Jag startade dagen med en rivstart på jobbet, två timmar innan ordinareie arbetstid. Dettaf ör att vi skulle ha någon som helst chans att hinna med över huvudtaget.
Lagom till vi ska ta en morgonfika får jag jordens blodtrycksfall. Hej och hå vad det snurrade ett tag. Jag lev tvungen att sätta mig ner en stund. Riktigt läskigt! Tur att det ger med sig rätt fort i alla fall.

Sedan visar det sig att stora ugnen är trasig. Grattis till oss som har hundra saker att göra i ugnen idag!
Så det har varit ett ganska rejält pyssel med grytor på spisen och omorganisera saker...

Nu är jag i alla fall anmäld till en kurs som handlar om mat och allergier. Kul att man får chansen att utbildas och utvecklas och bli bättre. Jag är i och för sig redan väldigt, väldigt bra, men liiiite bättre kanke jag kan lyckas bli ändå! 

Det "roligaste" är att kursen är i Stockholm... Jag ska åka tåg dit. Om jag nu lyckas lösa ut biljetten alltså... Haha, en sån sa kan vara ett helt företag ibland. Det är ju liksom inte jag som ska betala, utan min arbetsgivare. 
Snacka om att man har tur som har en arbetsgivare som vill lägga de resurserna på en. Och så tycker folk att det är konstigt att man stannar i yrket och inte blir något "finare".
Men jag värdesätter andra saker helt enkelt. Jag bryr mig inte så mkt om ifall mitt yrke har status eller inte, så länge jag trivs själv. Och där jag är just nu fungerar det himla bra! Världens goaste kollegor som lyssnar oh bryr sig! Ibland spyr jag lite galla, men för det mesta berättar jag nog mest roliga saker!

Just nu ligger min sambo och blundar på soffan. Jag funderar allvarligt på att väcka honom. Kanske vi hinner ta en kvällsrunda med hästarna?

/Kastrullhäxan  

Åhhh jag vill ta nya bilder NU! Främst på hästarna. Förra året knäppte jag massor v bilde rpå Jum-Jum men nu har det inte blivit särskilt mkt alls. Det är mörkt hela tiden och halvdassiga bilder känns sådär lagom kul.

 Istället har jag roat mig med att knäppa kort på magen, men de tänker jag inte lägga ut här. Inte de bilder jag har tagit hittills i alla fall.

Mamma har sett dem och tror att jag väntar tvillingar. Jo tjenare! Glöm det!

Pappa däremot tror att det blir en tjej. Vi får väl se!

Igår roade jag mig med att ta kort på sambons mage, han stod och spände ut den för allt han var värd. Den bilden skickade jag till min Facebook och kommentarerna och gilla-markeringarna lät inte vänta på sig!

Hihihi. Usch vad jag är elak som lurar mina kompisar så! 
----   ----   ----   ----

Och ni som läste min blogg igår:

http://www.tidningenridsport.se/Nyheter/Sverige/2012/1/Anrell-backar---och-leds-runt-manegen/

/Kastrullhäxan  

Denna kommentaren hade jag fått idag.

(Jag vet inte huruvida ett svar syns när jag lägger det under kommentaren, det är anledningen till att jag lägger det här)

"Vill inte vara anonym som du verkar tro, kan ärligt säga att jag bara bryr mig om din häst och även om du vill förneka det gillar han mig. Jag tänker inte skämmas att jag läser om honom här när det är enda platsen jag kan läsa om honom, o honom har jag alltid varit brydd och duktig med så där kan du säga vad du vill men anonym känner jag inte att jag behöver vara så du vet!"

Var får du allt ifrån? När har jag förnekat att han gillar dig?

Jag kan ärligt säga att jag inte på rak arm kan komma på någon alls som han inte gillat. (Inte ens veterinären som ger honom sprutor, böjer ihop hans ben och grejjar inne i hans mun).  Det ligger liksom inte i hans natur att vara sån. Men bra att du känner dig lite speciell i alla fall. 

Jag hade snarare blivit förvånad om han plötsligt vänt dig ryggen och skitit i dig...

Nu har du i alla fall inte med honom att göra längre, så du får mysa i det jag väljer att dela med mig av här. Mig spelar det som sagt ingen roll.

..................................................

..................................................

..................................................

......................................

I övrigt är jag superglad över att Rolf-Göran Bengtsson fått Jerringpriset! Vilken snubbe!
Sen att det finns några människor som måste göra sig löjliga och påstå att ridning inte är någon riktig sport, för hästen gör jobbet och ryttaren åker med. Jo, tjenare! Här snackas det vitt och brett från folk som inget vet!
De här människorna tror att hästarna bara är 500-600kg mesigt larveri som gör precis som vi säger. De kan själva räkna ut vägen på banan och avgöra vilket tempo det ska gå i.
Men då antar jag att rally, speedway och liknande inte heller är några riktiga sporter. Det är ju bara att gasa och styra, eller??? 

