Eftersom vår stallägare är bortrest så är ansvaret för stallet lite mer fördelat på oss hyresgäster nu.

Och idag när vi kom var det säkert en dm snö på hela stallbacken så jag och min kära sambo letade reda på snöslungan och fixade till det.   Ingen av oss har hanterat en snöslunga innan, så det var rätt intressant ska ni veta!  

Min kära sambo körde den och det var TUUUUNGT må ni tro! Dessutom skottade han in mig i stallet, jag kom knappt ut genom dörren för all snö som låg där!

Våra hästar kan snart kliva över staketet för vi har så hög snö, det får verkligen inte komma något mer nu! Tur att de har respekt för staketet i alla fall!

Allram (148 cm i mankhöjd) och Lee försöker skritta lite på ridbanan som är oplogad.

  Jum-Jum (137 cm i mankhöjd) stannade på ett ställe där det inte var riktigt lika djupt.

Min medryttare har bestämt sig för att sluta då hennes studier tar så mkt tid, och jag har redan börjat fundera på om jag känner någon som kan ersätta henne -för hjälp behöver jag!

Jag frågade då en väninna och hon var i alla fall nyfiken på min gula klump till häst så vi får väl se. Inget är bestämt än, men i teorin så kommer allt bli toppen!

För övrigt har jag och min kära sambo diskuterat städningen här hemma. Han upplyste mig om att städning minsann bränner fett. Jag tolkade det som att han tycker att jag är tjock! Taskigt!

Sedan sa han att jag är dum ibland också. Så nu är det bäst att han ligger på och gör bra saker resten av kvällen för annars får han sova i gästsängen ensam i natt!

Vi har lasttränat idag och Jum-Jum gör det väldigt rutinerat. T.o.m min sambo har skickat på honom idag (det fungerade efter att min sambo förstått att man inte kan hålla i grimman med samma hand som man har en godis i, haha!). Det känns riktigt bra. Det är att åka bort och lastträna som vi behöver göra nu. Någon som lånar ut sin stallbacke någon timma?

Nu är det dags att kvällsfika lite och sedan sova. I morgon förmiddag ska pålle skos och jag lär nog bli kvar i stallet läääääänge om jag känner mig själv rätt. Samma sak varje gång. Sedan är det bara hem och laga mat (jag minns faktiskt hur man gör, tro inget annat!) innan sambon drar till Skåne igen. Jag hatar när han åker bort för det blir grymt tomt här hemma, men sånt är livet och detta visste jag om innan vi flyttade ihop. Så det är bara att bita ihop o försöka se glad ut. På lördag sa vi vara barnvakt, det ska bli riktigt intressant -framförallt med tanke på att min sambo har lovat att JAG (som ska jobba natt) ska vara den "riktiga" barnvakten. Nåja... Det blir väl att se till att Jum-Jum är på gott humör och sedan önska mig bra väder så vi kan rida iväg en sväng. Det brukra göra denna tjej nöjd!

För övrigt fyller min farfar 90 år snart. Hej och hå. Jag vet inte ens om jag kommer kunna pka ner och hälsa på.

Nej... Over and out!

/Kastrullhäxan  

Alla ni som gör andra människor ledsna, och som sedan struntar i det, jag hoppas att ni skäms!

Jag fattar inte hur man välja såna ord som sårar andra, eller att man ens kan välja att säga något taskigt inför någon annan -om man nu inte väljer att säga det till personen med en gång.

Idag har jag varit ute på min värsta ridtur någonsin. Precis innan vi skulle vända hemåt så började snön ösa ner och när vi väl var på Mårtsbovägen där hästarna kunde gå utan att sjunka ner i djupsnön så yrde snön så mkt att vi inte kunde titta framåt! Det vara bara att krypa ner djupt i jackan och blunda och hoppas att hästarna gick rakt fram. Jum-Jum fick något litet ryck och tyckte att vi kunde dra för kung och fosterland hem, så vi fick gå före Limus en stund så att hn kände att han kunde vara trygg med det som kom bakom.

Det är så synd att han är så här ibland, för det är grejer som behöver försvinna innan jag kan påbörja någon ordentlig inkörning av honom. Det är inga stora grejer som han gör, men ingen vet ju hur han reagerar när det hänger en vagn bakom också!

För övrigt har jag en massa "måsten" nu igen. BLÄ!!! Hungrig är jag dessutom så jag är på väg att bli elak.    Jag vill ha mat och det är snabbt, men först måste vi åka förbi och ta in våra hästar som står ute i snöyran.

/Kastrullhäxan  

Jag måste bli bättre på att ta lite bilder så att bloggen blir intressantare att läsa och titta på.

Livet är väl som vanligt antar jag. Det är måsten hit och måsten dit och ja... En massa jobbiga saker att ta tag i. Det är mkt lättare att vara liten och bara få leka och så hämtar mamma en när det är dags att åka hem  

Idag har jag i alla fall ringt både försäkringskassan och varit in och fått tillbaka pengarna på mina thermobyxor som gick sönder häromdagen.

