Imorgon är det du och jag vännen!

Gör ditt bästa!

http://www.na.se/artikel.asp?intId=1436485&wpa=i-kvall-maratonforhor-med-lastbilschaufforen

Precis utanför här är jag uppväxt.

Jag hoppas att de får reda på vad som faktiskt hände.

Vila i frid unga människa!

De fick vi av Vickan och hennes sambo i julklapp.

Vi har en uppsättning likadana till.

Hej då gumman! Det kommer bli tomt utan dig.

Håll tummen nu!

Med lite tur så blir träningen på lördag och i så fall kan jag följa med!

Min kära jättesnälla gulla och het otroliga sambo lovade att köra två vändor så att vi kunde åka med bägge hästarna!

Min helg kommer att kännas så mkt lättare om jag får åka iväg och träna för det har jag verkligen längtat efter!

Sen funderar jag på om jag blivit knäpp för jag funderar ärligt på att ta allroundsadeln, men ska höra med L om jag får ta mina stigbylgar i så fall (jag gillar inte de med böj på). Bara för att se om någonting har blivit bättre i min kropp sen första lektionen.

Men jag måste tvätta det gröna schabraket!!! Och så ska jag ha de gröna lindorna, och... och...

Sambon kommer givetvis att få följa med som första hästskötare och hålla i täcken och i hästen. Vilket täcke ska jag ha? Det bruna i fleece som jag köpte kanske? Vill ju inte att han ska bli kall i transporten oc ett vintertäckeär kanske lite väl mkt???

Ja, vi får spåna helt enkelt.

Nu är jag bara törtt, jag förstår int var min energi tagit vägen.

Du är älskvärd och du bryr dig om folk. Du hjälper andra och sprider sympati.

Ditt liv siktar kanske mot att hjälpa människor. Men din svaghet är att du glömmer bort dig själv och dina egna behov.

All din egna tid får skuffas undan för dina vänner och din familj. Du finns alltid där för människor i trubbel, redo för alla akutsituationer.

Du gör många uppoffringar bara för att vara en bra människa.
Men varje kvinna har sina behov, sin längtan och ett öde.

Tappa inte bort dig själv i jobb eller sympati över andra människor själar. Du kommer ha dina egna problem i livet.
  Ett annat problem är att du inte säger din egna åsikt när det är rätt och viktigt att säga den. Människor kommer sarga din själ om du alltid är så hjälpsam och snäll.Dom kommer lura dig.

Du borde prova att slappna av mer och njuta av ditt liv. Du ska inte förlora gåvan som är given dig, att hjälpa andra människor.
Inte alla är skapta som du. Du är unik och ovanlig.

Ja, vad kan man säga om 2008?

Året började iaf med att jag vaknade på en 80cm madrass som jag delade med sambon.

Brorsan hade rullat av sin madrass och sov halvvägs in under ett bord.

Därefter var det städning av lokalen (vi var på pappas 60-årsfest) som gällde.

*Jag hittade en medryttarhäst. År 2009 fyller han 21 år. En ahagaya-arab. Valack.

*Jag flyttade till Gävle och blev sambo och det är ju på gott och ont. Jag som inte tycker m att vara ensam njuter förståss när jag får krypa ner i sängen intill sambon. Men ibland vill man ju faktiskt inget annat än att bara sitta och lyssna på tystnaden.

Flytten är ju ett kapitel för sig. Det snöade MASSOR när vi flyttade upp och Merca-bussen som sambon lånat från sitt jobb gjorde 90km/timmen på motorvägen och ja... Det var bandspelare i och vi hittade ETT band att lyssna på -Eddie Meduza.

Sambon tycker att Eddie är rätt ok, men jag delar inte hans uppfattning efter ungefär 4 timmar.

Väl uppe i Gävle har vi snö upp till knäna -inte kul att bära möbler.

Sambon har frågat sin mamma om vi får låna hennes vardagsrum och ställa grejerna i. Motiveringen var att "Lillan har ju bara några kartonger"

Vi fyllde hela svärsmors vardagsrum, hon kunde inte ens sätta sig i soffan och se på TV.

