Jag vill inte ha det så här längre! Blä, Blä, Blä!

Det som varit så himla bra och nu söndrar jag samman inombords igen.

Jag TROR att jag hittat boven i dramat, men jag har ingen aning om hur jag ska bemöta det.

Nej, nu är det borstning av tänder och sova som gäller.

Jag har en likadan dag i morgon att genomlida. Men då ska jag vara lite piggare och orka ta en tur med min älskade häst.

Fy tusan vilken behov jag har haft av honom den senaste tiden.

Många tror att det är jobbigt att ha häst, framförallt i samband med min depression, men ni ska veta att han är värd varenda krona jag lägger på honom och varenda sekund som jag spenderar för hans skull!

Han skänker mig så mycket tillbaka, saker som inte kan mätas i pengar eller vägas på våg. Den sinnesfrid han ger mig är obetalbar.

Det räcker med att jag kliver över tröskeln i stallet så återfår jag syret i kroppen och jag slappnar av på ett sätt som jag inte gör någon annanstans.

Natti på er nattugglor!

/Kastrullhäxan  

Ända sedan jul har mitt liv varit så bra. Det har varit fantastiskt. Jag har känt mig så nöjd med mig själv, jag har känt mig duktig och behövd. Jag har känt att jag gör något meningsfullt...

Idag är det tisdag och jag biter ihop och försöker fortsätta vara positiv.

Men jag ser hur saker och ting runt omkring mig ramlar omkull, faller i bitar och blir mindre och mindre. Saker som jag trodde stod stadigt, som inte kunde gå sönder eller falla isär,

Det skrämmer mig, fast det egentligen inte har med mig att göra och fast jag inte kan göra något åt det.

Jag kan bara fortsätta finnas till, andas och fortsätta rå om mig själv och "de mina".

Kära vänner, jag finns här. Om ni så behöver en kram, en stund att prata eller en säng att sova i. Jag älskar er och vill att ni ska må bra.  

  /Kastrullhäxan