För tillfället har jag tappat gnistan lite. Den åter vänder nog snart, men det är så trist när man inte kan gör anågot utan måste vänta ut situationen och hoppas på det bästa.

Just nu sitter jag och försöker få i mig lite mat, men det tar bara emot. Usch! Måste försöka få ner lite till i alla fall så att jag orkar med dagen.

Det är lite turbulens runt omkring mig nu, ni behöver inte oroa er för det reder nog ut sig, men det är att jag är så orolig för alla andra.

En blir utmätt av kronofogden, bästa kompisen är inblandad i en olycka och bryter benet, bästisen har bekymmer på sitt håll och så är det lite annat smått och gott som vi inte behöver dra upp här i klartext. Förstår ni att jag är orolig för er???   Ni är ju ta mig tusan bland det bästa jag har och jag behöver er! Ni är jätteviktiga för mig och jag lider med er när ni inte har eller mår bra!

Jag ser människor som gör varann så illa och jag ser människor som gör sig själva så illa. Jag blir så ledsen för det är så onödigt! Lite eftertänksamhet skulle kunna rädda många hjärtan från att krossas, men vissa (många?) verkar inte fungera så, utan de tänker bara på sina egna käsnlor här och nu.

När människor som vi älskar gör dumheter så måste vi sätt aner foten, det är jättejobbigt, men man måste göra det för att visa att ett sånt beteende inte är acceptabelt.

Det är så svårt att säga ifrån, man är så rädd att förlora något/någon man älskar så ofta väljer man istället att bara vara helt tyst och låtsas som om inget hänt. Jag ser andra göra det, och jag har själv gjort det.

Hela livet är som en balansgång, för det är viktigt att inte vara alltför tuff och principfast och envis också. Att säga ifrån men inte dra ut det i evighet. Alla gör misstag och har man sagt att man ska förlåta så bör man också göra det så att det inte kommer fram igen och igen och igen och aldrig får något slut.

Nej, nu ska jag sluta svamla, försöka få i mig lite mer mat och sedan byta om för att följa med en kamrat och hennes häst till ATG-Kliniken. Det är bara att hålla tummen och hoppas på det bästa.

/Kastrullhäxan  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morse väckte sambon mig 04.30.Sådana mornar undrar man varför man har häst egentligen...Men jag lyckades ta mig ur sängen, krypa i kläderna och få en smörgås i magen.Sambon fixade Julie (gissa om hon var trött!) och 05.20 hämtade vi upp C för vidar...

De senaste dagarna har jag känt att jag balanserar lite grann när det gäller mitt humör.Jag kämpar fortfarande mycket med mig själv. Framförallt den där lilla detaljen att en åsikt om någon som jag har gjort faktiskt inte speglar vad personen som utt...

      En hund som jag hade hand om och som jag saknar otroligt mycket.Även om  hon hade sina sämre sidor så vet jag att jag aldrig får en sån hund igen.Lisa Katinka Johansson.Jag saknar dig hjärtat.  /Kastrullhäxan ...

För bara en liten stund sedan kom jag på att det är 5 år sedan jag var till Fjugesta och hämtade Jum-Jum.Då visste jag fortfarande inte att han en dag skulle bli min alldeles egna eller att vi skulle starta ett SM tillsammans, eller att jag skulle ly...

Eftersom Vickan var här nyligen så fick jag rota ordentligt i arkivet för att hitta en bild på mig OCH en vän.Jag har en förmåga att bara hamna på bild när jag sitter till häst av någon anledning. Jag hittade i alla fall denna:   En bild som är sna...