Julie har somnat till i vår säng. Jag kommer få sota för detta i natt men hon har gnällt konstant sedan jag kom hem så hon var antagligen trött (igen, hon har sovit tidigare idag).
Jag måste snart gå och väcka henne dock...

Min ork tryter. Jag är så trött att ögonlocken nästan faller ihop av sig själv.
Det är tufft att börja jobba igen, trots att vi inte har fullt tryck på jobbet just nu.
Mest är det nog omställningen för min del som känns tung. Att kliva upp klockan 5 på morgonen och sen köra bil i ungefär 40 minuter.
Värre blir det sen när Julie är inskolad på dagis och jag ska börja lämna henne där innan jag åker till jobbet. Särskilt i vinter med overaller och mössor och allt vad kylan innebär.
Men det är bara att bita ihop. Även om det känns tufft så vill jag jobba. Jag har varit hemma länge nog och även om det är jättemysigt att umgås med Julie så behöver vi också få paus från varandra ibland.
Dessutom behöver jag vi de där extra slantarna som jobbet ger.

I morgon ska jag åka till stallet och återse min gula häst igen. Vi får väl se om jag lyckas hitta på var grinden till hans hage är någonstans. Och så får vi se hur det gått med hans insulinresistens.
Nu har det ju kommit regn efter torka och då kan det hända både det ena och det andra i gräset...

Nä. Bara att samla ihop den sista energin och väcka tösen. Det var planerat för promenad idag, men vädret verkar inte vara på vår sida direkt så vi får se hur det blir med den saken.

/Kastrullhäxan  

Har funderat större delen av eftermiddagen på vad jag ska skriva o jag har egentligen en del som behöver komma ut men inte nu, inte ikväll.

Det går bra på jobbet men det är tråkigt att åka på mornarna. Skulle helst ligga kvar hemma i sängen o lata mig/krama om Julie.
Men väl på jobbet fungerar det rätt bra fast jag glömt bort var sakerna finns o måste fråga om mkt.
Nåja, jag kommer snart in i det igen.

I övrigt har det hänt lite saker i mitt liv. Egentligen inget förväntat men min reaktion på det hela gjorde mig själv lite ställd.
Samtidigt är det bra att jag börjat stå på mig lite. Jag behöver inte försvara varje del av mitt liv o mina beslut om saker som enbart rör, o drabbar, mig.

Nu är det dags att sluta ögonen o sova. I morgon har jag massor att göra på jobbet så det är bra om jag är utvilad.

Natti natti. /Kastrullhäxan

Det här har varit en lång dag.
Det började klockan 5 i morse med att jag inte förstod varför jag skulle kliva ur sängen. Sen kom jag ju på att jag har ett jobb att gå till...
När jag väl åkte lät jag sambons ord klinga i bakhuvuet "Kör inte fortare än 80 efter Hedesundavägen".
Sagt och gjort, jag hamnade bakom bussen och tyckte att jag låg rätt bra där, så jag hände på...
Men bussen svängde aldrig i Finnböle så plötsligt var jag på väg till Hedesunda istället för till jobbet.
Så här i efterhand så funderar jag på om jag hade svängt in och stannat bakom bussen om den stannat på en hållplats någonstans???

När jag skulle hem körde jag plötsligt in i bostadsområdet i Söderfors istället för hemåt. Varför vet jag inte. Akut hjärnsläpp eller något.

Jag åkte direkt till stallet och när jag skulle byt om insåg jag att jag glömt tröjan hemma. Så det var bara att gilla läget och använda blusen som jag åkte i i morse.
Dessutom lurade stallkompisarna ut mig i grusgropen och galoppera -i fin blus och vita leggings. Så finklädd var jag inte ens på SM!

När jag fick igång benen på Jumme så blev han ruskigt pigg och låg på bettet som en galning.
Det är svårt att reglera honom då han är så känslig i munnen trots allt. Jag vet att jag måste mjukna och göra om tygeltagen för att inte fastna i en dragkamp, men jag hinner inte riktigt med när han blir så "på". Ett bocksprång var jag med om, och i en vänstersväng fick jag be kompiarna att sänka hastigheten lite så att jag hann med och sen var det fullt ös uppför backen.
De tog det en vända till medan vi väntade på krönet. Då var han jätteduktig och höll sig lugn och fin.

