I helgen har min pappa varit här. Det har varit avslappnat och skönt men jag har känt mig seg.

I lördags kom vi i alla fall iväg och tränade med hästen. Jag och en kompis lånbytte hästar med varann och det var riktigt nyttigt, även om det ibland kändes ganska pirrigt att sitta uppepå "Stora" Gimli. Mest spännande var det när han körde ner huvudet och började göra små krumbukter med med. Hej och hå! Det var bara att sitta emot och hålla i sig kan jag lova. (Hade han gjort större bus så hade jag garanterat åkt av)

Men han är en trevlig häst att hoppa.

Min väninna fick då låna Jum-Jum och det var nog en upplevelse för både honom och henne. Hon har ju mer "framåt" i sig och är van att ha en häst som tar av tidigt. Detta försökte hon överföra på Jum-Jum, som helst springer långsamt och kryper nära intill. Jag tycker att hon gjorde det riktigt bra. Han är inte helt enkel att hoppa!        

Sandra och Jum-Jum

  Jag och Gimli.

Ett tag var det lite halvt kaos i ridhuset eftersom några hästar verkade få tokryck och for runt sm galningar. Vid två tillfällen hade vi en häst lös i ridhuset -något som Gimli tyckte var obehagligt. Tur att han är så snäll och lyssnar ändå.

Desutom fick Jum-Jum och Allram åka i transporten ihop. I hagen är det sällan man ser dem stå och klia varandra (åtminstone vintertid) men i transporten passar min gosehäst på! Han vet nog att Allram inte kan sparka honom i transporten. Ett tag såg det ut som om han stod och snuttade på Allrams öra!

Säga vad man vill om Allram, han kan vara bra sur på Jum-Jum ibland, men i transporten har han verkligen tålamod med honom!

  "Puss Puss"

Idag har Jum-Jum fått agera lite moralsit stöd åt en ung tjej som är lite hästrädd. Hon åkte till stallet och var lite nervös, men det slutade med att hon både skrittade och travade ensam. Det kanske inte var så graciöst, men vi hade inte heller några krav utan det skulle bara kännas bra för henne. Jag tror att det var en nöjd tjej som åkte hem efteråt. Hennes kompis var med också och hon fick också prova att rida givetvis.

I morgon är det en ny dag och en ny vecka. Jag ska försöka ta nya tag och komma vidare. Men jag bävar! I natt har jag drömt mardrömmar och vaknade upp, förvisso utvilad efter en lång natts sömn, men med ett mindre ryck. Jag hatar att känna så här, det förstör verkligen mitt liv! Blä!

Nej, snart är det dags att åka och ta in min guldklimp. Han har förresten fått en egen Facebook. Bli gärna vän med honom där!

Nytorps Jum-Jum heter han.

/Kastrullhäxan  

En liten gnutta positivitet har plötsligt stoppats in i mitt hjärta.

En liten flamma uppstår ur den glöd som fortfarande värmer lite grann inombords.

Ändå är jag så rädd för framtiden och vad alla beslut kommer att innebära.

Det är ytterligare ett vägskäl i livet, och beslutet är bara mitt. Men det enda jag verkligen vet är att jag inte klarar av att ha det såhär längre.

Jag kan bara konstatera att livet inte blev riktigt som jag hade tänkt...

/Kastrullhäxan  

Nu vet jag att jag skriver det här inlägget vid helt fel tillfälle på året, men det var något jag kom att tänka på idag så det är lika bra att jag skriver något medan jag har det i huvudet.

Sedan jag skaffade Jum-Jum så har jag använt mig av "Kolla masken" på honom. (Utom vid första tillfället innan han gick ut på bete, men då fick jag inte välja själv) Det är ett prov man tar som visar om hästen har mask och i så fall hur mycket.

Det har kommit fram problem med att maskar blir resistenta mot avmaskningsmedlen och det kommer i framtiden att skapa större bekymmer.

(Se vad som händer nu när bakterierna blir resistenta mot antibiotika tex!)

Det finns sedan olika mått/nivåer som talar om huruvida man behöver avmaska eller inte.

På Jum-Jum har jag använt grundanalys utan odling, och det har räckt för oss.

