Först tjatar folk om att man ska skaffa barn, och tjatet upphör inte förrän man står där med magen i vädret och vaggar fram trots att man egentligen inte ökat i vikt.

Då kommer alla förmaningar om att man borde införskaffa både det ena och det andra och är tvungen att skaffa det och det märket av vissa saker. Säger man att man vill ta reda på könet så får man genast höra att man är tråkig och allt det som är spännande med att vänta barn försvinner om man vet könet... BLAHA BLAHA!
Man blir ständigt uppmanad att inse att livet aldrig kommer bli sig likt igen, friheten är slut och man har tagit på sig ett livslångt ansvar och det är bara att bete sig vuxet och hantera det.
Livet kommer från och med födseln innebära ständigt vakna nätter (först för att bebis vägrar sova och sedan för att tonåringen inte kommer hem i tid på kvällen), ömma bröst, matlagning och ett pressat schema för att få till alla aktiviteter som man bara MÅSTE göra!

Och jag kan slå vad om att alla de som håller på såhär kommer att tjata om att vi måste skaffa ett barn till sedan, för det är ju SÅÅÅÅ SYND om alla ensambarn här i världen som inte har några syskon att växa upp och leka med!

Men till alla er som känner er träffade av det jag skriver just nu har jag bara en sak att säga:
Det här är MITT liv, MIN kropp och MIN ork. Huruvida jag vill ha fler barn eller inte ska ni fullständigt skita i.
Tack för alla bra förslag vad gäller mitt kommande liv, men vet ni vad??? Jag är inte dum i huvudet! SJÄLVKLART fattar jag att livet inte blir detsamma mer när jag väl har bebis i famnen.
En del människor verkar verkligen tro att man skaffar barn helt utan eftertanke eller inlevelseförmåga och jag är så LESS på dessa förmaningar och "jag vet vad jag pratar om så det är bäst att du lyssnar!"-attityd.
För vad vet ni om vårt liv egentligen? Att vi har två hästar ja. De tar en massa tid, ja.
Så "bara" för bebis ska jag göra mig av med hästarna? Glöm det!
Jag är helt och fullt införstådd med att jag inte kan åka land och rike runt med bebis i bilbarnstolen och Jum-Jum i transporten efter, men Jum-Jum är så mkt mer än bara en träningskompis eller tävlingsmaskin.
Han är min kompis, en familjemedlem som jag delar min fritid med och utvecklas tillsammans med. Det betyder inte enbart att jag sitter och rider på fyrkanten i ett ridhus!

Nä skärpning hör ni!

Jag är givetvis tacksam för råd och stöd, men sluta för guds skull upp med att tala om hur annorlunda och enformigt mitt liv kommer att bli!
Ibland kan man undra om ni glömde lyckan över att få barn, och är missnöjda för att ni inte hann göra allt ni ville i livet innan barnet! Och såna tror jag faktiskt att väldigt få utav er är!

/Kastrullhäxan