Du har burit mig till, och igenom ett SM.
Det är långt mycket mer än vad folk trott om någon av oss!
Jag, som slagit mig gul och blå genom ungdomen, som krävt mer än vad jag klarat och sedan klandrat mig själv så hårt.
Du, min lilla karusellponny, som lade energin på att vara allmänt tvärsemot, inte vilja, att vägra, sura och tjura.
Du som backat in i staket, ner i diken, upp i snödrivor och som tvärnitat och slagit bakut om någon krävt de mest alldagliga saker av dig.

VI har TILLSAMMANS åstadkommit detta! VI har hamnat mitt i resultatlistan på ett SM, du och jag!
Om vi tagit oss ändå hit, hur långt kan vi då fortfarande nå?

Jag älskar dig så!

 

Det här har, som ni förstår, varit en lång helg. Samtidig som man längtar hem efter sin egen säng, hemlagad mat och barnsäkrade rum så önskar man att det aldrig skulle ta slut.

Ikväll orkar jag inte blogga så mkt, och jag har inte bloggat någonting under själva SM heller då jag dels haft lite knackig uppkoppling och dels inte haft ork.

Min lilla gula traktor har i alla fall burit mig ända till, och igen ett Fjord-SM. Det känns väldigt roligt och jag är stolt samtidigt som det känns så overkligt!
Jag red fram väldigt kort stund, det var varmt och mycket broms i luften. Jumme kändes lugn men lyssnade bra. När vi travade över startlinjen, bort från publiken, så hann jag tänka: "Nu har vi startat SM tillsamans. Nu är det på riktigt!" och så log jag och blev alldeles varm inombords.

Min envisa lilla gula åsna har förvandlats till en liten gul traktor. Godmodig, snäll och tuffar fram överallt.
Den här helgen har vi passerat genom en köldridå (som dessutom var mörk i färgen), travat över träbro och genom vatten. Allt gör han på ett lika lugnt och trevlig sätt.
Dessutom hoppade vi tre hinder, där i alla fall ett var på 80cm och visst, jag var tveksam, men när jag styrde emot så var jag inte sådär rädd som jag brukar vara. Jag vågade lita på att om jag bestämmer mig för att jag vill över -då hoppar han. Och gentleman som han är så gjorde han precis det.

Det finns nog inte så mkt mer att tillägga. Ni vet redan hur innerligt jag älskar honom och ni vet att han funnit för mig genom svårare stunder, känslomässigt, än det här.
Vi är oense ibland, han kan vara en klumpeduns och jag kan vara lite för het i humöret, särskilt när nerverna spökar. Men den här helgen har vi kommunicerat, ställt upp och berömt varandra.

Jag, som sagt att jag ska lägga av med tävlandet, har helt plötsligt bestämt mig för att få Jumme i fyrhjulsvagn och satsa på allrounden (dressyr, brukskörning, precisionskörning och hoppning) parallellt med bruksridningen. En så här fin häst ska man inte spilla bort -särskilt inte när han också tycker att det är roligt.

Jag hoppas på ett SM för vår del även nästa år.
Jättetack till alla er som varit och är en del av Team Jum-Jum, till er som stöttat oss, som peppat mig, som torkat mina tårar när jag nästan tappat orken och som håller varsin tumme för oss när vi är ute på tävlingsbanorna.

Det största tacket vill jag ändå rikta till min sambo som står ut med mig och som varit väldigt drivande för min skull i frågan om SM. "Det är ju det här du vill. Det har du ju sagt sedan vi hämtade Jumme!" har han sagt och sen kört oss land och rike runt för att jag ska kunna uppfylla en av mina stora drömmar.

Tack också till Jum-Jum. Den mest centrala delen och den stora stjärnan i Team Jum-Jum.
Utan dig hade vi inte existerat som ett team. Du har uppfyllt en dröm för mig och du ska veta att vi är många som är stolta över det som du och jag åstadkommit i helgen.
Tack för ditt tålamod med mig.

 
Jag har lov att använda bilden tillsammans med vattenstämpeln :)

/Kastrullhäxan

Tänkte mest bara ge ifrån mig ett livstecken.
I morgon kommer antagligen startlistorna till SM och så ska jag försöka åka runt i skogen uppe på Adas rygg. Så efter de två upplevelserna samma dag är det inte säkert att jag lever längre. (Jag är rätt fjantig när jag ska rida nya hästar, bara så att ni vet!)

Nåja. Den dagen, den sorgen.

