Jag och mamma var på en skola och pratade med en lärare som hade varit dum mot mig (denna lärare har jag haft i verkligheten och han skulle ALDRIG ALDRIG ha gjort mig något ont)

Han var inte speciellt medgörlig och efter  att jag fått något utbrott på honom så lät jag mamma sköta det där själv. Jag gick därifrån helt enkelt.

Korridorerna började fyllas av barn som skulle hem och mitt bland dem får jag syn på två tjejer, den ena i svarta byxor, citrongul jacka och grå cykelhjälm och den andra i rosa jacka och ljust hår, som bråkar med en liten mörkhyad pojke.

De sliter en bok ur famnen på honom och han ber att få tillbaka den men de fortsätter bara att retas med honom.

Jag ser ingen vuxen i närheten så jag ropar till dem:

"Vad håller ni på med?"

Varpå bägge tjejerna lägger benen på ryggen.

Jag bestämmer mig för att de ska lämna tillbaka boken så jag springer efter dem. Korrioderen är spikrak och lång och tjejen i citrongula jackan är riktigt snabb, men hon i rosa hinner jag i kapp och fångar upp.

Hon gör inte speciellt motstånd när jag jag leder henne tillbaka, men hon har en riktigt sur min.

"Nu vill jag att du ber om ursäkt" säger jag bestämt till henne

(jag var ju upprörd redan innan eftersom läraren bara skyllde ifrån sig och grejade)  och jag kan säga att när jag såg de där tjejerna retas, eller snarare jävlas, med killen såg jag rött)

"Nä! Det tänker jag inte! Han är ju invandrare!" säger hon surt och korsar armarna över bröstet och minen blir om möjligt ännu surare.

"Det bryr jag mig inte om." svarar jag henne. "Du har gjort fel och ska be honom om ursäkt!"

Väl framme vid pojken, som är jätteblyg, nästan skriker hon "FÖRLÅT" till honom varpå jag tar tag i hennes jacka

"Åja, du kan ju åtminstone försöka mena det!"

Jag börjar förstå att den här pojken inte blev retad för första gången, han är väldigt blyg och tittar mig bara i ögonen när jag inte tittar på honom. Hela han verkar så snäll och go.

Så vänder jag på mig och där, lite gömd bakom de andra barnen står flickan i citrongula jackan och pillar med något (en mobiltelefon?) Antagligen har hon kommit tillbaka för att vänta ut sin kompis och hoppas att jag inte ska få syn på henne.

Men i två stora kliva är jag där, tar tag i hennes arm och nästan fräser åt henne "Var är boken???!!!"

Jag ser på hennes min att hon blev överraskad.

"Jag har den inte!"

"Var är den då?"

"Jag vet inte, jag har den inte!"

"Du ska ha klart för dig att om du slarvat bort den så får ni ersätta den!"

 (Hon letar febrilt i sin väska men hittar den inte)

Jag släpper iväg tjejerna och grabben står kvar oc ser lite skamsen ut fast han inte gjort något fel. 

Jag tar hans hand och skriver mitt tel nr där, för jag har mina misstankar om att tjejerna skulle stjäla lappen av honom om jag gav honom en sån med mitt nummer på.

"Nu berättar du för din lärare om boken, och om hon eller han inte tror dig så ringer du mig så kommer jag och berättar hur det ligger till, ok?"

Pojken nickar till svar och jag ser böran till en tår i hans ena ögonvrå.

Jag vänder mig till flickorna som står kvar bakom och säger:

"Och ni får ersätta boken om ni inte hittar den."

De står med nedböjda huvuden bägge två.

Därefter lämnar jag dem och letar efter mamma, henne hittar jag i läarrummet (fråga mig inte hur jag hittade på den där skolan för jag har aldrig gått där själv IRL) och hon pratar med några lärare.

Jag väljer att genast ta upp det jag just varit med om nere i korridoren.

När jag berättat hela historien så säger jag "Han fick mitt nummer och han skulle ringa mig om ingen trodde honom om boken. Det är inte han själv som slarvat bort den, utan tjejerna"

Lärarna lovade att tro honom.

-------------------------------------------------------------------------------------

Hur ska man tolka den där drömmen då?

Jämt ska jag skydda de svaga.

Och vilken skitunge som inte ville be om ursäkt för att pojken var invandrare! Det spelar ju ingen roll! Hon gjorde fel, oavsett hans nationalitet! *morrar ilsket*

Hur uppfostrar föräldrar sina barn nuförtiden egentligen? =)