 

/Kastrullhäxan  

I morgon är det dags. Efter ungefär 1.5 års uppehåll ska jag tillbaka till jobbet.
Jag misstänker att jag kommer vara riktigt trött i morgon bitti.
Skönt att jag börjar med en tvådagarsvecka innan skolstarten. Jag kan hoppas att det är ganska lugnt så att jag hinner smälta allting.

Men det kan inte vara värre än när jag lämnade jobbet -jag har ju inte hälften så ont i kroppen nu!

Idag blev det nästan 5km i spåret. Gjorde 2.5an på ungefär 30min o var före sambon den här gången oxå, trots att jag tyckte att jag inte gick så fort. När vi sedan möttes vid
spårcentralen beslutade vi att gå 2an tillsammans o då fick sambon ta barnvagnen.
I morgon blir det en vända till, om min kropp håller ihop men det hoppas jag.

Psykiskt har jag känt mig lite låg några dagar, mycket säkert för att jag glömt medicinen på sistone men oxå för att jag velat mer än vad det funnits tid för.
Nu ska jag försöka förlika mig med att Jumme kommer vara någon annans mesta delen av tiden o vi får ses på helgerna. Jag litar på J, annars skulle jag aldrig gå med på det här. Men visst kan jag erkänna att det är svårt att släppa en som jag kämpat så hårt för så länge.

Julie mår bra o har kommit på att hon kan öppna sopskåpet i köket. Jag har fått era en hårsnodd runt så att hon åtminstone inte kan tömma ut soporna men jag är rädd att hon ska klämma sig. I morse öppnade jag skåpet med kastruller bara för att få lite lugn o ro vid diskbänken.
Hon är snäll, men gudarna ska veta att hon har humör! O hon vet vad hon vill.
Hennes farmor kommer att ha fullt upp de dagar som hon ska ha henne för Julie undersöker ALLT hon hittar.

Nej gör ni. Nu får nu sluta snoka i mitt liv till jag har tid o ork att blogga nästa gång.
Jag måste ju sova så att jag orkar upp i morgon.
Natti natti.
/Kastrullhäxan

Idag har jag varit ute på cykeln i 30 minuter.
Vi köpte den häromdagen och sambon har skruvat dit en stänkskärm bak och donat lite.
Jag har dock en önskan om en annan sadel då denna är stenhård!
Så lite motion blev det även idag.

Förmiddagen spenderades i stallet. Jumme släpptes ihop med de två vita ponnytjejerna i hagen intill.
Jumme kollade på dem som hastigast, men övergick sedan till att söka mat. Tjejerna brunstade dock som galningar och hade fullt upp att få Jumme att fatta. De pep, skrek och viftade med frambenen åt honom men han bara käkade gräs.
När Tanja bokstavligen backade in i Jumme så att han var på väg in i tråden så fick han nog och sa ifrån åt henne. Ingen skada skedd på någon av hästarna, men efter det flyttade Tanja på sig när Jumme vände rumpan till.
Jag tror att det där kommer bli jättebra.
J skrattade och sa att de inte behövde oroa sig för att Jumme skulle klättra på tjejerna -det skulle nog snarare vara så att tjejerna försöker backa in under bringan på Jumme.
(Han fattar verkligen inte alls varför de jagar ifatt honom, kör svansen i vädret och skvätter.)

Därefter fick jag lite tid över då jag fick hjälp med motionering av Jumme. Jag stuvade undan mina prylar och J hjälpte mig att flytta garderoben till logen. Där den stått tidigare går det inte att ha den då det dammar så när stallägaren krossar foder. Så bara han har målat klart ute på logen ska allas grejer (de andra har sina foderlådor på loftet just nu) flyttas ner på logen och jag hoppas verkligen att vi kan komma överens om hur det ska se ut där ute. Det finns ju gott om yta så rent teoretiskt borde vi få det att fungera.
Jag har ju också två selar som ska hänga därute. Jag förstår inte hur jag kan ha så mkt saker. Jag har ju ändå rensat en hel del. Jag har tex inga vintertäcken i stallet i dagsläget.
Och de saker som jag har i stallet nu använder jag ganska ofta ändå!

