrättavisa dem. Mulle däremot, han går på det avstånd man placerat honom och man märker knappt att man har honom med sig i grimskaftet när man går.
Går man in i hagen behöver man bara peka med handen så backar Mulle omedelbart undan, inte för att han är rädd utan för att han förstår att det betyder att man vill ha lite mer utrymme. Jum-Jum däremot, honom får man vifta som värsta fågelskrämman framför och då kanske han viker bort huvudet och blundar... 

De vill ju så gärna komma in på kvällarna. Båda står i grinden och väntar med spetsade öron. Man kan se när man är utanför hagen hur Mulle lägger öronen bakåt och flyttar bort Jum-Jum (men i nästa sekund är Jum-Jum tillbaka på samma plats igen) men så fort vi är innanför grinden så skulle Mulle aldrig komma på idén att flytta Jum-Jum. Då är det vi människor som övertagit bestämmandet och Mulle vet att det blir hans tur förr eller senare att komma in.

Snart har han varit här i ett år. Mulle alltså. Tiden går så fort! Det vi pysslar med mest är att ha roligt, hitta en foderstat som är lagom så att han håller hullet ordentligt och hålla hans rygg varm så han inte stelnar till.
För det mesta är han glad och positiv och det är ett tag sen som jag fick rapporter om dumheter från hans håll.
Sambon masserar ju igenom hästens bakdel innan varje ridpass och förhoppningsvis hjälper det.

 
Så här på slutet få ni en bild på tvären. Vi är på väg bort från stallet och har ganska nyligen börjat vår tur.

/Kastrullhäxan