Försäkringskassan upplyste mig om att jag har 237 ersättningsdagar kvar. Jag måste kolla upp det här lite djupare så att allt blir rätt, men det var ju annars ett väldigt glädjande besked. Förut har ju klangen varit att jag bara har några enstaka dagar kvar, och nu har jag plötsligt nästan ett helt år till!   Njae.... Det heter ju så fint att "Om det låter för bra för att vara sant så är det säkert det också" och lite så säger min magkänsla nu. Så detta ska rotas djupare i!

Byxorna var det i alla fall inga problem att få pengarna tillbaka för. Jag hade kvitto och de konstaterade i butiken att blixtlåset är helt trasigt. Skittråkigt, tycker jag, eftersom jag tyckt hemskt mkt om de där byxorna. Nu är det bara att hoppas att det inte blir superkallt igen, för det blir nog inget nytt vinterställ förrän nästa vinter. Och då blir det antagligen en overall.

Sedan har jag ju varit ute och ridit min busiga häst. Han har en pigg period nu och jag hoppas att det håller i sig. Idag fick jag vara med om en bockning som hette duga. Jag högg tag i manen och när jag landade i sadeln igen så upptäckte jag att jag nästan fått tag i hans öra.  Så tokigt det kan bli!

Jag red i allroundsadeln idag. Tänkte att ombyte förnöjer och jag har ju ridit i den bomlösa de sista gångerna. Min sambo tycker ju att jag ska rida i dressyrsadeln men den är ju så kall den här årstiden! Annars är ju den bäst!  

Varmast är ändå den bomlösa sen jag fixade fårskinnet att sitta på  

Jobbat har jag också gjort hela helgen. Fötterna är inte glada på mig efteråt, men jag försök se fram emot löningen.

Bäst av avsluta nu. Ha det gott!

/lKastrullhaxan  

Så då var diskussionen om Jum-Jums övervikt igång igen.

Underbart att folk som inte ens har sett hästen live vet något om hans mående och mitt sätt att ta hand om honom.

Men jag blir faktiskt ledsen, för om det är någon eller något som jag kämpar för här i världen så är det min lilla häst. Och när han mår dåligt så gör jag också det!

De som känner mig vet att jag är hästmänniska i själ och hjärta och att jag fakiskt bryr mig.

När jag försöker förklara för de här människorna så får jag bara tillbaka att övervikt dödar, och att det är få hästar som faktiskt svälter ihjäl.

Det vet jag, och det har jag aldrig förnekat. Men jag tycker fortfarande inte att det är rättvist att tvinga en häst att avstå livsviktiga ämnen för den sakens skull. Givetvis ska man inte blunda och mata sin redan överviktiga häst, men när man hittar en balans som fungerar så tycker jag att man ska hålla sig till den.

Jag har under senaste tiden haft hästkunniga människor ute i stallet som tyckt att hästen i fråga är fin, och det är INGEN som har sagt till mig att jag står och matar min häst till döds. Herregud, han får ju knappt ett äpple extra!

Jag tycker inte att jag ska behöva stå och försvara mig och förklara mig.

Jag lämnade tillslut diskussionen och använde för första gången i mitt liv ignorerafunktionen. Trist, men sant!

Självklart är det ok att komma med råd och tips, men när man envist vill hävda att någon annan gör FEL, utan att man själv har någon egentlig fakta bakom -då blir jag irriterad.

Jag har körkort och jag har lyckats tigga till mig bilen, och så säger sambon: "Du tänker väl inte åka någonstans?"

Ehhhh??? Varför ska jag ha bilen om jag nu inte får använda den?  

I måndags flyttade Brandy för sista gången. Han blev en änglahäst och galopperar nu på de evigt gröna ängarna. Min tröst ligger i att hans tid var kommer och att han var klar här. Det här var det bästa för honom, även om det är jobbigt för oss som är kvar.   Farväl Brandy!  

Jum-Jum har varit iväg och dressyrdebuterat .eller i alla fall försökt. Vi behöver inte prata mer om det utan kommer igen nästa gång istället.

Idag har jag pysslat om honom i stallet. Hade honom lös och visst är han lite nyfiken och så, men jag bara ställer tillbaka honom och han har skött sig bra. Han tyckte nog att det var riktigt skönt att bli så mkt ompysslad nu. Det blir ju lätt att man bara drar av täcket, drar ett drag med borsten och kollar hovarna nu när det är mörkt och kallt, så han förtjänade verkligen lite extra pyssel. Och han är ju så söt när man står och borstar baken, eller sitter på huk och rengörhovskägget, och han vänder på sitt underbart fina huvud och tittar efter en!   Mitt hjärta smälter!

För er som inte har upptäckt det så har min kära sambo skaffar sig en Facebook. Han förstår inte riktigt alla funktioner än, men vem gör det?! Jag har taggat nästan 100 bilder på honom tror jag. Haha, bara för att vara busig!

På lördag ska jag jobba, och på söndag är det hopptävlingar som jag vill gå o se, men jag misstänker att jag inte kommer att orka   Lite ledsen i ögat blir man ju, men jag får försöka se framåt. Snart jobbar jag ju inte så mkt mer helger och kvällar och nätter.

Ang. nya jobbet så har det begärts (heter det så?) 75% för min del. Det vore verkligen kanon! Så håll tummen gtt folk!

Jaja, nu är det nog dags att avsluta bloggandet en stund. Ha det gott!

/Kastrullhaxan