I morgon ska jag och Julie åka och bada på förmiddagen, därefter ska vi försöka få i oss någon mat och bege oss till stallet och ordna där. C följer med ut och motionerar Jumme åt mig under tiden som jag gör stallet/jagar Julie och dagen ska avslutas med en vända i spåret i Hemlingby.
Det blir 2,5an igen. Vill någon göra sällskap så är det bara att höra av sig.
Eventuellt har jag grannens hund med mig också, men det beror helt på om grannen vill ha hene motinerad eller inte. För min del får hon gärna följa med i alla fall.

Nä, nu är klockan mycket och jag måste bortsta tänderna innan jag kryper ner under täcket.
Egentligen har jag massor att skriva om då jag överväger att anordna en bruksridningsträning, men jag är alldeles för kluven för att skriva om det nu.

 
Julie på ettårskalas hos kompisen Oscar. :)

/Kastrullhäxan  

Klickade igenom min telefon idag och kollade hur mkt jag gått sista tiden.
Jag försöker ju komma ihåg att ha den på så att jag dokumenterar sträckorna.

Sedan den 17 juli har jag gått drygt 2,6 mil. Det börjar kännas i kroppen kan jag säga.
Idag har jag ångat på lite extra och det är tungt att dra barnvagnen så nu känner jag av benhinnorna lite grann. Men skam den som ger sig!
Jag hoppas verkligen att det syns på vågen också för jag svettas som en gris när jag envist tar mig runt i spåret med barnvagnen före.
Idag gjorde jag dessutom 2,5 km på under 30 minuter. Ett mål som jag hade satt upp. Nu tänker jag backa av lite grann så att kroppen hinner återhämta sig lite och sen kan jag försöka fixa det några fler gånger innan jag ger mig ut på en längre sträcka och sätter upp nya mål.

Igår var vi iväg och satte Jumme för fyrhjulsvagn. Genom Fjordhästarna har jag lärt känna ett par i Storvik som håller på med brukskörning och nu bad jag dem om hjälp med Jummes fortsatta körutbildning.
Jag åkte dit med häst o sele och fick hjälp att passa till den lite bättre. Sedan ställde vi honom mellan skaklarna och klättrade på vagnen. "Jaha?" tyckte Jumme, vände sig om och nosade på vagnen.
Vi ställde tillbaka honom mellan skaklarna, klättrade lite till och ledde sedan Jumme med skaklarna på var sida om honom medan vi människor drog vagnen. Därefter spände vi för och Jumme var så lugn att han till och med försökte äta medan han drog vagnen.

Nu måste jag tyvärr sluta så jag får fortsätte en annan gång.

Tjao!
/Kastrullhäxan  

Ligger i sängen o borde sova inför morgondagens äventyr men istället glor jag på animal planet o djurpoliserna i Houston.
Julie somnade tillslut. Skönt för både henne o mig. Hon sover gott i sitt eget rum. Hon har verkligen varit jätteduktig att sova där fast hon blev själv.
Jag övervakar henne på en liten monitor i sovrummet. Jag både ser o hör henne.

Idag har C varit med ut till stallet. Det blev ett lugnt pass på Jumme, mer behöver han inte i nuläget.
Vi gjorde klart stallet o åkte hem. Innan jag lämnade av C så bestämde vi att vi skulle tassällskap i Hemlingbyspåren på kvällen.

Sambon åkte iväg på jobb o lagom när jag gett Julie mat ringer telefonen o jag får veta att Jumme står inne.
Jag blir helt ställd, det är ju sagt att han ska vara ute så länge som möjligt o det är avtalat med stallägaren att han ska hjälpa mig.
Nu är det dock en stallkamrat som bestämt sig för att vara snäll, o ja, det får man väl gärna vara men man ska prata med berörda personer oxå o inte bara göra.
Min häst som vill in vid åttasnåret blir inskickad klockan sex -i en box där han har sin kvällsmat.
Behöver jag säga att jag kokade här hemma?
Jag höll mig dock sansad när jag pratade med personen i fråga o förhoppningsvis händer inte det här igen.

Såna här saker leder väldigt lätt till missförstånd o osämja. Att han gick in tidigt var ett litet problem egentligen (visst, han behöver få mat senare än klockan sex för att må bra men han har gott om halm att tugga på så han dör inte) men det som gör mig arg är att den här personen inte hörde av sig till mig o berättade utan tog ett eget initiativ över mitt huvud.

