Började pilla med ett medlemsblad ikväll och tror att jag fick ihop det rätt bra trots allt.
Jag har ju en lånad dator nu vilket gör att jag inte kan använda de gamla bladen som mall på samma sätt. Först suckade jag djupt men sen fann jag mig o gjorde ett försök. Och ja... Det blev nog rätt bra faktiskt. Jag är ganska nöjd själv.

Men det ska inte ut riktigt än så det finns fortfarande tid för den som vill ha med något.

/kastrullhäxan

Helgen har gått i rasande fart.

Igår var ingen kanondag direkt, men lite lättare blev det när jag fick lämna över Julie till sin farmor och jag kunde åka till stallet.
Väl där selade jag ut min gula traktor med fyrhjulsvagnen och körde runt Överhärde.
Längre behöver han inte just nu då han int eär van att dra så stor vagn och han ska i första hand tycka att det är roligt och inte enbart jobbigt.

När vi kom tillbaka provade jag att göra en stor sväng runt på stallplan för att komma så bra som möjligt på vår parkeringsplats, och förutom att Jumme gärna vill gå hemåt och därmed vänder höger för tidigt (=det blir tungt att dra) så går det bra.
Jag gjorde lika idag, men var hårdare på honom att han måste fortsätta framåt och inte vända så tvärt och VIPS! så hade han dragit upp vagnen på plattan igen (vi måste köra ut lite på gräset vilket gör att det blir lite tungt att dra) och med en portion lugn lyckades vi tillsammans backa vagnen rakt.
Han börjar förstå att han ska flytta sig i sidled utan att flytta vagnen så mycket vilket är bra.
Han har ju dock väldigt mycket eget huvud och det svåra är att få honom att inte hitta på egna lösningar hela tiden.
Det är nästan så att man får stoppa honom emellanåt för att han gör det lite för mycket.
Men jag klagar inte. Jag har ju en otroligt trygg (om än ganska slö) bästa kompis som finner sig i alla tokigheter som jag hittar på.

Någt som jag däremot inte uppskattar är att han börjat visa tendenser att bitas. Och i ärlighetens namn så har han faktiskt bitit på riktigt också (inte bara små "oskyldiga nafs" utan han har hållt fast i folks händer medan de skrikit av smärta).
Detta känns inte ok. Framförallt inte när jag tänker på hur det kan sluta om det är Julies fingrar som tillslut hamnar där inne mellan tänderna.

Jag har nu vädjat till mina stallkamrater att INTE ge honom någonting ur handen.
Det känns som det är en bit som jag och Johanna kan syssla med eftersom det är vi som handhar Jumme till vardags och därmed kan styra det på ett helt annat sätt.

Jag TROR att det lätt kan bli så när man är många i ett stall. Snälla, söta hästar som står på gången och tigger (för det gör han). Det är så lätt att bara stoppa till hästen något.
Så tänker man inte på att man är många i stallet och om alla gör så när de går förbi så har hästen snart stoppat i sig både åtta och tio godisar -utan att ha gjort något arbetssamt överhuvudtaget.
Det enda man har triggat igång är hästens tigg-beteende, eftersom det var det man belönade.

Jag VET också att folk inte gör det för att de är elaka eller vill jä*las. De vill bara ge hästen något gott och tänker sig inte för.

För att berätta om något riktigt roligt så blev jag påmind om Fjordhästföreningens prestationsmedaljer idag (Tack Madde!) så nu ska jag ansöka om en prestationsmedalj för Jumme. Han är nämligen berättigad en i brons. Det ni!

 
/Kastrullhäxan  

Jag tror inte ens att jag tänker skriva mer detaljerat om vilken fruktansvärd skitdag detta är för det kommer ändå bara att låta fel.

Just nu behöver jag bara få bryta ihop, gråta en (rejäl) skvätt för att sedan kunna börja klättra uppåt i livet igen.

Jag HATAR veckorna när min sambo är i Skåne. Det suger så fruktansvärt med energi av mig och nu har jag inget extra att ta av längre. Reserven är slut och jag orkar inte bita ihop mera.

Jag kommer tillbaka så småningom, men just nu, idag, den här timmen, behöver jag bara få vara svag. Jag behöver få tid att acceptera att det här är den nivå jag är på just nu så att jag, med den lilla gnista som gör att jag ändå klivit ur sängen, orkar knuffa igång generatorn inombords och påbörja en ny kättring uppför i livet.

