Direktlänk till inlägg 30 mars 2009
Alldeles nyss sjönk jag ner i tankarna och flöt iväg en stund...
Eftersom mitt liv är så perfekt, världens snällaste sambo, jobb (visserligen bara på deltid), bil, häst, katt, hem osv osv osv så har jag ingen rätt att vara olycklig, eller?
Ibland känner jag mig som Bree i Desperat Housewives. På utsidan är allt så underbart och perfekt, men inne i hjärtat kan det kännas annorlunda.
När någon frågar hur det är så ler man och svarar automatiskt "bra"
När får man och när får man inte vara olycklig?
De senaste dagarna har jag känt att jag balanserar lite grann när det gäller mitt humör.Jag kämpar fortfarande mycket med mig själv. Framförallt den där lilla detaljen att en åsikt om någon som jag har gjort faktiskt inte speglar vad personen som utt...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 | 29 |
|||
30 | 31 | ||||||||
|