Nu hade jag tur som har en väninna i stallet. Hon fick äran att släppa ut min gula traktor igen så att åtminstone en del av kvällsmaten räddades. Tre timmar senare leder samma väninna in min häst till kvällsmaten igen.
Jumme undrade nog vad det var frågan om men blev nog rätt nöjd med slutresultatet ändå.

Jag hoppas att jag slipper såna här saker i fortsättningen.
Min önskan är att få ha mitt hörn, sköta min häst o få njuta av den lilla tid jag hinner med honom nu när jag börjar jobba igen.

Folk får tycka att jag är dryg o fjantig med min häst. Men jag har försökt ha häst på andras villkor förut o det fungerar inte för mig så jag tänker inte försöka igen.

Nog om det. Jag tog mig iaf iväg till Hemlingby o det blev sammanlagt lite över 5km. När jag kom hem duschade jag medan Julie satt på badrumsmattan o därefter sovde jag henne.
När jag sedan skulle flytta henne från vår säng till hennes så gjorde sig min kropp påmind. Den är inte riktigt van att gå över en mil på en vecka, o definitivt inte i det tempo som jag hållt.
Kroppen var så tung. Det var helt sjukt vad tung den var. Som om jag skulle ha haft en massa blöta kläder på mig!
Så nu är det bäst att jag sover så att kroppen hinner återhämta sig.

/Kastrullhäxan

Foxy fick följa med till stallet idag oxå. Trevligt med hund. Jag saknar det livet.
Längre fram kanske jag har tid för hund igen. Det får framtiden utvisa.

Som jag säkert redan berättat så sökte jag hjälp för min ständigt återkommande huvudvärk o idag fick jag träffa min läkare (jag hade tur som fick tid hos henne) och det vi har kommit fram till än så länge är att det inte är någon tumör o ingen stroke. Vi har oxå konstaterat att mitt undre blodtryck är förhöjt, inte mkt, men det ska hållas i åtanke då jag har andra symptom.
I morgon ska jag iväg o lämna prover, en hel drös. Igen...
Det vore så mkt enklare om de hittade något.

Jumme fick välförtjänt vila igår. Idag har han fått ta några enkla skutt över två stockar med min sambo. Inget avancerat utan bara för skojs skull.

I morgon börjar sambon jobba o på torsdag nästa vecka drar det igång för mig. Usch vad trött jag kommer att vara!

Sambon o jag har bestämt oss för att förbättra våra odds inför Sm 2014. Eftersom vi satsar på allrounden behöver vi ge Jumme bästa möjliga förutsättningar o därför ska vi gå ner i vikt.
Just nu går jag 2.5 km med barnvagnen samtidigt som sambon joggar 6km. Fördelen är att dessa två spår börjar på samma ställe o går ihop i slutet så vi sporrar varandra lite fart vi motionerar i olika hastighet.
För vårt nöjes skull har jag börjat låna grannens hundar. Eller två av dem iaf. Jag o Julie har en liten, sprallig o glad jack Russel med oss o sambon har en laika som han fäster med sele runt midjan. Riktigt trevligt.
Grannarna tror dock att vi blivit tokiga. Hela sommaren har vi legat på sofflocket o nu helt plötsligt motionerar vi deras hundar flera dagar i veckan!!!

Jag har tänkt att när jag kan göra 2.5 km under 30minuter (kom ihåg att jag har barnvagn o hund med mig. Det är en hel del pill under denna korta promenad som tar tid) så ska jag börja gå 3ans slinga istället o sen höja nivån allt eftersom.

För en gångs skull har jag inte problem med varken knän eller foten. Ibland känner lagrat höfterna men inte mer än att jag står ut.

Kanske kan jag lyckas få tillbaka åtminstone delar av kroppen jag hade?
Kanske kan jag bli så pass att jag klarar av att se mig i spegeln utan att känna hopplöshet?

Hoppas kan man ju alltid och om jag ska vara ärlig så här bristningarma på magen blivit rynkiga igen -ett ganska säkert tecken på att magen sjunkigt ihop.

Nej, nu är det dags för lite sömn. Natti natti!!!
/Kastrullhäxan