Nu är fredagskvällen här och jag tror att sambon satt i sig en hel påse popcorn själv. Jag var dock duktig och drack en kopp te istället.

Idag har varit en lite halvtuff dag. Först har jag haft ganska ont i bäckenet, antagligen efter gårdagens ridning. Men det är värt det kan jag lova! Det verkar dock som om jag får planera min ridning efter mina ledighetsdagar så att jag inte har jätteont när jag ska jobba.

Var ju på ultraljud på förmiddagen. Allt såg ok ut så vi åkte hem en stund, för att sedan åka tillbaka igen på eftermiddagen och hämta maskinen som ska mäta mitt blodtryck under 24 timmar. Fick instruktioner och hjälp att fästa maskinen. Så nu har jag en sån där "manschett" (eller vad de kallas) runt armen. Från den går det en gummislang upp runt nacken och sedan ner över magen ner till maskinen som sitter i ett bälte runt midjan.

Den mäter blodtrycket en gång var 20e minut. (Fast den har betett sig lite konstigt. Vid ett tillfälle måste den ha missat en gång för det tog jättelång tid innan den mätte och sedna mätte den med väldigt kort intervall istället två gånger på rad)

Därefter var det bara in en sväng på Max, moffa i sig en hamburgare och sedan hem och byta om (det var ett helt projekt med den här dumma maskinen fäst vid kroppen!) innan vi begav oss mot stallet.

För en gångs skull fick jag träffa min gling i dagsljus. När vi kom såg jag att Allram stod inne i vindskyddet och Jum-Jum stod utanför och busade med honom. Kul att se att de kan vara riktiga kompisar också!
Jag hann inte mer än runt stallet så kom tåget farande och då såg jag hur alla tre hästarna kom i full galopp genom hagen. De är ju inte alls rädda för tåget egentligen utan hade det nog mest bara som ursäkt för att ta en busgalopp genom hagen.
Men så fick de syn på att jag studerade dem. Då stannade de genast precis som om "Vi har minsann inte gjort nåt!"

Haha, vilka tokar! För mig får de busa precis hur mycket de vill så länge det är på busnivå och ingen kommer till skada.

Efter att ha fixat stallet tog vi in den gule (och vilken jättepuss jag fick av honom när jag gick fram. En jätteblöt snöpuss mitt på kinden) och min kära medryttare fick greja till stor del själv med den utrustning som ska på innan transportering av häst. Hon fick också lasta honom.
Jag vill ju att hon ska känna sig delaktig i honom, hela vägen liksom. Och hon har ju ett intresse som ligger utanför själva ridningen och det tycker jag är viktigt att förvalta! För jag behöver ju hjälp med andra saker än enbart motion av den lille gule. Som det är just nu för tillfället så kan jag kratsa hovarna på en häst -om jag vill spendera resten av dagen gående ihopvikt på mitten.

Jum-Jum skötte sig bra, och vi tog oss hela vägen till Lervik där vi lastade ur och Jum-Jum blev så glad när han fick syn på de andra hästarna som han skulle träna tillsammans med.

De satt upp inne i ridhuset och skrittade fram. Jum-Jum var en av de minsta i gruppen men skrittade på bra och hade inga problem att hänga med de andra.
Men varje gång de skrittade förbi spegeln saktade han ner, kikade på sig själv under lugg och gnäggade... Är det inte typiskt honom?

Jag tyckte att hela lektionen såg väldigt trevlig ut och trots att Jum-Jum var lite "på" så såg det avslappnat ut och han höll sig i skinner NÄSTAN hela tiden (han var ju tvungen att busa lite en gång i alla fall)
Kine, som höll lektionen, sa att han såg trevlig ut och att han är välkommen tillbaka att vara med på fler lektioner i framtiden. Såna ord värmer i en hästägares hjärta ska ni veta!

Insåg sen att det är dags att städa i stallskåpen igen. Jag fattar inte var jag får alla saker ifrån! Jag har ju en hel garderob som är full med nästan enbart schabrak och paddar till westernsadeln. Där ska jag rensa lite och flytta upp en del saker till loftet istället.
Även på loftet behöver det städas. Ikväll släpade jag ner ett litet tjockaretäcke åt Mulle, så fick Jum-Jum låna det med fleecefoder i av Mulle så länge. Givetvis råkade jag slå omkull en hink med grejer i så numera ser det ut som hej kom och hjälp mig där uppe... Vi får väl se om jag orkar ta tag i det under morgondagen eller söndagen.

I morgon förmiddag ska en stallkompis låna Jum-Jum för en uteritt tillsammans med en tjej som ska hjälpa henne med hennes häst. Vi sa att hon fick låna vilken hon ville, och att det var helt OK att ta Mulle. Men nja... Fick hon välja själv så tog hon helst Jum-Jum. På eftermiddagen kommer goda vänner till oss tillsammans med sina barn och vill rida lite. Men jag tror nog att Jum-Jum orkar med dem en stund också.

