Foto: Vickan

Må i ömt försvag du taga,

den som ej sin nöd kan klaga,

som ej talets gåva fick.

Det som djuret tacksamt känner,

läs uti dess varma blick.

Jag har ju faktiskt inte talat om att jag skaffat stegräknare.

Det är bara en liten enkel sak som räknar varje steg jag tar och *phu* vad jobbigt det är att komma upp i antalet steg jag ska när man inte har någon vettig sysselsättningen på dagarna.

Nu räknar den här varken med cyklingen eller ridningen som min förra gjorde.

Hur som helst, stegräknaren har legat på bordet några dagar då jag varit lite låg ett tag och int etänkte tvinga mig att komma upp i antalet bestämda steg.

Igår blev det iaf 3530 steg, Hipp hurra! =)

Så har man varit ute och luftat bilen även idag då.

Men det första man möts av är en repa på förardörren. Vad f*n?!

 Den var inte där när jag körde sist i alla fall.

Och så hela vägen från Sörby Urfjäll till att jag svänga av här hemma had ejag en peguet i arslet. Jag trodde nästan att han var på min dragkrok ett tag. Han låg så nära att jag inte såg hans framlyktor i min bakspegel och så trodde jag att han ville köra om för i min vänstra spegel såg jag halva hans bil.

Och ja, jag VET att det var en han. Det syntes tydligt. Yngre man med solbrillor. Jättecool =S

Så trots att jag gasade ifrån honom vid 70-skylten så hann han ifatt mig. När jag blinkade och svängde mot vägkanten och började sakta ner så la han sig precis i rumpan på min bil. Han hade nog kunnat knuffa på.

Någon jag känner kanske? Någon som vill säga mig nåt?

Ni kan ju ta det med mig direkt istället för att försöka skrämmas. Det där var bara ett omoget beteende som får mig att ligga ännu mer på hastighetsbegräsningen, gärna något under den.

Väx upp!

Och förresten: Kolla jag kan parkera!

Nu kan det bli torsdag.

Jag längtar så till min fina sambo kommer hem .

Idag har vi fått ett cd-ställ, precis ett sånt som vi ville ha.

Ett köttfärspaj och morotskaka av svärmor.

TACK SÅ MKT!

Idag klev jag upp tidigt (innan klockan ringde), åt frukost och strax före tio var jag i stallet och började ösa gammal torv ur Brandys box.

När torven var ute (det blev några kärror) så var det bara att hämta varmvatten och börja skrubba.

Först hade jag såpa men sen tog jag Yes istället och skiten satt faktiskt inte så fast som jag trodde att den skulle göra.

Vi spolade ur boxarna med vattenslangen och det blev stor skillnad. Det tog några timmar men det var det värt.

Jag fick dessutom skryta över mitt körkort lite =)

Det var en cyklist som tänkte köra om mig i en korsning också, en väldigt skymd korsning där det är trettio hela vägen. Kanske inte så smart. Vilket pucko!

 Han hade vl fått ordentlig fart från nedförsbacken innan antar jag.

Annars är det bara jättedåligt väder här, det regnar och blåser massor. Usch.

Nä, det börjar bli dags att tänka på refrängen. I natt sover man ju ensam =( Hatar det.

På tisdag får jag i alla fall tillgång till bilen igen.

*Älskar SAAB*

Igår var jag och min sambo iväg och hämtade mitt körkort!

Så nu har mitt gamla ID, med felstavat namn, hamnat i en ficka längre in och i plastfickan sitter mitt nya, rosa körkort. =)

De har kommit med nya körkort nu, de är lite ljusare rosa och har en liten "tittruta". Och de är så FULA!!!

Kastrullhäxan -ägare till Sveriges fulaste körkort.

Vem tror ni anmälde sig frivilligt att hjälpa till vid raspningen? Haha jo jag givetvis.

Såhär blev historien. Kvart över 9 hämtade jag upp L och E vid stallet och åkte bort till betet. Där parkerade jag bilen och så ledde vi hem hästarna.

För er som är intresserade fick jag mellan 3000 och 3500 steg.

Hästarna fixades och donades av veterinär, Gibbe blev jättetrött, Brandy vägrade låta sig påverkas men blev såpass att han skötte sig (men roligt tyckte han inte att det var!) och Limus var någonstans mittemellan.

Sedan körde E upp mig till min bil, jag åkte hem, fikade lite och åkte sedan tillbaka till betet där E hämtade upp mig.

Jag ledde Brandy och Gibbe tillbaka till betet och vilka grabbar det är! Vi mötte en lastbil, som var så snäll att han stannade och slog av motorn (det är väldigt trångt på vägen) och Limus vägrade gå emellan, hennes cellskräck sa verkligen NEJ! Men jag manade på pojkarna, som förvisso undrade varför vi prompt skulle förbi den där jättebilen (Gibbe tyckte att vi kunde stanna och äta istället) men de traskade tappert på.

När hästarna var släppta i hagen körde jag tillbaka E till stallet och hennes bil, där fick jag en grävskopa efter mig lagom till alla rutor och speglar immade igen av regnet.

På med fläkten, hej och hå. Inte vingla på vägen. Jag vet att jag pratade med mig själv.

Vid viadukten fick jag stanna (stopplikt) och jag tror att hela Furuviksparken skulle till Gävle. Det kom så mkt bilar att jag trodde att jag skulle bli stående länge, men grävmaskinen i baken givetvis.

Så fick jag en lucka där jag gled ut och iväg. Inga problem och jag fick ingen bil i baken så då var det ju lugnt. (Nu var dessutom imman borta så att jag såg ordentligt)

Så kommer jag fram till Hemlingbyrondellen, den är ganska vältrafikerad. Jag ser på långt håll att det är en lång kö så jag tar det lugnt och rullar på fyran emot, jag har ju fortfarande ingen i baken som kan bli irriterad. På det viset släpper jag ju också fram bilister som ska svänga in mot Lidl.

Framme i rondellen får jag fritt spelrum (sånt är ju alltid bra, det lönade sig att ta det lugnt tidigare) så jag blinkar och svänger.

En kortare raksträcka kommer där det är 70 men jag håller mig i 60 för att inte komma för nära bilen framför. Jag ser långt fram att det är lång bilkö men att det är grönt så jag förstår ju att jag inte kommer hinna fram till rödljuset. Ligger med kanske två billängder till framförvarande (eftersom jag inte är vaneförare vägrar jag ligga kofångare mot dragkrok) Tror ni inte att det kommer en moped i bussfilen till höger om mig och kör om mig och trycker sig in, ganska nära min motorhuv trots avståndet. BROMS!

Vilket pucko! Jag hade ju lika gärna kunnat köra på honom/henne!

Nu tvärnitade jag inte, men tur att den bakom mig var uppmärksam och att JAG hade bromsberedskap!

Mopedisten gjorde dessutom NÄSTAN en rödkörning. Jag, som lärt mig av mitt misstag på uppkörningen i Sandviken, stannade givetvis och väntade!

Ja jösses vilken dag.

Men detta är till min bästa väninna...

Vickan