Jumme har dragit mkt vagn senaste tiden. 7 km i går med rockarden och två vändor uppför backen i trav. Idag fick han ytterligade 7 km i kroppen med rockarden (den är TUNG!) men en annan vända men mycket trav. Han hade nog lite träningsvärk idag då han kändes lite trött (det var varmt också) men annars kändes han verkligen jättetrevlig!
Det har varit riktigt bra för hans insulinresistens och nu hoppas jag att de här turerna så sakta börjar bita på de fettdepåer som han samlat på sig trots att jag försökt hålla honom på ganska strikt grästillgång. Men när man roar sig med att rymma ur hagen så får man i sig mer än vad matte tänkt!

I morgon får han lite välförtjänt vila i alla fall. Det kan han behöva inför SM.

Julie har börjat sova i eget rum. Hon sover riktigt bra tycker jag och hon har vid flera tillfällen själv gått fram till sin säng och bett om att vi ska lyfta i henne där. Så jag antar att det innebär att hon är nöjd.

Själv har jag fixat håret så att jag ser någolunda anständig ut inför SM och min första arbetsdag.
Jag har en helt suverän väninna som hjälper mig med håret och jag är lika nöjd varje gång jag går därifrån. :) Tack så jättemkt för hjälpen!

Nu sa jag gå o lägga mig. I morgon är det upstigning tidigt då de fyrbenta ska ha frukost!

Jag har en dröm där jag är stark, står på egna ben o allt löser sig.
Sista året känns det som om det varit en hel massa omkring mig o det är tack vare riktigt fina vänner som jag orkat mig igenom många saker.
Samtidigt blir jag allt mer säker på att det jag känner är äkta o att jag måste lita på mig själv. Det är då jag mår som bäst.

Jag har funderat över hösten.
Julie fick inte plats på förskolan här hemmao vi vet inte exakt hur det kommer se ut på mitt jobb. Vi vet att det är förändringar, men inte hur en vardag kommer att se ut riktigt.

Det är flera små saker som gör att jag funderar fram o tillbaka, o det är samma små saker som gjort att jag tagit beslutet att lämna ifrån mig Jumme ytterligare lite mer.
Även detta har jag funderat på. Vem litar jag tillräckligt mkt på för att låna iväg min bästa kompis till? O vem av alla dessa har tid, råd o engagemang i tillräcklig omfattning?
Så pratade jag med min medryttare, bara häromdagen faktiskt. O då säger hon, efter några timmars fundering, att hon vill ha honom mot att jag stallar upp honom närmare henne.

Allt har gått väldigt fort. Innan jag hann blinka så hittade jag en stallplats o några av dem som står där har nästan skrikit åt mig att flytta in, helst nu. Men jag sa att de iaf får vänta till efter SM innan vi kommer.

Denna helgen kommer nog gå i rasande fart misstänker jag.

Igårlämnade jag bilen på verkstaden för service. Dyrt men välbehövligt. Jag hjälpte svärmor med en sista minuten-resa (vilket krångel med betalningen!!!) och hade samtidigt en lite smågnällig Julie att ta hand om. Jag tror att det är lite tänder på g igen + att hon sovit lite för lite. Efter någon timmas sömn var hon sig själv igen.

Sen kom först C och hälsade på oss (hoppas att du tog dig hem helskinnad på cykeln) och hon och Julie lekte massor.
Senare kom grannen ner och vi åkte iväg och hyrde en film, köte lite godis och mat från pizzerian.
Gott och mycket trevligt!

 
Vi såg A good day to die hard. Jag gillar ju Die Hard-filmerna och även denna, trots att den fått dålig kritik.

I eftermiddag ska vi lasta Jumme och åka och hälsa på Gimli. De ska dela transport i morgon så idag ska då få möjlighet att umgås lite. Varken jag eller Gimlis ägare känner oss oroliga utan tror att de kommer leka med varann bara.

I morgon ska desom sagt dela transport och vi åker till Mora för att tävla dressyr. Jag har anmält mig o Jumme till två klasser. Den ena har jag aldrig ridit tidigare så det är bäst att sätta igång att lära sig programmet idag.

På söndag är det 3-årskalas hos svägerskan.
Jag vet inte riktigt hur jag ska orka allt, men jag år väl helt enkelt ta det lite lugnare i veckan som kommer och ladda för #fjordsm då.
På torsdag eller freda fixas Jummes hovar så att de är riktigt fina till SM.
   
Förberedelser inför SM. Julie hjälper till som ni ser.

Lite annat smått och gott som hänt är att blombuketten som jag fick i samband med min födelsedag fortfarande lever. Rätt otroligt, men jag har snittat om den två gånger. Nu är den rätt så kort, men ganska fin ändå.
 

