Idag fick jag vara ledig. Typiskt egentligen då jag faktiskt vill vara ledig imorgon, men det lär jag ju knappast få vara!

Hur som helst, vi fick ta hästarna och bestämde oss för att ta med sambons brorsa och brorsdotter på en åktur bakom Limpan.

Så Tilde, 5år, hjälpte mig att borsta och kratsa hovar.

Limpan var snäll och fann sig i att Tilde stod på en pall intill henne för att nå upp.

Sen gav vi oss iväg och det är inte så roliga vägar att åka på nu. De kör ju sönder vägarna med fyrhjulingar =(

Hästarna var pigga och glada. Brandy låg på bakom som en tok och sambon fick jobba för att han inte skulle rulla över i galopp.

Limpan tyckte att det var ett träningsjobb inför V75, att hon har slutat tävla för flera år sedan har hon glömt!

På vägen bortåt kör vi förbi en man som hejdar oss, båda Limpan och Brandy stannar snällt och vi pratar lite. Det visar sig att mannen har tappat bort sin hund, med halsband och koppel och allting på sig. De har ropat på hunden en stund men den hade inte kommit tillbaka. Jag lovade att hålla utkik efter hunden och tog deras nummer ifall jag skulle se den.

Sambon satt på hästen bakom, med långa tyglar och funderade på hur hunden såg ut.

"Är det typ en varghund?" frågade sambon

"Ja" svarar mannen. "En borderterrier!"

Jag funderar på om en borderterrier ser ut som en varg... De ser väl mer ut som en... Hare?

I samma sekund ser vi hur det rör sig inne i skogen, det kommer emot oss i full fart och det visar sig vara Charlie, den bortsprungna borderterriern!

Brandy däremot hade hört att det minsann var en varghund, så han kastade sig runt och var på väg hem innan sambon hann samla ihop tyglarna och stanna en halvmeter innanför stigen.

Limpan däremot... Hon undrade vad det var att bli rädd för.

När vi sedan körde knep Limpan tömmen en gång (då går det inte att styra) men klok som hon är så förstår hon att något är fel och stannar! 

När Brandy sen var först fick hon för sig att han skulle sparka henne och svarade då med att galoppera. Då blev det skritt en stund!

Väl hemma blåste stalldörren igen. PANG! 

Rakt på rockarden (som fortfarande satt fast på Limpan) tog den.

Vilken annan häst som helst hade stuckit därifrån med vagn och tömmar och hela eländet efter sig, men inte Limpan. Hon vände sitt stora huvud om och tittade:

"Vad är det frågan om?"

Snällare häst tror jag faktiskt att man får leta efter =)

Visst är han fin.

Gibbe grabben.

Foto: L. Höglund(bilden på Gibbe)

De anda två bilderna är jag fotograf till!

Deppression är som ogräs, gräver man sig inte ända ner till botten och får med sig hela roten upp så kommer det snart tillbaka.

Vägen ur en deppression är som en blomma, rätt som det är har man ett frö men det måste ändå regna ibland för att det ska kunna gro.

..................................................
.........

De kloka orden dök upp inne i mitt huvud när jag pratade med en ledsen kompis tidigare idag.

Nu har vi löst det.

Brorsans bil är redan hemma vid det här laget om jag förstått rätt och brorsan blir fraktad ner till Örebro i morgon för att opereras på söndag.

Ev kommer jag att åka ner och hämta brorsan och ha honom boende här nångon vecka, men vi får se. Han måste få känna och tycka själv.

Hur man ska kunna ta sig till affären, gå ut med soporna och tvätta sina kläder med ett brutet knä vet jag dock inte.

Ha det gott!

Nu är det bestämt, privkat och klart:

Jag tänker aldrig ställa mig på ett par skidor och åka utför.

Möjligen att jag åker längd eller står bakom hästen och åker, men aldrig slalom.

Jag blev väckt av brorsan i morse. Han har åkt omkull och brutit sitt knä och ska antagligen opereras.

Så nu är jag inne  operation "få hem bror och bil från Mora"

Någon (gärna med körkort, men utan går också bra) som ska åka Gävle-Mora eller Mora-Örebro???

(och nu misstänker jag att det kommer komma en kommentar om att det minsann är farlig att tida också, och att det finns statistik som säger att det är en av de farligaste sporterna och bla bla bla. Skillnaden är att jag VILL rida, jag tycker det är roligt.

När det gäller åka utför så njuter jag inte av det, jag finner inget nöje i det.

Hur andra gör är däremot helt upp till dem!)

Vad har man gjort idag då?

Varit ute hos hästarna och sambon visade mig en ny ridväg, eller en del av den var ny i alla fall.

Jag red Limpan idag och lämnade över ansvaret om Brandy på sambon (eller är det tvärtom kanske?) och överlag har det gått bra.

Men vad pigga de är nu hästarna! Allt ska vara tävling, tävling och full fart!

Vi skulle trava uppför en backe varpå bägge hästarma tar full speed och drar iväg. Det kändes faktiskt lite läsigt och jag skrek till sambon att lugna ner sig lite.