Och han har alltid legat på 0 -på alla de masksorter som han testats för! Det har inneburit att jag inte behövt avmaska honom.

Hemligheten är att hålla betena så fria som möjligt från parasiter. Nu går ju inte min häst ut på något sommarbete längre, utan får nöja sig med att gnaga på de få strån som finns hemma i hagarna. Men sommarbete kan vara en riktig fuling. Är inte betet skött eller att det har växlat med lite olika djurslag så kan parasittrycket öka snabbt. Lika med vinterhagar/rasthagar som ingen sköter om.

Vi mockar våran hage hemma vid stallet, året om. Vintertid är det givetvis svårare eftersom det inte är helt enkelt att dra kärran i snön och för att skiten fryser fast i underlaget eller blir översnöad. Men så fort det finns möjlighet att ta något så är vi där och plockar bort det.

Men hur gör man? Det går ju inte att köra en skottkärra i all snö!

Nej, det är svårt och det gäller att ha lite fantasi!

Vi funderade lite fram och tillbaka i stallet och slutligen har vi gemensamt hittat den här lösningen.

  Man får dock köra försiktigt och om man fyller korgen full så blir den tung att lyfta, men man lär sig att hantera det.

Sedan är en kratta och en spade två bra redskap såhär i snön   

Vi drar endera ut skiten till gödselstaden eller lägger det i en specill behållare som vi har i hagen. (Vi har dock inte löst hur vi ska tömma den till våren)

Det viktiga är egentligen att man inte tömmer skiten någonstans i närheten av där hästarna äter. Alltså ska det inte ligga någon skit kvar i hagen.

Nu blev nog inte det här inlägget exakt så som jag tänkt, men, men... Jag tror att budskapet gick fram.

Have a nice day!

/Kastrullhäxan   som bjuder på en bild på hästen och sambon

Jag ska försöka plita ner några rader här så att ni vet att jag lever.

Sen måste jag gå och väcka min sambo som somnat på soffan, annars kommer han inte kunna sova i natt.

BLI INTE RÄDDA NU

Många av er som läser här har säkert tillgång till min Facebook och ser hur mitt liv går upp och ner där. Och just nu är nog en del av er ganska oroliga för mig.

Jag borde säga att ni kan vara lugna och att jag fixar det här, men verkligheten ser inte ut så tyvärr.

Jag hade påbörjat min klättrning uppför, ut ur denna hemska depression, och det har verkligen varit riktigt rktigt bra ett tag.

Jag har känt mig så kry (om man nu kan säga så om en depression) och jag har känt äkta glädje, kärlek och lycka. Jag har njutit av allt det här, fortsatt kämpa och varit riktigt glad åt att jag varit på väg tillbaka. Jag har orkat mer, varit mer till hjälp och jag har mått så bra över att äntligen "vara tillbaka".

Ja, det är nog en ganska bra beskrivning av allt jag har känt de sista veckorna. Goa, glada och spralliga Lillan. Hon med tusen bollar i luften men som ändå har koll.Den Lillan som jag själv känner igen mig i, som andra berättar om och som jag har längtat efter...

När jag gick hem från jobbet förra fredagen så var jag så taggad över att få komma tillbaka och vara mitt glada goa jag, men istället har allt blivit skit. Verkligen skit.

Jag mår nästan lika dåligt som från början och jag har brutit ihop. I fredags sjönk jag så djupt att jag åter igen önskade att jag inte levde längre. Jag grät, genom hela kroppen. Det gjorde så ont inombords och mitt hjärta bara skrek av smärta.

Nu har jag riktigt fina vänner omkring mig som fångar upp mig så det lättade tillslut. Men jag blev riktigt orolig för mig själv.

Och jag fick rådet att söka min läkare, vilket jag också gjorde. Hon ringde upp mig senare och jag har fått en tid hos henne så förhoppningsvis löser det här sig.

Jag måste försöka se en lösning, men just nu ser jag bara en väldigt drastisk utväg ur det här mörkret.

Som ni alla vet så kan ni inte göra så mkt för att hjälpa mig.

Jag har fortfarande inte beslutat mig för att ta mitt liv, så ni kan vara lugna.

