Det har ramlat in några enstaka frågor de sista dagarna.

Jag har svarat på dem bland kommentarerna/i frågerutan men kan skriva om det även här så att ni andra läsare får ta del.

 En fråga besvarade jag nyligen.

"Du får det nästan alltid att låta som att det bara är din häst som gör dig lycklig, Gör inte din sambo dej lycklig eftersom att du nästan aldrig skriver om honom???"

Min sambo vill inte bli uthängd på min blogg hela tiden. Det accepterar och respekterar jag. Sen händer det att jag hänger ut honom ändå emellanåt. Men jag får faktiskt visa lite medkänsla även emot honom.

Självklart gör min sambo mig lycklig, annars skulle jag ju inte stanna i det här förhållandet. Det finns tusen saker han gör för mig, och även åt mig, som jag är så tacksam för.

Han är en underbart fin människa (och det har jag skrivit vid ett flertal tllfällen i min blogg) och vi har en dialog om vad som är ok just nu.

Skillnaden mellan min sambo och min häst, är att min häst inte ber mig ringa en massa jobbiga samtal till banken, försäkringsbolaget eller A-kassan. Ja, ni vet såna där tråkig vardagliga saker som man bara vill ska fungera av sig själv.

Nu är det ju så att dessa samtal måste tas och det är min uppgift i det här hushållet. Så det är bara att bita ihop och göra det -uppriven eller ej.

Det finns en hel massa "måsten" kring hästen också, han ska skötas varje dag, boxen ska mockas, krubban torkas ur, rent vatten ska in i boxen och ut i hagen, det ska packas och vägas hösilge och han ska ha mineraler varje kväll. Dessutom måste någon se till att leveranser med nytt silage kommer hem, att hovslagaren kommer innan hovarna blir dåliga och att veterinären ser över honom om han blir sjuk eller ska ha sin vaccinspruta.

Vissa av de här sakerna är jobbigare än andra. Det är tex ganska tungt att hämta in silage när det tar slut inne, och att få ur en fastfrusen vattenhink (gärna halvfull med vatten också som är fruset på ytan) är inte heller så roligt alla gånger.

Ofta hjälper min sambo mig med det tyngsta (tex silaget) de dagar som han kan hjälpa mig i stallet. Men idag har jag fått köra in det själv.

Men det är jobbigt just när jag håller på med det, när jag sätter mig i bilen och åker därifrån så kan jag koppla bort hästen och alla "måsten" kring honom en stund.

Jag kan inte säga exakt vad det är som gör att jag blir så lycklig av min häst, men så är det.

Sen finns det gånger när han gör mig mindre lycklig också.

Idag när jag skulle ta honom ur hagen så rusar han plötsligt ut. Jag får släppa grinden för att han inte ska spränga den. (Nu var Allram så snäll att han stannade kvar i hagen ändå) Och medan jag försöker få upp grinden från backen så drar Jum-Jum iväg så långt grimskaftet når och ställer sig och äter ur silagebalen -helt ointresserad av att jag pratar med honom och att han inte kan stå där för jag måste lyckas stänga grinden till hagen innan Allram rymmer.

Han fullständigt ignorerade mig!

En annan fråga jag har fått är om Jum-Jum är en busig häst.

Och ja, det är han. Nu börjar han ju bli lite äldre (11 år i år) och har nog mognat en del med åren. Men när han var yngre så visade han prov på en hel del busighet och det var många gånger jag fick hålla mig extra hårt i sadeln för att inte ramla av.

Med mig håller han sig för det mesta i skinnet nu för tiden, men med sambon hittar han på mer hyss.

Sen kan han ha lite egna idéer om att han inte ska gå hemifrån utan kompisarna, att det är trevligare att jobba hemma på banan istället för att skritta i skogen, att alla vi hejjar på under en tur är hans vänner så han kan gå dit och pussas eller att slita ner allt som hänger på hans boxdörr och dra det i små strimlor...

Hoppas ni är nöjda med svaren.