Ridsport är Sveriges näst största sport (bara fotbollen är större). Det är verkligen på tiden att många fler sportnördar får upp ögonen för att vi också är en del av det aktiva Sverige!

-----------------------------------------------------------------------------------

Slutligen: Kolla detta:

http://www.aftonbladet.se/vader/article14222140.ab

Och nej, det är INTE länsväg 292 utan Bredforsvägen. Jag åkte själv förbi just den lastbilen några timmar tidigare när jag var på väg till jobbet, och de höll på att bärga den när jag åkte hem ifrån jobbet samma eftermiddag.
Det var verkligen isbana hela vägen. Är så tacksam över automatväxeln på bilen som sakta, sakta driver mig framåt samtidigt som 4-hjulsdriften gör det hela något stadigare. Men ingen bil är bättre än den förare som sitter i, och tyvärr håller många alldeles för hög fart i dagens läge.
Man tror att man är skyddad med airbag, antispinn, ABS och alla moderna tekniska prylar. Men när det blir riktigt, riktigt halt så finns det bara en enda sak som verkligen är ett vettigt skydd: Rejält sänk hastighet!

Jag blev sen, väldigt sen till jobbet, men hellre det än att jag varit en av alla de som suttit i diket.

Till och med sandbilen hade åkt av. Och som ni ser, reportern åker skridskor på vägen. Det hade han kunnat göra hela vägen fram till Söderfors om han velat.

/Kastrullhäxan  

Under 2012 ska det komma en film som heter War Horse. Den ska vara regisserad av Steven Spielberg.

Hela berättelsen är skriven av en man som heter Michael Murpurgo och handlar om hästen Joey.

Året är 1914 och första världskriget tar sin början. Hästarna behövs i kriget och snart har Joey värvats av armén för att dra deras kanoner och transportera deras sjuka och skadade soldater.

Joey har dock en vän, Albert. Albert är en pojke som bor på gården där Joey funnits. Albert är dock alldeles för ung för att ta värvning i armén och Joey får ge sig ut i kriget utan sin Albert.

Jag läste någonstans (HästMagasinet? Ridsport?) att boken bara finns på engelska, men det är inte sant. Jag har själv läst den på svenska och sitter med boken framför mig nu. På svenska heter den dock Joey och den bok jag har är utgiven av Disneys Bokklubb (Ritchers förlag tror jag) redan 1985.

Nu ska den dock komma på film, och med tnake på hur bra jag tyckte att boken var, så kommer det att bli en film värd att se!

Råkar ni ramla över boken någonstans -LÄS DEN!

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

För övrigt har jag ju varit på hjärtmottagningen och kollt mina prover och resultat.
Det finns bara en sak som de lyckats se -Jag är friskare än de flesta andra gravida kvinnor!

Blodproverna påvisar en frisk kvinna. Det enda som fanns var ett lågt blodsocker, men jag var ju fastande sen rätt många timmar tillbaka så det är inget konstigt. Njurarna verkar fungera precis som de ska, och jag har inga förhöjda levervärden!

EKGet som jag lämnade visade ett hjärta som slår i rätt takt, inte hoppar över något och inte heller lägger till några extra slag.
Så nu håller jag på att dra ner på min blodtryckssänkande medicin och ska få en maskin som mäter mitt blodtryck under 24 timmar. Jag har fått papper om hur den fungerar. Jag ska bara bära den på mig och se glad ut typ...

Nåja, det verkar inte som om någon behöver bekymra sig något djupare för mig i alla fall.

..................................................
..................................................
..................................................
..................................................
.......

Nu måste jag bege mig till stallet om det ska bli något alls av den här dagen.

Ha det fint!

/Kastrullhäxan  

Idag är det onsdag och jag sitter hemma och väntar på att klockan ska gå så att jag får väcka min älskade sambo.

Han kom nämligen hem från Skåne i morse och behpver sin skönhetssömn.

Idag är det dags för mitt besök hos hjärtmedicin. Jag ska lämna ett vilo-EKG och lite såna grejer. Vi får väl se vad de vill hitta på och kolla.

Än så länge är jag inte nervös i alla fall.

I förrgår var jag och lämnade ett blodtryck. Det var nu nere i 130/80 vilket gav mig en nöjd barnmorska. Jag har, sedan jag började med medicinen, haft två blodtrycksfall. Lite läskigt, men jag har kunnat hantera det.