När vi väl fick nyckeln till nya lägenheten började jag bära kartonger från svärmor och hit. Och det var ett pusslande med vems koppar, fat och glas vi skulle ha uppe. 

*Jag åkte på ridläger tillsammans med ägaren till Brandy. Sambon ställde upp och körde oss, trots att det var i tyngsta laget för bilen med två hästar bakom.

Jag trillade av den dag vi hade hoppning eftersom Brandy nitade på ett hinder. Men jag satt upp, han stannade två gånger till och jag blev jättearg på honom. Jag röt åt honom att skärpa sig (och så blev en av de andra hästarna så rädd att han nästan kissade på sig) och sen drev jag som en liten vettvilling.

Och vilken kloka han blev plötsligt! Galopperade jättefint och munnens hans blev som smör i solsken och han hoppade som en gud!

Jag kan känna att jag har utvecklats som ryttare och nu vill jag bara lära mig ännu mer!

*Jag lyckades ta körkort. Sambon har stretat och stretat och försökt lära mig att köra bil och fy vad vi har varit osams ibland!

Tillslut rindge jag den bilskolan där vi gåttt handledarkursen och bad om hjälp.

Efter första lektionen frågade läraren om någon verkliegn lärt mig köra bil. Och hon har nog rätt -jag har blivit visad var nyckeln sitter, vilken pedal som är vilken och att man startar på ettan. Sedan har jag fått lära mig resten själv. =S

Jag gjorde en uppkörning i Sandviken och gjorde en dundertabbe och klarade mig inte. Jag blev givetvis superbesviken och inte gjorde det saken bättre när folk la salt i såren på mig.

Jag är inte dummare än någon annan och att folk är så taskiga att de drar glädje av andra olycka tycker jag är hemskt! Jag måste faktiskt få säga att jag tycker synd om såna människor -att de har så små och futtiga liv, alternativt är så nere själva, att de måsta klanka ner på andra!

4 dagar senare gjorde jag en ny uppkörning i Gävle -min mardröm! Jag ville inte alls köra här i Gävle, men jag hade inget val. Jag körde i Gävle den 11 augusti och mitt teoriprov gick ut den 17.

Jag var så nervös att jag hade kunnat svimma. Men trots en del misstag, bla körde jag lite för fort mot ett farthinder, så klarade jag mig!!! Det var nog en av årets lyckligaste dagar!

*Jag fick jobb -som behovsanställd, på en snabbmatsrestaurang i staden. Detta efter att jag sökt jobb på en annan restaurang som "glömt" mig när de bestämde vilka de ville anställa. De ringde, efter flera månader, till mig och bad om ursäkt och sa att de pratat med restaurangen jag är på nu och sagt bra saker om mig.

En eller två veckor senare gjorde jag mig första arbetsdag där. 

*I sama veva ringde ett annat företag mig och ville att jag skulle jobba. Jag försökte kombinera dessa två vilket inte var särskilt lämpligt (jag mådde inte bra av det)

*Pyret var ute i ett slagsmål de Luxe. Att han gjort sig illa upptäckte jag lördag morgon och efter lite rådfrågande åkte vi till veterinären där Pyret fick lugnande (han hade ont) och fick dränage och medicin. Han var iaf en väldigt tapper liten kisse som åt sin medicin snällt (han undrade nog varför han fick tonfisk varje dag i en hel vecka) och fann sig ganska bra i att vara inne.

När vi skulle ta bort dränageslangen tyckte han att vi var jobbiga, men skötte sig ändå utmärkt!

Kort och gott kan jag nog säga att 2008 har varit året när jag lämnat många saker bakom mig och påbörjat många nya.

Jag har givit upp mitt drömyrke för att göra något annat, men istället blev det en tredje grej...

Och att jobba varenda helg känns inte längre roligt. Jag är helt låst och kan inte göra någonting som ligger utanför mitt arbete pga mina värdelösa arbetstider...

Så nu sitter jag och funderar på för vems skull jag egentligen gör det här?