Jag ska strax springa iväg och borsta tänderna innan jag går ner och backar ut pärlan ur garaget.

Men jag tänkte först skriva några rader här.

Jag är inte den som stannar hemma från jobbet i onödan. Jag trivs på mitt jobb, har bra kollegor och vettiga arbetsuppgifter. Till råga på allt jänar jag pengar på att vara där.
Men nu börjar jag nå gränsen för vad jag klarar av. Kroppen har blivit större och något tyngre. Magen tar emot i arbetsbänkar och när jag böjer mig ner. Det är tungt att lyfta och efter några timmar är jag ordentligt halt och linkar fram likt en pingvin.

Ändå får jag inte havandeskapspenning förrän tidigast 60 dagar före beräknad förlossning. Samma tidsgräns gäller för att ta ut föräldrapenning om jag fattade rätt. Jag som har ungefär 75 dagar kvar till beräknad förlossning måste alltså bli sjukskriven. Och hur det fungerar i samband med graviditet vågar jag inte svara på!

Jag sitter här med en hel hög papper som ska skickas till Försäkringskassan och jag kan bara be till högre makter att jag blir beviljad från den 15 april (som är den dag jag har rätt att söka från).
Men hur jag ska orka i ungefär två veckor till vet jag faktiskt inte. Jag har bitit ihop länge nu, ungefär halva min graviditet och smärtan blir inte mindre även om den förflyttat sig lite från vänster till höger emellanåt.

Smärtan jag känner är normal, många gravida har ont precis där jag har. Många gravida har inget obehag alls.
Jag hade gärna jobbat om min kropp sagt att det funkat, men nu gör det inte det längre.
Det gör för ont helt enkelt.

Men om jag ska bita ihop och fortsätta, för att FK kanske tycker att mitt jobb inte är tungt nog, så undrar jag vem som ska ta emot mig när jag slutligen faller?
Ska mina kollegor dra mitt lass på jobbet då? Ska min sambo bli min privata sjukvårdare här hemma?

/Kastrullhäxan