Tänk, att vad man än gör här i livet så ska det alltid sticka i ögonen på någon annan.
Är man hemma från jobbet en dag så klagar någon för att man är hemma trots att man faktiskt klarar att stå upp.
När man åker till jobbet nästa dag så klagar nästa för att man är så tok för snorig för att överhuvudtaget vistas i allmän miljö.

Och så här är det med precis ALLT. Från hur man klipper tånaglarna till hur ens barn är klädda o vilket bilmärke man köper.

Men vet ni vad?
Jag har inget egentligt behov av att vara varenda kotte till lags längre.
Jag kan erkänna att jag ibland försöker vara det för husfridens skull, men jag tänker inte
Längre försvara varför jag gör vissa saker på ett visst sätt.
Räcker det med att jag svarar att det valet passar mig o min livssituation bäst just nu?

Jag tycker att Hyundai är ett helt ok bilmärke. Om du hatar det så visst, jag tänker inte hindra eller omvända dig. Jag tänker inte heller tvinga på dig en Hyundai.
Jag kanske tycker att min dotter klär i blått o brunt, fast hon är flicka?

Och vissa saker kanske jag rent av bortser ifrån av rent materiella skäl?
Som att min dotter har ett rosa regnställ, trots att jag själv är tveksam till rosa.
Men det sitter bra på henne o fyller den funktion det ska. Då spelar färgen ingen roll tycker jag. (Hon har för övrigt ett blått med bilar på oxå, om någon känner för att reta sig lite mer på allt jag gör).

Det jag vill med det här inlägget är att ni som håller på såhär ska förstå att det är NI som har problem.
Jag gör ju bara mitt liv så som jag önskar ha det.

/Kastrullhäxan