Men ibland blir det så tungt för mig, jag känner mig så värdelös och totalt inkompetent. Vad ska någon med mig till? Jag duger inte och jag räcker inte till. Jag glömmer saker och känner inget annat än motgång, tomhet och sorg. Elller jo, jag blev förbannad förra veckan också. Men är det något positivt?

Jag har sökt hjälp och jag har blivit erbjuden den, så nu är det bara att vänta på att det blir måndag så att jag kan ta nästa steg uppåt.

Och nej... Ni behöver inte ringa mig och fråga hur det är och bla bla bla. Det kommer jag inte orka med. Är ni oroliga så gör ett inlägg på min Facebook eller skicka ett mail.

Eder Kastrullhäxan  

Idag har det bara varit tufft.

Ni vet att jag inte kan ge er några detaljer här, men BLÄ vad jag vantrivs med en del saker.

Jag vet att jag måste till förändring, men jag vet inte hur jag ska förändra.

Och varför känns det som om det bara är mig alla hackar på?  

Hur kunde det bli såhär?  

/Kastrullhäxan  

Jag vill inte ha det så här längre! Blä, Blä, Blä!

Det som varit så himla bra och nu söndrar jag samman inombords igen.

Jag TROR att jag hittat boven i dramat, men jag har ingen aning om hur jag ska bemöta det.

Nej, nu är det borstning av tänder och sova som gäller.

Jag har en likadan dag i morgon att genomlida. Men då ska jag vara lite piggare och orka ta en tur med min älskade häst.

Fy tusan vilken behov jag har haft av honom den senaste tiden.

Många tror att det är jobbigt att ha häst, framförallt i samband med min depression, men ni ska veta att han är värd varenda krona jag lägger på honom och varenda sekund som jag spenderar för hans skull!

Han skänker mig så mycket tillbaka, saker som inte kan mätas i pengar eller vägas på våg. Den sinnesfrid han ger mig är obetalbar.

Det räcker med att jag kliver över tröskeln i stallet så återfår jag syret i kroppen och jag slappnar av på ett sätt som jag inte gör någon annanstans.

Natti på er nattugglor!

/Kastrullhäxan  

Ända sedan jul har mitt liv varit så bra. Det har varit fantastiskt. Jag har känt mig så nöjd med mig själv, jag har känt mig duktig och behövd. Jag har känt att jag gör något meningsfullt...

Idag är det tisdag och jag biter ihop och försöker fortsätta vara positiv.

Men jag ser hur saker och ting runt omkring mig ramlar omkull, faller i bitar och blir mindre och mindre. Saker som jag trodde stod stadigt, som inte kunde gå sönder eller falla isär,

Det skrämmer mig, fast det egentligen inte har med mig att göra och fast jag inte kan göra något åt det.

Jag kan bara fortsätta finnas till, andas och fortsätta rå om mig själv och "de mina".

Kära vänner, jag finns här. Om ni så behöver en kram, en stund att prata eller en säng att sova i. Jag älskar er och vill att ni ska må bra.  

  /Kastrullhäxan  

Jag som aldrig kollar min statistik annars (för jag tycker inte att det är så viktigt om jag har si eller så många besökare, jag bloggar för min egen skull i första hand) kollade i alla fall för en liten stund sedan.

Och nog går det upp och ner med både besöksstatisken och kommentarerna, men det är sådan man får ta.

Det verkar i alla fall som om många hittar mig via Facebook och google, men också genom andras länkar till mig  

Och det verkar också som om mitt foderbloggande är intressant.

Jag ska försöka komma igång med det igen.

För övrigt har det varit toppen på jobbet den här veckan. Jösses vad bra allt har gått och jag har varit så nöjd och glad. Hoppas att det håller i sig.

Nu ropar sängen på mig! Natti allihop!

/Kastrullhäxan  

PS Vad betyder det när man drömmer om att man har riktigt långt hår? DS

Google är min vän:

Drömmer du att du ser vackert, långt hår kan du vänta dig glädje och vänskap. En dröm om ovårdat hår berättar om ilska och problem. Kammar du håret i din dröm kan du vänta dig ökade inkomster.

Låter bra tycker jag då jag drömde om långt, vacker hår!