/Kastrullhäxan     Jum-Jum busar med husse våren 2010

Ja, nästan alla som har med hästar att göra känner till det.

Därför har jag börjat en liten jakt på olika märken och deras bomvidder.

Allt ni vet är till nytta för mig!

Så här långt har jag kommit hittills!

Sadlar

Märke                               Storlek                              Grader                              Övrigt

Bates Caprilli                                                                  105                                      Äldre                                                                                     
               modell, ej utbytbar bom

Globus                                 34                                        ca 105

-”-                                       36                                        110-115        

-”-                                       38                                        120                Nya modeller ngt smalare

Griffin                                 XW                                      ca 115

Griffin Endurance               XXW                                    130

Jacson Legano                    XXW                                    110

Stubben                               28 (smal)                            70-74             Böjda bommar

-”-                                       29                                        75-81

-”-                                       30 (normal)                        81-88

-”-                                       31                                        88-94

-”-                                       32 (vid)                               94-100          

-”-                                       33 (xvid)                              100-105

Wellington Elite                  Fit 4 (vid)                            ca 90

Wintec                                Gul                                      70-75             Utbytbara järn i vissa

-”-                                        Grön                                    75-81

-”-                                       Svart                                   81-88

-”-                                       Blå                                      88-94

-”-                                       Röd                                     94-100           Ju vidare järn, desto

-”-                                       Vit                                      100-105         mer svängd bom

/Kastrullhäxan  

Jag skrev ju inte så mkt igår, mer än att jag tagit ett beslut.

Jag var i alla fall till min läkare igår. Detta efter att jag ringt henne för ca 2 veckor sen och bett om hjälp.

Jag pratade med henne om hur jag mår och känner och reagerar på saker omkring mig och vi bestämde att jag ska höja upp dosen medicin lite till och att jag ska vara sjukskriven ett tag.

Jag tror att många kanske har svårt att förstå det här. Som deprimerad behöver man ha sällskap och rutiner för att inte sjunka längre ner i depressionen.

Men just nu behöver jag ett avbrott eftersom jag inte längre fungerar på min arbetsplats. Nu behöver vi inte gå in närmare på det. Ni som behöver ha fler detaljer kan få det över telefon av mig.

Jag har fått jättebra respons och stöd från min arbetsplats och det är jag givetvis jätteglad och tacksam för!  

Jag är hur som helst ordinerad att INTE sitta hemma och grubbla. Helst ska jag vara i stallet hos min häst eftersom jag fortfarande fungerar där och kan andas ut. Att jag dessutom har en häst som älskar mig och som tycker om uppmärksamhet gör det bara ännu bättre att vara där.

Så om ni har tid att umgås lite, bara sitta över en kopp te och babbla lite, eller gå på promenad kanske, så hör av er.

Själv kommer jag försöka hålla mig lugn och inte sväva ut för mycket. Jag är sjukskriven för att jag ska kunna fylla på mitt förråd med kraft och styrka och det är mitt första mål.

Förhoppningsvis blir det lite trevligare vind här under dagen (fast det verkade inte så när jag kollade på vädret) så att jag och Jum-Jum kan gå på promenad eller skritta ut en sväng.

Förresten, jag fick frågan om det är jag själv som har valt att bli sjukskriven.

Och det är ju inte så att jag bokstavligen bett om en sjukskrivning, men min läkare har inte heller tvingat mig under pistolhot.

Det här är helt enkelt en överenskommelse mellan mig, min läkare och min abetsgivare.

Och tanken är att jag ska kunna komma tillbaka till min arbetsplats och känna mig lite mer säker.

Jag har ingen aning om hur ni andra tänker om sånt här (men min depression hjälper mig gärna att hitta på vad ni anser!) men det spelar egentligen ingen roll.

Ni som tycker att det är löjligt har inte varit i min situation och vet ingenting.

Vad vore jag utan alla mina fina vänner, min underbara sambo och mina fantastiska djur? Ni ger mig energi, ork och kraft tillbaka. Ni får mig att kliva ur sängen varje morgon. Tack för att ni är ni.

/Kastrullhäxan