Jum-Jum är som en klocka igen. Älskade häst. Vi har haft en del duster om hur man uppför sig när man leds in från hagen, men numera har han uppmärksamheten riktad mot mig och sköter sig hur bra som helst.

I lördags satt jag faktiskt upp och red en sväng, bara i skritt. Lite kallt om tårna men så efterlängtat! Dock fick jag riktigt ont i bäckenet. Trist, men så är livet.

Det är ingen idé att beklaga sig över graviditeten. Folk verkar tro att man inte önskar sitt barn och lite allt möjigt konstigt. Så är det inte alls, men nog tusan tycker jag att det är trist att jag inte längre kan göra det som legat mig varmast om hjärtat fullt ut. Jag är i stallet och umgås med både hästar och stallfolk, men det går så långsamt för mig nu när jag inte kan bära och så. Jag får fylla vatten i dunkar och dra i skottkärran.

Igår packade jag faktiskt hösilage, men då har jag sån tur att en kaka väger 3 kg och Mulle äter ju 3+4kg. Det där sista kilot lyckades jag dra av skapligt enkelt. (För er som undrar så äter våra hästar halm ute i hagen)

Jum-Jum verkar fungera bra ihop med nya medryttaren. Det verkar som att alla i stallet har fått tag i vettigt folk. Det jänns jätteroligt och spännade! Nu ska det bara bli ordning på ridvägarna så att man kan göra något annat än att skritta på alla setlfrusna vägar.

Det har också startats en grupp på Facebook där vi kommunicerar lite grann med varann. Inget gruff och groll, utan mer att vi talar om för varann att vi ska ut på en tur och andra kan följa med om de vill.

I sommar har ju funderingar på att måla stallet, åtminstone den del som fortfarande är omålad. Jag ä rju hemma i sommar i alla fall, och bara jag får knatten att sova i vagnen utanför (för den vill nog inte andas in målarfärgsdoft) så kan jag måla. Det känns verkligen roligt och inspirerande!

Här om kvällen låg jag och tittade på Schindlers list, en riktigt bra och gripande film som handlar om andra världskriget och förintelsen av judar. Helt sjukt att det faktiskt har hänt, och att det fortfarande finns folk som kan tänka sig att göra det igen. Varför inte bara hålla sig på sin kant och låta andra vara?

Nej, jag misstänker att de som har såna här tankar tycker att jag aldrig kommer att kunna förstå...

Häromdagen pratade jag och sambon också om min depression. Han tyckte att det märktes väl att jag är bättre. Förut pratade jag om att säga upp mig, att jag inte orkade mer osv... Nu pratar jag om att vidarutbilda mig inom yrket, lära mig mer och nya saker och komma vidare "i kärriären".
Låter väl bra?

Nu ska jag smita iväg och läsa min kallelse, igen, och se till att få något i magen och ev ta en dusch, eller kanske ett varmt, härligt bad?

Ni får ha det så länge!

/Kastrullhäxan  

Det blev en liten tur med vagnen igår. Jum-Jum är så duktig!
Bakom kolonierna har de flyttat på en sten, så det var med nöd och näppe som vi kom emellan, men Jum-Jum är ju en pärla och skötte det gallant!

Sedan plockade vi ihop lite tvätt och två täcken fick följa med hem. Jag fattar inte hur Mulle gör, men täckena är verkligen genomskitiga efter att han haft dem -på både in- och utsida!

Nåja, de blev i alla fall mycket renare efter en vända i tvättmaskinen.

Nyåret firades här hemma framför TVn. Rätt skönt faktiskt. Pyret är ju inte alls förtjust i raketerna och smällarna och tidigare år har han sprungit och gömt sig, men igår gick han efter oss och ville vara nära istället. Han fixade det faktiskt rätt bra får jag säga, även om det var en något stel katt som låg hos oss periodvis.
Lumi däremot är inte ett dugg rädd. Hon satt i fönstret och kikade ut. Skönt att hon är så cool när Pyret blir så rädd. Jag tror att det varit ännu värre för Pyret om även Lumi hispat upp sig.

Idag har jag ingen aning om vad dagen har att erbjuda. Köpis är stängt och hästen har jag lånat ut.

Jag köpte en ny kalender åt hästen igår förresten. Lagom till jag börjat skriva i den så upptäcker jag att den sträcker sig från juli till juni. Skitdåligt! Men nu är det försent att lämna in den....

Men jag har alltid lite småplock att grejja med. Just nu är det saker inför årsmötet med DGFF som ska planeras och fixas. Just nu känns det lite mäktigt, men förhoppningsvis lugnar det ner sig snart.

Nej, nu ska jag ha lite mys i soffan med sambon.

/Kastrullhäxan