Jag undrar varför folk prompt ska sälja sina gamla hästar?

Det är inte alls länge sedan jag såg en äldre märr, 23 år närmare bestämt, som både haft fång och som inte längre orkade med någon hårdare ridning än skritt i ledtygel med ett mindre barn på ryggen någon gång i veckan. Den skulle säljas -billigt!

Varför??? Kan man inte ge sin gamla häst ett fint slut istället?

Kan man inte avsluta när hästen faktiskt fortfarande är en häst???

Istället ska man sälja, och hoppas att hästen hamnar hos någon som förstår en äldre hästs behov, och att hästen faktiskt har några fina år kvar... Konstigt tycker jag!

Idag har jag faktiskt ridit Jum-Jum på banan. Jag tyckte att det var dags att rida igenom honom nu när jag har kollat sadel och tänder och dessutom fått, i alla fall halva, ridbanan plogad.

Så jag gjorde i ordning honom och red ut på bana och ja, han var lite stel. det har jag ju känt när vi ridit ut också. Igår när jag red på hackamoret så hängde han gärna i vänster tygel tex.

Jag kopplade på mig sporrar och red ut på volt. Övade på att öka och minska volten i skritt och trav och när jag kände att det fungerade gjorde jag ett litet fyrkantspår och övad att ta ett par, tre stig sidledes på "långsidorna". Och när jag gick in på volt och travade igen så kände jag igen Jum-Jum. Mjuk och fin och med näsan mjukt nedåt. Även om han inte bär sig prickfritt i varje steg så hade han accepterat bettet och släppt efter.

Sedan skrittade jag och sambon runt sommarbetena. Vi tyckte att det var en stig runt, men i själva verket var det en stig ner till och in i våran sommarhage. Vet inte om någon trodde att de kunde rida igenom våran hage, men tji! Det finns en anledning att vi bara har en grind -och det är för att slippa folk som ska rida/gå med hundar/åker skoter genom hagen. De hade iaf ridit in och vänt igen så vi följde ett rådjursspår. Och det var tur att Limus var före oss och spårade för i kurvan blev det så djupt med snö att Jum-Jum nästan simmade fram!

Jag kan säga att det var två trötta och varma hästar som kom hem till stallet sen. Men de behövde det -åtminstone Limus. Hoppas att hon inte är så förbaskat het nu ett tag. Hon har haft överskottsenergi som heter duga och hon har varit grymt stark! När vi kom hem och släppte ut hästarna igen så la de sig bägge två och rullade. Det märks att de verkligen funderar på VAR de ska lägga sig. Risken är kanske överhängande att de rullar fast nu när snön är så djup?

Jum-Jum la sig i alla fall precis intill foderbingen. Korkskalle! Jag såg framför mig hur jag skulle få gå dit o dra loss honom när han fastnar emot bingen, men det gick bra.   Bild från gårdagen. Det är helt sjukt vad djupt det är! Sista metrarna som vi red igenom idag var så djup att jag drog fötterna genom snön!   Unghästarna hade puttat sitt silage över staketet igen. Jum-Jum tänkte försöka sträcka sig efter det, men Limus tyckte att det var hennes och då såg det ut såhär. Folk kanske tycker att jag är helt dum i huvudet som släppt ihop min med Limus eftersom hon är så grinig (när hon var akiv travhäst så vägrade folk låta sina hästar gå ihop med henne för att hon var så arg) men ärligt talat så har jag nog aldrig träffat en häst som är en så bra ledare. Vi har ju lyckats hitta en mellanväg med hennes hunger och Jum-Jums lättföddhet -halm!

Och de kan ofta stå och äta ihop -bara Limus får ta några tuggor först, sedan är det helt ok. Och de gånger som det händer nåt så är det för att Jum-Jum inte lyssnar. Hon varnar ALLTID innan. Jag upplever att dessa två trivs bra ihop. De står ju inte kliar varann för jämnan, men de äter ihop och solar ihop och inget onödigt gnabb dem emellan.

Jag tror också att Limus ledarskap har påverkat Jum-Jum posetivt. Jag upplever honom inte alls så knuffig och pufflig längre (även om det fortfarande finns en del att önska).

Såååå... Nu har jag nog inte så mkt mer att berätta. Jag ska försöka få fler bilder på renoveringen någon dag så får ni se hur det hela fortgår!

/Kastrullhäxan