Ingen sa något om huset jag pratade om i förra inlägget och det kanske var lika bra.
Vi fick nämligen inget huslån så nu r saken ur världen.

Jag kan säga att det inte är det lättaste att vara ung och inte haft turen att födas med silversked i munnen och försöka spara ihop pengar till ett hus.
Framförallt inte nu när jag går hemma på föräldraledigt och bara får ut det som är min sjukpenninggrundande inkomst.
Ändå ska jag inte klaga för jag har det rätt bra trots allt.
Men så här är livet emellanåt, man drabbas av besvikelser, och det kanske inte var meningen att vi skulle ha just det där huset ändå. Vi tackade ju faktiskt nej från första början.

Jag ringde placeringsenheten häromdagen för att höra hur det går med Julies dagisplats.
De placerar barnen efter ålder och de har inte kommit fram till barnen som är födda i juni än, men hon kunde i alla fall se att förskolan som jag sökt redan är full och när jag då pratade om en annan förskoleplats så berättade hon att även det var fullt.
Och eftersom Julie är född i juni och jag börjar jobba i augusti så måste jag skola in henne på förskolan redan i juni (får inte göra det före hennes ettårsdag) eftersom de inte har några inskolningar under sommaren.
Så hon skulle få en plats på Tranmur. Det är liksom längst bort i Södra Bomhus!

Det innebär att sambon inte kan lämna henne före jobbet utan jag som har bilen måste åka med henne dit. Vissa mornar otroligt tidigt. Julies farmor kommer inte heller kunna hämta henne eftersom det blir på tok för långt bort då hon inte har någon bil.

Vi ska försöka lösa det här så att vi kan få en plats lite närmare i alla fall. Både Nävergården och Myrbacka ligger ju inte riktigt lika långt bort som Tranmur.
Jag hade ju sett fram emot sommaren tillsammans med Julie och att jag skulle få skola i henne i juli.
Jag är lite fundersam över hur jag skulle ha fått reda på allt detta om jag inte ringt och frågat...???

Hur som helst. Över till något som känns mer positivt.
Vi åkte iväg o tävlade bruksridning i söndags. Jumme var lugn o fin o lyssnade jättebra.
Till och med hoppningen som jag nästan mått illa över gick jättefint (små hinder).
Vi drog på oss 90 straffpoäng pga små missar. Men man ska vara medveten om att brunnslocket som Jumme inte trampade på gav 30 straff, och det var egenligen eda hindret där han var tveksam.
Vi blacerade oss som fyra och red klassen utan "U" vilket gör att vi klarat ett av två kval till Fjord-SM.
Sköter vi oss lika bra i Söderhamn den 19e så är vi klara för SM och siktet är i så fall att åka och se hur långt vi kan ta oss!

/Kastrullhäxan