Och en bekant håller på att flytta och rensade därför ut en hel del av sina saker som hon gav bort till Julie.
Jag är ju inte den som gillar rosa, men jag tycker att det var fint att skänka det till Julie och hon är jättenöjd med alla fina saker!
Tack så jättemycket!
 
(Några av de saker som hon fick. Tavlan med texten har jag dock fått av min mamma)

/Kastrullhäxan  

Vaknade 06.45 i går morse av ett envist prasslande. Så fort jag kom till medvetande förstod jag att det kom från Julies säng så jag studsade omedelbart upp för att kolla vad det var.
Julie hade då legat och vridit sig fram och tillbaka i sängen, lyckats greppa tag om lakanen och kiss-

skyddet och rullat in sig i det. Så hon såg ut som en liten mumie som låg där i spjälsängen.
Hon var inte vaken och vaknade inte heller när jag slet isär skyddet och rullade ut henne ur lakanet igen.

 
Mycket skräp blev det i alla fall då det gått sönder och innehållet rasade ur.

Igår lekte i med grannen och hennes pojk en stund i lekparken.  Julie tycker både om att gunga och åka rutchkana. Känns skönt att veta såhär inför dagisstarten
 
Nästa sommar är de nog tre som kivas med varann i lekparken då L ska få ett syskon.
Spännande!

Själv känner jag mig (fortfarande) inte särskilt sugen på en till. Jag är så nöjd och tacksam över min prinsessa och tycker att det räcker gott och väl för min del.

 
Hon har ju blivit så stor och hon är så duktig på alla uppgifter som hon tar sig an.
För er som inte vet så går hon på egen hand (även om hon gärna varierar det med att gå intill någon och hålla handen och att krypa) och idag försökte hon ta på sig sina skor själv.
Hon iaktar oss andra, ser hur vi gör och försöker göra likadant!

Dessutom har hon lärt sig smacka med läpparna och hon smackar hela tiden. Tur att hon inte var med i vagnen idag, för Jumme var på hugget.

Det har ju varit både blåst och regn här idag och Jumme har inte gjort något tuffare arbete de senaste dagarna så det kröp väl lite i skinnet på honom (han brukar dock inte bli dum när han vilar) men idag började han med att backa vagnen in i trädgården och vi hamnade lite tokigt mellan en stege och hästtransporten så jag fick fortsätta backa honom lite grann och sedan försöka vända honom samtidigt som han skulle gå fram. Han böjde dock bara på halsen och spelade ofröstående så jag fick backa lite till och slutligen morra åt honom innan han gjorde det jag bad honom om.
Han är inte dum den lille gule, tvärtom!

Resten av turen var han PIGG och letade spöken i buskarna. 

Idag övervägde han dock att försöka springa ifrån ett spöke.
Det är bara larv från hans sida och jag blir inte rädd när han gör så eftersom jag vet att jag har kontroll, men givetvis är det något jag, av säkerhetsskäl, hoppas att han slutar upp med.
Jag har alltid sagt att en häst med vagn efter som blir osäker gärna ska manas framåt så att man inte råkar backa ner i något dike med vagnen, eller ger sig själv fällknivsverkan (på större vagnar) då det kan sluta riktigt otrevligt.
Så jag får vara rätt nöjd att han drev framåt istället för att stanna och backa denna gången.

/Kastrullhäxan  

Idag börjar jag med att bjuda på ett trevlig videoklipp när Julie är ute med traktorn.
Vad är det med små barn och traktorer?
Jag har inte på något vis försökt vägleda Julie in på traktorer men ändå har hon ivrigt pekat på dem hela helgen.

Vi har varit hos min pappa utanför Örebro och firat midsommar.
Ja, vi har ju bott hos min kusin men hon bor i närheten av pappa.

   
Vi åkte ner i torsdags och hann umgås lite grann innan det var dags för att sova och på midsommaraftonens morgon fick jag hjälpa pappa med några får då en tacka lammat och inte riktigt förstod vad hon varit med om.
Med gemensamma krafter (ok då, mest pappas) flyttade vi baggen och den andra tackan till en ny box och sen började vi försöka få lammungen att dia.
Han kan inte ha varit gammal för pappa fick dra av lite hinnor som satt på hans kropp fortfarande och ullen var alldeles kladdig. Det var svårt att dia så tillslut fick jag ge honom i flaska (mina kusiners pappa kom och mjölkade ur tackan lite grann så lammet fick mjölk från henne).
Det var lite spännande att få en så färsk bebis att ta hand om. Dock försökte han dia på min tröja som jag hade på mig.
När vi åkte hem igår så diade han bara tackan stod still, så jag tror att det kommer gå bra.
 
