Jag skrev ju inte så mkt igår, mer än att jag tagit ett beslut.

Jag var i alla fall till min läkare igår. Detta efter att jag ringt henne för ca 2 veckor sen och bett om hjälp.

Jag pratade med henne om hur jag mår och känner och reagerar på saker omkring mig och vi bestämde att jag ska höja upp dosen medicin lite till och att jag ska vara sjukskriven ett tag.

Jag tror att många kanske har svårt att förstå det här. Som deprimerad behöver man ha sällskap och rutiner för att inte sjunka längre ner i depressionen.

Men just nu behöver jag ett avbrott eftersom jag inte längre fungerar på min arbetsplats. Nu behöver vi inte gå in närmare på det. Ni som behöver ha fler detaljer kan få det över telefon av mig.

Jag har fått jättebra respons och stöd från min arbetsplats och det är jag givetvis jätteglad och tacksam för!  

Jag är hur som helst ordinerad att INTE sitta hemma och grubbla. Helst ska jag vara i stallet hos min häst eftersom jag fortfarande fungerar där och kan andas ut. Att jag dessutom har en häst som älskar mig och som tycker om uppmärksamhet gör det bara ännu bättre att vara där.

Så om ni har tid att umgås lite, bara sitta över en kopp te och babbla lite, eller gå på promenad kanske, så hör av er.

Själv kommer jag försöka hålla mig lugn och inte sväva ut för mycket. Jag är sjukskriven för att jag ska kunna fylla på mitt förråd med kraft och styrka och det är mitt första mål.

Förhoppningsvis blir det lite trevligare vind här under dagen (fast det verkade inte så när jag kollade på vädret) så att jag och Jum-Jum kan gå på promenad eller skritta ut en sväng.

Förresten, jag fick frågan om det är jag själv som har valt att bli sjukskriven.

Och det är ju inte så att jag bokstavligen bett om en sjukskrivning, men min läkare har inte heller tvingat mig under pistolhot.

Det här är helt enkelt en överenskommelse mellan mig, min läkare och min abetsgivare.

Och tanken är att jag ska kunna komma tillbaka till min arbetsplats och känna mig lite mer säker.

Jag har ingen aning om hur ni andra tänker om sånt här (men min depression hjälper mig gärna att hitta på vad ni anser!) men det spelar egentligen ingen roll.

Ni som tycker att det är löjligt har inte varit i min situation och vet ingenting.

Vad vore jag utan alla mina fina vänner, min underbara sambo och mina fantastiska djur? Ni ger mig energi, ork och kraft tillbaka. Ni får mig att kliva ur sängen varje morgon. Tack för att ni är ni.

/Kastrullhäxan  

 

Kattis

25 januari 2011 15:43

Låter som en väldigt klok läkare, skönt att höra.
Klokt av dig med istället för att köra på och kanske sjunka djupare så att stallet inte heller funkar.
Hoppas verkligen det blir bättre nu för dig!

Kastrullhäxan

25 januari 2011 22:08

Tack så mkt!
Det hoppas jag också, för egentligen så vill jag jobba. :)

 

...

25 januari 2011 17:23

Du får det nästan alltid att låta som att det bara är din häst som gör dig lycklig, Gör inte din sambo dej lycklig eftersom att du nästan aldrig skriver om honom???

Kastrullhäxan

25 januari 2011 22:07

Självklart gör även min sambo mig lycklig, men han vill inte bli uthängd i min blogg stup i kvarten.

 

Kicki

25 januari 2011 18:53

Får du tråkigt kan du ju komma till Ockelbo och hälsa på :)

Kastrullhäxan

25 januari 2011 22:08

Tack fr inbjudan!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morse väckte sambon mig 04.30.Sådana mornar undrar man varför man har häst egentligen...Men jag lyckades ta mig ur sängen, krypa i kläderna och få en smörgås i magen.Sambon fixade Julie (gissa om hon var trött!) och 05.20 hämtade vi upp C för vidar...

De senaste dagarna har jag känt att jag balanserar lite grann när det gäller mitt humör.Jag kämpar fortfarande mycket med mig själv. Framförallt den där lilla detaljen att en åsikt om någon som jag har gjort faktiskt inte speglar vad personen som utt...

      En hund som jag hade hand om och som jag saknar otroligt mycket.Även om  hon hade sina sämre sidor så vet jag att jag aldrig får en sån hund igen.Lisa Katinka Johansson.Jag saknar dig hjärtat.  /Kastrullhäxan ...

För bara en liten stund sedan kom jag på att det är 5 år sedan jag var till Fjugesta och hämtade Jum-Jum.Då visste jag fortfarande inte att han en dag skulle bli min alldeles egna eller att vi skulle starta ett SM tillsammans, eller att jag skulle ly...

Eftersom Vickan var här nyligen så fick jag rota ordentligt i arkivet för att hitta en bild på mig OCH en vän.Jag har en förmåga att bara hamna på bild när jag sitter till häst av någon anledning. Jag hittade i alla fall denna:   En bild som är sna...