Over and out.

/Kastrullhäxan  

Tänk, att vad man än gör här i livet så ska det alltid sticka i ögonen på någon annan.
Är man hemma från jobbet en dag så klagar någon för att man är hemma trots att man faktiskt klarar att stå upp.
När man åker till jobbet nästa dag så klagar nästa för att man är så tok för snorig för att överhuvudtaget vistas i allmän miljö.

Och så här är det med precis ALLT. Från hur man klipper tånaglarna till hur ens barn är klädda o vilket bilmärke man köper.

Men vet ni vad?
Jag har inget egentligt behov av att vara varenda kotte till lags längre.
Jag kan erkänna att jag ibland försöker vara det för husfridens skull, men jag tänker inte
Längre försvara varför jag gör vissa saker på ett visst sätt.
Räcker det med att jag svarar att det valet passar mig o min livssituation bäst just nu?

Jag tycker att Hyundai är ett helt ok bilmärke. Om du hatar det så visst, jag tänker inte hindra eller omvända dig. Jag tänker inte heller tvinga på dig en Hyundai.
Jag kanske tycker att min dotter klär i blått o brunt, fast hon är flicka?

Och vissa saker kanske jag rent av bortser ifrån av rent materiella skäl?
Som att min dotter har ett rosa regnställ, trots att jag själv är tveksam till rosa.
Men det sitter bra på henne o fyller den funktion det ska. Då spelar färgen ingen roll tycker jag. (Hon har för övrigt ett blått med bilar på oxå, om någon känner för att reta sig lite mer på allt jag gör).

Det jag vill med det här inlägget är att ni som håller på såhär ska förstå att det är NI som har problem.
Jag gör ju bara mitt liv så som jag önskar ha det.

/Kastrullhäxan

ÄNTLIGEN har jag en dator som fungerar.

Tyvärr har ju en hel del information som fanns på den gamla datorn gått "förlorad" men jag får försöka lösa det allt efter som.

Nu är det bara nya, positiva, tag.
Även om jag får jobba från noll så är jag ju ändå på väg någonstans. :)

Nu är det tandborstning på schemat och sedan dags att krypa ner under täcket.

I morgon är det en ny spännande dag.

/Kastrullhäxan  

Sommaren 2010 köpte jag Jum-Jum och han blev därmed min första egna häst som jag äger på papper.
Men sanningen är att jag inte äger honom ett dugg mer än han äger mig.

2010 var också det år som jag drabbades av depression och en hel del av dessa bilder har betytt mycket för mig.
En vän som Jum-Jum får man bara en gång i livet.

                                                                                                                                                                                     

Tack till alla er som delar med er av era bilder av Jumme.

/Kastrullhäxan  

Ibland funderar jag på saker som kanske inte är helt nyttiga att fundera över.
Vid flera av dessa tillfällen har jag kommit fram till att den Lillan som jag ser skiljer sig en del mot den Lillan som andra människor ser.
Inte så att jag tycker att någon av dessa två bilder är fel -de är bara tolkningar av sanningen.

Flera har sagt till mig att de önskat att de vore som mig- ansvarsfull, lugn och eftertänksam.
Och tja, det kanske jag är o det är väl knappast fel saker att sträva efter?

Men jag är långt ifrån perfekt o det finns saker i livet som jag önskar att jag fått uppleva tidigare.
Jag önskar att jag inte varit så fruktansvärt snäll när jag var yngre. Att vara snäll är inte fel men när man är så snäll att man känner sig överkörd så är något fel.

Jag önskar att jag inte varit så naiv.

Jag kan nog fortsätta i all evighet.

Delvis är jag nog den Lillan som jag alltid varit men samtidigt har jag lärt mig mycket av livets alla törnar o därmed har jag oxå förändrats.

Siffror, siffror o siffror.
Den här gången på min sida i alla fall.


På lördag ska jag träna med Jumme igen.
Första gången på länge känns det som.
Men jag är lite rädd att jag ska ställa för stora krav o känna mig besviken efteråt.
Jag vill ju så gärna att det ska funka.

Helst av allt vill jag ha mer tid med honom men den tiden finns inte.
Så är det bara.