Du är det bästa som hänt mig.

Hoppas att du får en helt underbar dag.

"Döden är inte den största förlusten i livet. Den största förlusten är det som dör inom oss när vi lever." Norman Cousins

Jag älskar dig mamma!

Idag är dagen med stort D.

Trots att jag är förkyld och har gjort illa foten så att jag haltar så känns livet rätt ok igen.

Idag var jag och tittade på stallplats och i morgon skriver jag kontrakt from 1 april och i början av april hämtar jag hem "min" älskade häst.

Han kommer vara min överallt utom på pappret och i försäkringen. Jag ska nämligen vara fodervärd!

Och jag är så lycklig, så himla glad. För den här hästen ligger mig verkligen varmt om hjärtat, han har varit med mig förr och vi känner varandra.

I höstas när jag träffade honom igen så visslade jag vid grinden i hagen och genast lyfte han sitt huvud och kom travande emot mig.

Han är helt underbar, charmig, gullig och har en stor portion humor.

Älskade, älskade Jum-Jum.

Nu blir du -nästan- min!

Nytorps Jum-Jum

20 30/5 00

E:Lunbrigg 181

U:Nytorps Juliette 3063

UE: Tuffen 149

Dessutom kom min älskade bil hem idag. Och den spann som en avslappnad katt.

BLÄÄÄÄ!

Orka vara människa liksom.

Just nu går ingenting min väg.

Och jag kan inte prata heller, vad jag än säger så missförstår folk mig.

Ibland kan jag undra vad det är för konstigt språk jag talar eftersom jag inte kan nå fram med mitt budskap?

7:30 Vaknar strax före klockan ringer, tänker på hästen som jag ev ska ta hand om, läser smset sambon skickat, letar på kläder och konstaterar att jag börjar få känningar i halsen.

Dricker en kopp te och äter en banan, hinner heja på mamma på MSN innan det är dags att backa ut bilen ur garaget.

Jag hittade upp till Fjärran där vi skulle träna innebandy och insåg att jag visst var först på plats.

Vi tränade en timma och sedan körde jag två kollegor hem innan jag själv styrde kosan hemåt.

Vänsterfoten är inte alls glad på mig, den tycker att jag minsann kunnat använ ankelstödet när jag ska springa sådär somjag har gjort idag.

Nu ska jag iaf jobba 15-19, med ankelstöd skulle jag anta.

Och så hoppas vi att halsen håller ihop på mig så att jag orkar jobba på fredag .

Letar stallplats nu och hoppas att det löser sig på något sätt.

Med lite tur och finess och ork så kommer det snart att stå en snygg gul norrman med tuppkam i stallet där jag har Brandy.

Och denna snygga, gula, tuppkammade norrman kommer för en tid framöver att tillhöra självaste Kastrullhäxan.

Nu ska jag inte äga honom, men jag kommer att stå som ansvarig för honom.

Om ni visste hur mkt jag har saknat denna bedårande lille kille, detta underbara charmtroll.

Och vips så får jag chansen att ha honom som min egen ett tag.

Jag blir så glad, och jag är hedrad att ägaren vill lämna honom till mig trots att jag bor nästan 30 mil ifrån henne!

Tusen tack!

Kommer han hit så lovar jag att ta hand om honom som om han vore av en ros, eller en dyr vas från Kina eller nåt.

Underbara, fina, charmiga Jum-Jum. Jag har saknat dig så!

Vad spelar det för roll vad någon gör för en om man ändå tänker gå o dö?

Och nu syftar jag på blomman, inte på mig själv även om livet just nu för tillfället är ganska upp och ner och ut och in.

Det värsta är att det inte bara drabbar mig själv utan även människor i min närmaste närhet.

Men det är så svårt att prata om det när man inte längre finner de rätta orden.

Mina känslor är som ringar på vattnet, börjar man röra vid en sak så blir cirkeln allt större utåt och då börjar det röra på sig inombords och de murar som jag lyckats sätta upp rivs som en lervägg mot en brusten damm.

Jag trodde faktiskt att jag kommit längre än såhär, men ibland måste man väl ner till botten en vända till för att riktigt minnas hur ont det faktiskt kan göra.

 Förresten... Kolla vad som just nu står i mitt garage, där min fina stor-Saab ska stå. =(

Igår fick min bil stå ute och bli snöig, stackaren!