På söndag är det årsdebut på tävlingsbanan för båda hästarna.
Det blir "bara" 60 cm för dem båda, men det känns ganska lagom såhär i början så kan vi klättra i klasserna lite längre fram.
Jag har ju som mål att sambon och Mulle ska ta sig runt en bana på 80cm i sommar, men vi får se.

Jag har suttit och tittat på bilder från Bruksridning. Och jag blir så sugen! Jag vill också!
Att jag har en häst som skulle gilla det och fixa det med glans gör mig ännu mer sugen, men det går ju inte riktigt just nu.

Annars är väl kroppen som vanligt, öm och ond överallt. Jag vankar runt som om jag hade glödande kol i skorna, men ibland släpper det korta stunder och då njuter jag rejält.
Inne i magen är det aktivitet värre. Jag vaknade till vid 5 i morse, då låg jag och höll om katten som var överlycklig att jag brydde mig om henne, och genast blev det full fart där inne i bulan som vuxit fram.
Men jag börjar inse att jag inte kan skjuta upp inköp av kläder längre. Nästan varenda långärmad sitter väldigt tajt över magen och de enda byxor jag får på mig och trivs i är mjukisbyxorna. Men snart är det sommar och jag kan gå i klänning istället, det ska bli riktigt skönt!

Idag skyndade jag mig från jobbet till doktorn eftersom jag fått tid där. Tur att man har stadig bil och inte behöver ligga och lusköra bakom alla pensionärer som skulle ut och finåka och titta på skogen.
Jag fick en diagnos, och en remiss är skickad, men ni behöver inte oroa ihjäl er. Även om det känns himla tråkigt att det är såhär så är jag vid gott mod. Jag får väl helt enkelt vänja mig vid ett nytt sätt att se på livet. HAHA!

Jag håller också på med aktiviteter i föreningen. Just nu går det framåt och jag känner mig så nöjd! Att jag dessutom får möjlighet att samarbeta med en så positiv och glad förening som VHF gör saken bara ännu bättre!
Senär det ju ett ansvar som jag tagit på mig. Jag vet att jag måste kopiera protokollet och skicka in och lite sånt där smått och gott, men det löser jag snart.

Klockan är halv sex och jag funderar på om jag orkar åka till stallet och göra någon nytta. Att åka dit är inga bekymmer, det är att kroppen ska orka runt där också.
Men jag skulle faktiskt behöva se mina två hästar i dagsljus någon gång.

/Kastrullhäxan