Så såhär rent spontant så känns det inte som om det går någon nöd på Jum-Jum vad gäller motion! Han får nog så det räcker just nu.

Ja, så har min fredag sett ut. Nu återstår det bara att lösa hur jag ska kunna sova med blodtrycksmätaren på armen/i sängen i natt, samt fylla i pappret som jag fick med när jag hämtade maskinen.

/Kastrullhäxan  

Snart ska vi åka och göra ultraljud. Det ska bli spännande att se den som ligger där inne och väntar på att få komma ut.

Pojknamn har vi haft sedan länge, men först igår kom jag på ett flicknamn som kändes rätt. Vi får väl se vad det blir när det lilla livet väl är ute.

Vi tog faktiskt en tur med våra fyrbenta igår, och nu vet jag att det går att rida i overallen som jag köpte. Jag vågade tom trava en liten bit och det var en grymt pigg fjordhäst som jag satt uppepå! Han gillar kylan. Mulle hade minsann fullt upp med att hänga på oss. Sambon fick driva hela tiden för att den brune inte skulle hamna på efterkälken.

På hemvågen fick hästarna syn på en gående soptunna. Det var uppenbarligen läskigt, men när de fick stanna och kika så gick det bra. Skönt med coola hästar!

Mulle har för övrigt fått massage. När hon började klämma och känna på området som är under sadeln så höll jag andan. Mulle har ju ingen sadel som är utprovad av något proffs utan jag har ordnat och grejjat lite efter egen erfarenhet och väldigt mycket efter känsla baserad på Mulles reaktioner.

Men hon hittade ingenting anmärkningsvärt där så det känns kanonbra.

Däremot var han lite öm i några muskler baktill. Detta är inget jag tycker är konstigt. Mulle är 15 år nu och en väl använd häst som tävlat både hoppning och distans. Att hitta ett fåtal punkter på en sån häst är inget jag hispar upp mig över. Mulle är ju också arab och de har som ni kanske vet lite kortare rygg och färre kotor här och var. Det har ju både sina för- och nackdelar.
Mulle ska i alla fall hållas igång, hållas varm och få massage så ska massören göra ett återbesök om ungefär 4 veckor så får vi se då hur det känns och ser ut.

Även om Mulle såg ut som Costa Consordia en liten stund så tror jag ändå att han tyckte att det var väldigt skönt. När jag skulle hämta Jum-Jum i hagen någon timma senare så kom Mulle med en gång, positivt inställd och ville följa med in igen.

Jag kan säga att massören tyckte att Mulle var väldigt mjuk och fin för att vara så pass "gammal" (15 år är egentligen inte så mkt för en arab, de kan bli riktigt gamla) och för att ha gjort så mkt i sitt liv.

Mulles knän i bak var riktigt fina, det fanns inte tendens att han tyckte att det var obehagligt alls. Det är bra, för dåliga bakknän är inte roligt, varken för hästen eller för ansvariga som ska försöka åtgärda dem. (Vanligt att gamla travare har ont i sina bakknän tyvärr)

Nåja, tillbaka till mig själv igen. Först ultaljud, sedan något ätbart innan vi ska tillbaka till sjukhuset och hämta blodtrycksmaskinen och ikväll ska vi lasta den lille gule och åka till Lervik där han ska få prova att vara med de andra lektionshästarna/ponnierna.
Vem vet, de kanske inte kommer släppa iväg honom därifrån sen?!

På tal om det så snackade jag och sambon tidigare om att ev lämna bort Jum-Jum helt och hållet. Valet hade då hamnat på Borlänge Ridskola där han hade fått gå med i verksamheten och lärt måna barn och vuxna att rida.

När mamma hörde det så skrattade hon och undrade hur tusan jag tänkt få med mig Jum-Jum hem sen... JOnte (min systerson) är nämligen storförtjust i den här lilla gula ponnyn, och jag kan tänka mig vilket ramaskri det skulle vara den dag jag står med transporten och ska hämta hem honom.
Har man inte fått ett litet goss-hjärta att brista innan så...

Nu är det ju inget alternativ längre. Det verkar som om allting kommer ordna sig och jag har själv sänkt kraven en hel del på hur saker och ting "måste" vara. Och Jum-Jum verkar ju vara ksapligt nöjd i alla fall, även om han fortfarande frågar om vi inte kan springa in till kvällsmaten istället för att gå...

Nopp, nu är det bortsning av tänder som gäller (när jag lyckas ta mig upp ur stolen, det är ett mindre äventyr varje gång) och sedan ska vi fara mot förlossningen och ultraljudet.

Håll tummen nu allihop, så det inte är tomt därinne!

Slutligen bjussar jag på en bild från min guddotters dop!

Jag älskar er bägge två!

/Kastrullhäxan