Åh vad jag känner mig bortkommen och fundersam.
Jag står liksom på samma plätt och trampar och kommer ingenstans för jag kan inte bestämma mig.

Ni som har läst mitt tidigare inlägg kanske har förstått att vi har varit och tittat på hus.
Vi hittade det på nätet, checkade in bilderna och insåg att det var visning, så vi åkte dit.

Det är ett 1,5-plans hus med två lägenheter i. Hela huset är på 174 kvadratmeter och lägenheterna har likadan planlösning och är spegelvända mot varann. Varje lägenhet är alltså 87 kvadrat.

På bottenvåningen är det kök och ett sovrum samt dusch och toalett och på ovanvåningen är det ett allrum och ytterligare ett sovrum.
Möjlighet finns att slå ut någon vägg och göra om huset. Det finns stora möjligheter med huset om man säger så!
Det är vedeldning och båda lägenheterna är i ok skick. Ett av badrummen är i behov av renovering dock.
Utanför finns nästan en hektar mark och det finns ett stall med tre boxar. Stallet är slitet men brukbart.
Jag skulle få närmare till jobbet och hästen hemma på gården.

Visst låter det bra???
Ändå bestämde vi oss för att dra oss ur när vi pratade om detta igår kväll.
Vi funderade fram och tillbaka och en flytt för oss skulle innebära att vi "skiljs" från släkt och vänner (nåja, det blir ju inte jättelångt bort, men längre än vad det är nu) och den trygghet som vi har omkring oss när det gäller Julie minskar.

Trots att jag hade stålsatt mig när mäklaren ringde så pratade hon omkull mig.
Jag kan erkänna att huset i sig nästan ropade efter mig.
Det ligger ju inte jättelångt från mitt jobb och jag har flera gånger åkt förbi där och faktiskt tänkt på att jag skulle kunna bo så (men då visste jag inte att det var två lägenheter).

Tanken på huset, med hästarna på gården och dricka morgonte på altanen kan inte lämna mig.
Det låg iofs ganska nära vägen, men jag tror inte att det stör särskilt och vad gäller Julie så kan vi ju hägna in tomten. Jag kan se henne i gungställningen på gräsmattan framför mig.

Samtidigt behöver huset målas om, altanen behöver snyggas till och ett badrum behöver renoveras. Lägenheten som just nu är uthyrd skulle inte må dåligt av lite småfix (målafärg o liknande) även om det inte är akut just nu.

Jag vet inte alls hur jag ska göra.
Sambon kommer hem om en stund och då måste vi prata om det här igen.
Hur jag än gör så kommer jag undra vad det är jag missat känns det som.

Är det värt att flytta från nära och kära för något man drömmer om?
Jag har ju gjort det en gång, men då kändes det som om jag lämnade mycket "trasigt" bakom mig.
Nu är läget ett annat. Julie har visserligen få, men väldigt goda vänner och även jag och min sambo har ju väldigt goda vänner här. Även om de inte försvinner från jordens yta så blir det ett längre avstånd mellan oss, det är ren och skär fakta.
Och dit vi ska känner vi nästan ingen...

Snälla. Ge mig råd. Mitt hjärta och min hjärna samarbetar inte alls just nu.

http://objekt.fastighetsbyran.se/Templates/Pages/ObjectImages.aspx?source=hemnet&ObjektGID=OBJ2290_1151091090

/Kastrullhäxan