Helgen har gått i rasande fart.

Igår var ingen kanondag direkt, men lite lättare blev det när jag fick lämna över Julie till sin farmor och jag kunde åka till stallet.
Väl där selade jag ut min gula traktor med fyrhjulsvagnen och körde runt Överhärde.
Längre behöver han inte just nu då han int eär van att dra så stor vagn och han ska i första hand tycka att det är roligt och inte enbart jobbigt.

När vi kom tillbaka provade jag att göra en stor sväng runt på stallplan för att komma så bra som möjligt på vår parkeringsplats, och förutom att Jumme gärna vill gå hemåt och därmed vänder höger för tidigt (=det blir tungt att dra) så går det bra.
Jag gjorde lika idag, men var hårdare på honom att han måste fortsätta framåt och inte vända så tvärt och VIPS! så hade han dragit upp vagnen på plattan igen (vi måste köra ut lite på gräset vilket gör att det blir lite tungt att dra) och med en portion lugn lyckades vi tillsammans backa vagnen rakt.
Han börjar förstå att han ska flytta sig i sidled utan att flytta vagnen så mycket vilket är bra.
Han har ju dock väldigt mycket eget huvud och det svåra är att få honom att inte hitta på egna lösningar hela tiden.
Det är nästan så att man får stoppa honom emellanåt för att han gör det lite för mycket.
Men jag klagar inte. Jag har ju en otroligt trygg (om än ganska slö) bästa kompis som finner sig i alla tokigheter som jag hittar på.

Någt som jag däremot inte uppskattar är att han börjat visa tendenser att bitas. Och i ärlighetens namn så har han faktiskt bitit på riktigt också (inte bara små "oskyldiga nafs" utan han har hållt fast i folks händer medan de skrikit av smärta).
Detta känns inte ok. Framförallt inte när jag tänker på hur det kan sluta om det är Julies fingrar som tillslut hamnar där inne mellan tänderna.

Jag har nu vädjat till mina stallkamrater att INTE ge honom någonting ur handen.
Det känns som det är en bit som jag och Johanna kan syssla med eftersom det är vi som handhar Jumme till vardags och därmed kan styra det på ett helt annat sätt.

Jag TROR att det lätt kan bli så när man är många i ett stall. Snälla, söta hästar som står på gången och tigger (för det gör han). Det är så lätt att bara stoppa till hästen något.
Så tänker man inte på att man är många i stallet och om alla gör så när de går förbi så har hästen snart stoppat i sig både åtta och tio godisar -utan att ha gjort något arbetssamt överhuvudtaget.
Det enda man har triggat igång är hästens tigg-beteende, eftersom det var det man belönade.

Jag VET också att folk inte gör det för att de är elaka eller vill jä*las. De vill bara ge hästen något gott och tänker sig inte för.

För att berätta om något riktigt roligt så blev jag påmind om Fjordhästföreningens prestationsmedaljer idag (Tack Madde!) så nu ska jag ansöka om en prestationsmedalj för Jumme. Han är nämligen berättigad en i brons. Det ni!

 
/Kastrullhäxan