 
Midsommar firades nere hos pappa. Jag och sambon hjälptes åt att klä stången medan Julie sov i vagnen. Jag försökte binda kransar, men först blev det fel så pappa fick ta isär dem och så fick jag börja om igen. Typiskt. Men det blev br anär det blev klart.

Snabbt ner till min kusin, mata Julie och in i duschen innan det var dags att fara tillbaka till pappa igen.
Då hade min farmor kommit och satt på en  trädgårdsstol och väntade på oss.
Det är första gången som hon och Julie träffas men Julie sträckte sig direkt efter henne och satt i hennes knä en stund.
 
Ni får leva med att alla bilder är åt fel håll, tyvärr.

Vickan kom med Novalie på eftermiddagen och barnen har lekt och dansat kring stånden (Julie hade både kusiner och sysslingar där) och de har haft riktigt roligt.
Brorsans dotter hade så roligt att hon inte ville åka hem när det blev kväll. Hon ville vara kvar hos sin farfar. Lilltjejen då   Hon tycker så mkt om sin farfar. Han fick lova henne att hon skulle få komma en annan kväll och sova över hos honom och nu när de åkte hem skulle de stanna till och titta på lammungen.
Men jag förstår barnen, att de inte vill åka hem.
För när man kommer till pappas stuga så blir man alldeles lugn inombords. Telefonerna fungerar sådär, täckningen mot internet fungerar enbart om man har en rejäl portion tur och man slutar stressa! Det är så skönt! Och det känner säkert barnen också.
Jag har mina misstankar om att Julie kanske också kommer bli stormförtjust i sin morfar när hon blir större och då är det vår tur att stå där och vänta medan min pappa kramar och lovar att en annan gång ska hon få sova kvar.

Innan vi åkte hem hann vi också förbi min faster. Hon föder upp taxar och har Hunnabackens Kennel.
Hon har valpar som är drygt 7 veckor gamla just nu och de är så SÖTA!
5 små godbitar var det som kom skuttandes med svansarna i vädret och mötte oss.
   
På de här bilderna är det Hunnabackens Harley Davidson. Jag vet inte om Charina hade tänkt det namnet tidigare, men jag föreslog det åt henne innan valparna föddes.
Harley verkade vara den lite lugnare av valparna, men alla var helt bedårande!
Den här kullen är redan tingad, men om du är sugen på att skaffa en tax i framtiden så tycker jag att du ska kika in här: http://hunnabackens.blogspot.se/ och ev ta kontkat med Charina.
Friska, pigga och vänliga hundar som vill komma till aktiva hem med kärleksfulla människor omkring sig.

Flera av Charinas tidigare uppfödningar har flera priser i olika dicipliner. Och de är väldigt snälla. På midsommarafton satt Julie, drygt ett år, med Hunnabackens Ceasar i knät och båda bara NJÖÖÖÖT av varandras närvaro!

Efter en massa pussar och kramar från hundvalparna åkte vi raka vägen till min andra kusin. Hon hade både kycklingar och ankungar hemma.
Julie tittade nyfiket på både höns, kycklingar, ankor och den belgiska jättekaninen, men mest nöjd tror jag att Novalie (som är ungefär 2,5 år gammal) var.
Hon bor mitt i stan i vanliga fall och plötsligt kunde hon kliva barfota direkt ut på gräset och mötas av alla möjliga sorters djur.
Hon fick klappa både valpar, kycklingar och ankungar. Min kusin hämtade till och med en höna som Novalie fick klappa på. Men kaninen ville inte bli klappad. Han hoppade snabbt iväg när vi närmade oss.
     
Givetvis har vi sett hästar och kor (eller det var mest tjurar vi såg, och en och annan kviga) också.
Det är lycka för en 2,5-årig djurälskande liten jänta!

 

Innan vi åkte hem fick tjejerna låna Julis sysslings traktor och åka lite. Det var två tjejer som log, eller kanske snarare två jättestora leenden som satt på traktorn. Så spännande!!!
Min sambo var "lekledare" och körde runt på dem till tjejernas stora förtjusning.  

Om min uppväxtort har jag tyckt en hel del under årens gång. Jag har inte saknat den sedan jag flyttade därifrån för många år sedan, men igår kände jag att jag gärna hade stannat kvar lite till i alla fall...

Jag hoppas att ni haft en lika lyckad #midsommar som jag har haft.
 

/Kastrullhäxan  

Test