Tidigare när vi ridit ihop, och han haft Limpan och jag Brandy, så har min kära sambo inte förstått varför jag inte vill att han ska dra iväg med Limpan (hon brukar få vara först när vi ska trava).

Men idag förstod han. Brandy är snäll, men han blir ganska stark (även om han faktiskt går att hålla) och så blir han som en studsboll. Och när Limpan skrittar så taktar Brandy och man hinner inte mer än få honom att sluta så är han igång igen... Nu har jag börjat hitta knapparna för att få honom att sluta, men jobbigt är det.

Att Brandy sen är en väldigt smart 21-årig häst är en annan sak, idag passade han på att slå bakut med min kära sambo två gånger! Då blev det livat i luckan vill jag lova!!!

TVn har vi hämtat idag, just nu är den lite spontant uppsatt på byrån i sovrummet. Vi får se hur vi väljer att sätta den sen...

Jag ska försöka få in bilder både på hästen och TV sen. Vi får se.

Här kommer bilder på pållarna iaf.

De är kanske inte de mest vackra rent fotografiskt (dålig kvalite) men det band som finns mellan Limpan och min sambo syns här.

Tänk att han också kunde få en sköthäst genom min annons på blocket!

I wasnt jealous before we met
Now every woman I see is a potential threat
And Im possessive, it isnt nice
Youve heard me saying that smoking was my only vice
But now it isnt true
Now everything is new
And all Ive learned has overturned
I beg of you......

Dont go wasting your emotion
Lay all your love on me

It was like shooting a sitting duck
A little smalltalk, a smile and baby I was stuck
I still dont know what youve done with me
A grown-up woman should never fall so easily
I feel a kind of fear
When I dont have you near
Unsatisfied, I skip my pride
I beg you dear......

Dont go wasting your emotion
Lay all your love on me
Dont go sharing your devotion
Lay all your love on me

Ive had a few little love affairs
They didnt last very long and theyve been pretty scarce
I used to think that was sensible
It makes the truth even more incomprehensible
cause everything is new
And everything is you
And all Ive learned has overturned
What can I do......

Dont go wasting your emotion
Lay all your love on me
Dont go sharing your devotion
Lay all your love on me

ABBA

Då har jag gjort min första dag på jobbet i år också.

Och jag var rätt seg efter juluppehållet.

Men det har gått bra, förutom att jag pratat baklänges halva dagen.

När jag fick gå hem (en halvtimme tidigt) så trodde nog resten av arbetsstyrkan att jag gick på något. Haha, man orkar inte hur många timmar som helst i kassan.

Och idag har jag haft flera långa och krångliga beställningar...

En kvinna kom in och pratade på så fort att jag fick hejda henne två gånger... Kassapparaten hängde inte med!

Nu är jag mest bara trött. Har en åttatimmarsdag framför mig i mogon också, men får nog sluta tidigare i vanlig ordning.

Måndag ska jag vara ledig, sambon har ju tagit ut semester då så jag hoppas att vi kan komma ut och rida ihop då!

Idag har sambon för övrigt varit till stallet. Det är första gången ha åker och rider utan att jag är med.

Men L var ju med så jag var inte ett dugg orolig.

På måndag sa vi hämta hem våran nya platt-TV. Ni anar inte vilka bekymmer min kära sambo har med var han ska sätta åbäket.

Snart möblerar jag om i sovrummet (där TVn ska vara) och sätter upp den själv.

Hehe, han är ganska rolig så, min sambo, när en annan är jättenervös så är han där och klappar och tröstar och lugnar, men när han själv ska göra något så är det plötsligt väldigt besvärligt.

När vi flyttade ihop är ett bra exempel... Vad han suckade och pustade och stönade. han skulle minsanninte bo i lägenheten vi bor i nu, för inflyttningsdatumet passade inte med hans utflyttningsdatum (att jag sedan har valt lägenheten efter ritningen och tapeterna på borastapeter.se utan att veta hur lägenheten faktiskt ser ut är en annan femma)

Och han tyckte inte att jag hade så mkt grejer. Tack och lov att han kom ner och hjälpte mig att packa!

För jag hade inte en aning om i vilken ände jag skulle börja.

Han tyckte i alla fall i slutänden att jag hade grejer och pryttlar överallt...

Ja... Jag kan nog fortsätta att berätta i evighet.

Bara när vi träffades är ju en historia för sig. Mina fd arbetskamrater tycker nog fortfarande att jag är tokig...

Jag satte mig helt sonika på tåget hit upp, jag visste knappt hur människan såg ut, hade ju bara sett några bilder på telefonen.

Och när jag klev in i hans lägenhet höll jag på att smälla av...

Skinnsoffa, stor fräck TV, västa stereon...

Min första tanke var att jag aldrig skulle våga släppa in honom hemma hos mig! Jag bodde ju i en liten trång lägenhet med en TV från 1800-talet (typ) och köksmöbler i tre olika färger...

Men när han väl var hemma hos mig så tyckte han faktiskt att det var... vad sa han? Mysigt om ombonat? Nej...

"Här syns det att det bor en tjej"

(undrar om han menade alla hästbilder???)