Tänk er in i följande:

Ni har en vän, det kan vara en katt, en hund eller ja, vad som helst (utom en människa). Men någon som ni står väldigt nära i alla fall. Den här vännen har med sin charm nästlat sig in i ert hjärta och i många och ni spenderar ganska många timmar ihop.

Ibland blir ni osams, ni missförstår varann och det händer att vissa situationer blir lite stökiga, men lika fort som de uppstått så är ni sams igen.

När allt verkligen klaffar så är ni det perfekta paret, allt ni gör ser ut att vara ett mönster så enkelt att man skulle kunna tro att ni var uppvuxna ihop, och när din dag känns grå och du tror att livet saknar mening så kommer din vän med en kärvänlig puff, en vänskaplig blick, en puss eller bara kryper tätt intill och låter dig hålla om honom.

När det känns som om syret i världen är på väg att ta slut så är det din vän som får dig att kämpa för ett sista andetag, när du är på väg att falla så är det den här vännen som låter dig ta stöd emot honom...

Den här vännen kan inte ge dig goda råd, eller låna dig pengar när din ekonomi tryter, men ändå betyder den här vännen så mkt för dig...

Du vaknar en morgon och inser att din situation förändrats, du har inte längre orken, tiden och modet...

Kanske är det bara just nu du känner så, kanske går det över i nästa vecka? Eller om en månad, eller till sommaren? Det vet du inte...

Vad skulle du göra? Behålla och försöka trots besvikelsen/sorgen du känner inombords, eller låta någon annan få chansen att få vara vän med din vän???

Jag behöver ett råd...

Alla kan säkert gissa vad det handlr om, men det spelar egetligen ingen roll.

/Kastrullhäxan